Taggarkiv | längdskidor

Slå på TV’n!

Av Emma Dalman den 28 februari, 2015 i Heartcore, Media, Träning

Då kör vi.

Femte gången gillt.

Jag pratar naturligtvis om TV4 Nyhetsmorgon.

Imorgon kl.09.40 sitter yours truly i morgonsoffan tillsammans med programledaren Jenny Alversjö och partar – nej, pratar – om mitt stundande Vasalopp, organdonation och om att ta ställning.

Lite pirrigt är det, och för ovanlighetens skull vill de ha mig på plats nästan en timme innan sändning. Tidigare har jag blivit upphämtad trettio-fyrtio minuter innan, svischat förbi sminket och sen in i loungen och väntat några minuter, et voilà.

Hehe, det är alltid lika roligt att de bjuder på frukost. Som om man känner för att äta något direkt innan (och jag har redan käkat på hotellet, Miss Klarar-bara-att-vara-vaken-fem-minuter-innan-frukost), och jag tänker minsann inte gå in i studion och behöva tänka på om jag har brödsmulor mellan tänderna – thank you very much.

Nej, här ska fokus ligga på att få fler att ta ställning!

Även om det bra att uppmärksamma vikten av tandtråd också (det räcker faktiskt inte med att borsta tänderna).

Hade en helt underbar tur på skidorna idag – två komma tre mil i fantastiskt bra spår, trots det milda vädret. Härligt!

Träning

Torsdag – en lite för aktiv vilodag med ett intensivt Krav-pass på kvällen.

Fredag – fick bli riktig vilodag.

Lördag – 2,3 mil längdskidor. Totalt 63 mil.

Nyklippt och nyrakad

Av Emma Dalman den 21 februari, 2015 i Träning

Då så, då laddar vi inför Skinnarloppet imorgon!

42 km med start kl.10.00.

Är inte helt säker på att jag är anmäld.

Borde kanske kolla det…

Som uppladdning har jag äntligen klippt till mig. Toppar, uppklippning (lite grann), lugg – och vips så kom rakapparaten fram. Let’s go lite bananas, tänkte jag och mor, och rakade bort en del på höger sida kring örat. Bort med babyfjun och slitna hårslingor, fram med en ny look. Jag skulle nog egentligen vilja göra ännu mer stolligheter, men försöker lyssna till min vuxna röst som vill lugna ner och ta en sak i taget. Pfft, säger wild-and-crazy-rösten, det här räcker inte, det syns knappt.

Men eftersom jag ska sätta mig i en bil och åka till Lysvik, fixa skidorna och sova över hos Henrik, så var det inte så mycket mer vi kunde göra.

Igår stängde jag XXL-butiken i Välsviken, genom att köpa på mig tre par nya skor, tre par byxor och stanna tills efter stängning. Tjejerna i kassan var lagom roade.

Nya skor in action!

I ordning:
Nya promenad-/jobb-/vardagsskor (som också går att springa i),
Nya löparskor,
Nya inneskor till gym, gruppträning och Krav!

Träning

Torsdag - 15 km skidåkning – med absolut inget fäste. Blev sur, arg, tvär och förbannad. Totalt 55,5 mil.

Fredag - vilodag.

Lördag - lugn rörlighetsträning på SATS. Marklyft, knäböj och utfall med käpp. Gå över häckar med höga benlyft, rygglyft och sitta på huk med rak rygg (yeah right, där är jag inte riktigt än).

Fem mil, en blåtira och en fotografering

Av Emma Dalman den 26 januari, 2015 i Media, Träning

Torsdagens Krav-pass bjöd på en liten kyss.

En rak vänster.

Direkt under höger öga.

Vad lämpligt att jag skulle bli fotograferad för DN igår, söndags. Jag tog en selfie innan helgen och skickade till Øyvind och frågade hur han som fotograf ställde sig till det här nyllet. Hans första reaktion var att ringa DN och höra om vi kunde skjuta på fotandet tills dess att svullnad + blåtira hade lagt sig. Tyvärr var deadline för bilder på måndag, dvs idag, så vi fick vackert fota på söndagen ändå. Tack och lov för concealer.

Filipstad strålade under gårdagen. Det var sol, snö och precis lagom varmt/kallt. Spåren var djupa och stabila. Det var dock lite trögåkt, snön nere i spåren kändes ganska mjuk, i alla fall på sträckan ut till slalombacken och tillbaka. Konstsnöbanan bjöd på bättre glid, där var det lite fler som åkte så snön packades väl ihop bättre.

Jag åkte FEM MIL!

Det ni! Det har varit bra många gånger som jag trott att jag aldrig någonsin skulle kunna åka riktigt långt, men nu har jag skidat mig fram mer än halva Vasaloppet på en dag! (inklusive en rätt lång paus mitt på dagen för fotografering och lunch) Visst, ländryggen kändes rejält efteråt, och fotmassagen när jag kom hem var en gudagåva, men jag hade kunnat fortsätta. Kanske med lite sämre teknik och mycket tröttare armar och ben, men framåt hade jag tagit mig.

Øyvinds ord innan vi skiljdes var:

Om bara hälften av befolkningen hade hälften av ditt jävlar anamma då skulle många problem vara lösta.

De orden värmde. De tar jag med mig. De ska jag plocka fram då och då när gnistan behöver tändas till lite extra.

Som i morgon när vi ska filma på SATS. Det är dags för ett träningstest.

Men först kommer en bildkavalkad från Kalhyttan när det är som bäst.

Visst är jag tjusig?
(detta var innan fotograferingen och innan make up’en åkte på)

Titta! En fotograf bland träden!
Stå stilla, så vi inte skrämmer iväg honom! Det är bäst att le också, så vi ser vänliga ut.

Fem mil senare. Glad (och öm)!

Träning

Fredag - 3 mil på skidor (svinbra fäste!). Totalt 33.6 mil.

Lördag - funktionell träning på SATS Färjestad. Tungt och långt pass, nästan två timmar.

Söndag - 5 (!) mil på skidor – wiha! Totalt 38.6 mil i nuläget.

Måndag - vilodag.

Fiasko på Hovfjället

Av Emma Dalman den 19 januari, 2015 i Träning

Jag tar tillbaka allt jag har sagt om hur lätt och härligt det är att åka skidor.

Det är ett rent helvete.

Eller ja, nästan.

Gårdagens totala misslyckande kanske, kanske, kunde ha något att göra med att jag knappt sov någonting natten mellan lördag och söndag. Jag fick stanna flera gånger på väg upp till Torsby för att sova några minuter, innan jag kunde fortsätta köra. Jag har aldrig varit så trött bakom ratten. Jag försökte sjunga för full hals. Drack vatten så att allt jag hade med mig tog slut. Örfilade mig själv. Knackade på huvudet. Pratade högt om hur jag, efter allting jag har varit med om, vägrar att avsluta mina dagar på E45:an en gråmulen söndagsmorgon på väg till Hovfjället.

Efter flertalet pauser (och en mycket nödvändig visit på ICA’s kundtoalett) var jag framme. Nu du, nu hade jag minsann vaknat till så nu skulle det ut och åkas tillsammans med Henrik! Fyra mil var dagens mål! Men ack, så fel jag hade… Jag hade noll fäste (igen..), och på en-mils-varvet var det så isigt att jag lyckades dra mig i backen gång på gång på gång. Svanken strök i rejält vid ett tillfälle, när jag slant på isen i hög fart nedför och studsade flera gånger på rumpestumpen innan jag till slut hade stannat.

Aj.

Till råga på allt så hade mensen brutit ut på väg norröver. Japp, alla fertila kvinnor lider unisont med mig nu, för ni vet vad jag pratar om. Värk, humör och tålamod är liksom inte riktigt på topp. Lägg därtill att jag såg ut och kände mig som en förvuxen Trötter med fler blåmärken än efter ett Krav Maga-pass, så börjar ni få ett hum om min dag.

Det blev inga fyra mil. Det blev 2,3.

Och jag fick stanna lika många gånger på hemvägen. Men jag tog mig till Karlstad, safe and sound. Och totaldäckade i soffan.

Men men, vi hade i alla fall tur med vädret.

De kan det här med annonsering på ICA i Torsby. Här super vi till.

Träning

Söndag - 2,3 djävulska mil på skidor, i Hovfjället (totalt 30,6 mil).

Måndag - vilodag (enormt välbehövlig).

Vallaservice i köket, valla i spåret, valla överallt

Av Emma Dalman den 17 januari, 2015 i Träning

Det blev ett kvällspass idag på en mil, bara för att komma ut lite.

Jag hade tänkt ta två, men klockan stack iväg och i morgon ska vi till Hovfjället och köra fyra (!) mil, så jag kände att det räckte. Samt att jag inte hade något fäste. Alls. Det var Mattila i repris. Så de sista varven var det svordomarna som tog mig runt.

Ändå hade jag fått hemkörd vallaservice under eftermiddagen, då Henrik kom och lade på klister och visade mig hur det ska gå till. När jag la på själv använde jag nästan halva tuben (oops). Man kan säga att det var lite trögåkt i början.. Men då hade jag fäste så jag kunde gå uppför en lodrät vägg!

Det var en underlig känsla när jag åkte till spåret.

Jag kom på mig själv med att inse att jag hade saknat skidåkningen under veckan. Det var i söndags jag var ute sist. För sex dagar sedan. Ha! Jag hade väl aldrig kunnat tro för några månader sedan i november, när jag började stappla fram i skidtunneln, att jag skulle tycka att det var så skoj! Och stakningen går som på räls numera – eller, som på spår, i spår, ur spår – asch, ni fattar.

Så här kan det se ut när man inte har fäste,
och måste stanna i spåret och försöka lägga på mer.
FYI, det funkade inte.

Träning

Torsdag - intervallpass med Lena, på SATS Färjestad. Vi körde uthållighetsträning;
- knäböj med gummiband knutet runt knäna, 3x 30
- höftlyft på bosuboll med gummiband runt knäna, 3x 25
- armhävningar på bosuboll, 3x 20
- stå i plankan med armarna på bosuboll och rotera ett ben i taget in mot motsatt arm, 3x 20 per ben
- ländryggsövning: ligg på mage, händerna framför ansiktet, lyft benen så att låren hela tiden är ovanför golvet och så pressar man in fötterna mot rumpan och fäller långsamt ut dem igen, 3x tills man inte orkar längre
- stå i vanlig planka på armbågarna, fäll ner ena sidan mot golvet (håll emot!), och tryck upp igen, och så andra sidan, 3x tills man inte orkar längre
- stå i planka på händerna framför en step bräda, gå upp och ner med så raka och stilla höfter som möjligt, 2x 45 sek

Fredag - vilodag

Lördag - en mil på skidor, nu har jag åkt totalt 28,3 mil!

Valla, filma, intervju. YOLO.

Av Emma Dalman den 13 januari, 2015 i Media, Träning

Då har man vallat själv för första gången.

Helt själv. Fästvalla.

Och det funkade!

Det var dags att filma lite igen. Jag och min favoritfilmare, Birger, åkte till Kalhyttan i Filipstad på söndag förmiddag och spenderade några härliga timmar i spåren. Eller, jag hade det rätt gött i alla fall. Kan tro att det måste varit lite kyligare för Birger som inte rörde på sig riktigt lika mycket..

Fast först fixades fästvallan fiffigt, finurligt & fabulöst.

Henrik var sjuk, så det blev till att bli guidad på telefon på morgonen, för att sedan inte alls göra som han sa utan istället fråga på plats vad de rekommenderade för dagen. Violett i botten och Blå Extra ovanpå. So be it.

Jag hade ett underbart bra glid, och precis tillräckligt med fäste! Tänk vad nördig jag börjar bli som tycker det här är jätteintressant med burkvalla, klister (hujedamejen), paraffin, glid- och fästzoner.

Lyckades även hinna med en intervju – helt spontant.

Jag hade precis sagt hej då till Birger, satt igång musiken i lurarna och börjat hiva mig iväg – när han ringer.

”Hej igen – du, jag har en journalist här som gärna pratar med dig.”

Hur fasiken ordnade han en journalist så fort?, tänkte jag, och vände om.

Personalen på Kalhyttan hade givetvis sett att vi var där och filmade, och frågat en reporter som var där för att skriva om anläggningen om det var hennes kamerateam. Hon blev i sin tur nyfiken (who wouldn’t?) och haffade Birger precis när han kom till bilen.

Så nu ska jag vara med lite kort i en tidning som kombinerar mäklarinfo och motorsport. Varför inte liksom.

Frilansjournalist AnnaCarin Windh.

Träning

Söndag - 3 mil längdskidor på Kalhyttan, tillsammans med Birger och kameran.

Måndag - vilodag.

Aningens mör i kropp och knopp

Av Emma Dalman den 9 januari, 2015 i Okategoriserade, Träning

Intervallpasset igår med Lena – maj å maj…

Jag trodde att mitt nya hjärta skulle hoppa ut ur kroppen på mig. ”Nähä du, det här tänker jag inte vara med om! Någon måtta får det vara!”, tyckte jag att det ropade mellan pumpningarna.

Vi körde ett litet cirkelintervallpass, med fem olika stationer à en minut vardera:

1) Swing med kettlebell + knäböj.
2) Utfall med käpp uppsträckt över huvudet.
3) Sandsäck – hiva upp och håll emot på nervägen.
4) Rodd med en arm i taget, hållandes i elastiskt snöre.
5) Slamball – dunka ner bollen i golvet HÅRT, och fånga på studsen. *

* slamballs studsar inte.

Eller okej, några millimeter.

Vi körde fyra varv. Jag orkade inte fullt en minut på de två sista varven. Jag blev ta mej tusan åksjuk på station tre med sandsäcken. Weird.

Nu är jag på väg hem från en härlig längdtur i Forshaga på sisådär två mil.

Det är helt knasigt att jag nu kan säga att jag sticker iväg och åker två mil på skidor – bara så där. Som att det inte är något särskilt. Nu börjar även tre mil kännas okej. Nästa vecka ska jag testa fyra. Hu.

Finfina spår på Sisu-gården i Forshaga.
1.45 km om man tog hela åttan.

Träning

Torsdag - intervallpass på SATS Färjestad med Lena – se beskrivning ovan.

Fredag - två mil längdåkning i Forshaga.

Youtubefilmer från Filipstad, egenproducerade.

Av Emma Dalman den 7 januari, 2015 i Träning

Igår blev det ytterligare en tur till Kalhyttan i Filipstad, denna gång tillsammans med min käre far.

Som nu har hjärtsvikt.

Ja, familjen Dalman går inte av för hackor de inte. Jag tycker kanske att han kunde kommit på nåt eget. Hjärtat är min grej.

Men med ut skulle han. Och då han inte har samma sorts hjärtsvikt som jag hade så ska det (tydligen) inte vara någon fara att anstränga sig. Men vi hade båda fått tydliga instruktioner från mamma. ”Ingen kappåkning nu, hör ni det!”, samt ”Bryter du minsta lilla ben nu Lars så får du flytta in hos farmor”.

Han följde med fyra varv runt (12,8 km) och jag tog två varv till (totalt 19,2 km).

Försökte även mig på att filma i den härligaste nedförsbacken – ja, ni får väl se själva..

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - 19.2 km längdskidor på Kalhyttan, Filipstad.

Onsdag - vilodag igen (tar igen’et resten av veckan, you’ll see).

Mattila och Filipstad

Av Emma Dalman den 4 januari, 2015 i Träning

En helg på längdskidor – check!

Och det gick galet mycket bättre än det gjorde i Sälen före jul. Något har hänt. Antingen har tekniken satt sig bättre, eller så har jag fått upp mer ork, eller så var det aningens mer utförsåkning som underlättade. Eller allt på en gång.

För jag kan inte säga att det var bättre vallat.

Igår, lördag, hade jag inget fäste över huvud taget. Det var ren is i spåren uppe i Mattila och enormt svårt att åka. Nedför gick det prima, men uppför och plant – yikes..! Jag tror jag ramlade flest gånger när jag var på väg UPP i en backe än nerför. Fast jag slog mig mest de gånger jag stöp going down. Och när det är så isigt är det ingen mjuk snö man landar i, utan rakt på stenhårt underlag. Vid ett tillfälle var jag säker på att jag hade knäckt näsan, slagit ut några tänder och hade blod överallt. Men det syntes ingenting förutom en liten fläskläpp.

Trots svårigheterna lyckades jag och Henrik ta oss runt tre mil. Det kändes jäkligt gött!

Jag får se många vackra soluppgångar på helgerna.

Ett av många fruktlösa försök att ge mig lite mer fäste.

Hemfärd från Mattila. Månen lyser magiskt över Fryken.

Idag var jag till Filipstad och Kalhyttan. Jeez Louise vilka enormt fina spår! Det var konstsnö, dubbla klassiska spår och ett brett skatespår, belyst på kvällen, och med riktigt roliga backar (nerför). Efter varje jobbig uppförsbacke (som ändå var helt manageable) väntade en härligt lång och snabb utförsåkning. Men min valla… Maj åh maj…

Jag lade på silverklister här hemma, och hade blivit instruerad att ha på ett ganska tjockt lager. Så jag bredde på. Det var klister tamejfan överallt. Och när jag skulle börja åka så gick det inte. Det tog tvärstopp. Jag försökte ha på lite V60-burkvalla ovanpå klistret, vilket inte var det lättaste, och sen fick jag släpa mig fram – meter för meter. Jag kunde ju inte bara ge upp och åka hem. Jag hade ändå åkt en timme i bil för att komma dit. Ett varv kunde jag väl iaf försöka, för att se om det blev bättre.

Och det blev det ganska snabbt. Vips så hade jag helt okej glid, nerför gick det superfint och uppför – ja, hmm, jag skulle kunnat ha gått uppför en lodrät vägg. Så bra fäste hade jag.

Så jag åkte på. Fem och ett halvt varv, vilket blev lite drygt två mil.
#rättstolt #nöjd

Har man ingen vallabod får man göra sin egen.

Konstsnöbanan till vänster? No shit, säger du det..

Träning

Lördag - skidåkning i Mattila, 3 mil, med Henrik. Mycket stakträning (nada fäste).

Söndag - skidåkning i Filipstad, Kalhyttan, 2 mil. Det blev också mycket stakträning, då spåren var underbara och lättåkta. #pleaselåtVasaloppetvarasåhär

Tre mil!

Av Emma Dalman den 28 december, 2014 i Träning

Wiha!! Tre mil skidor på några timmar!! Trettio kilometer!! Fakk yeah!!

Okej, jag vet att det är 6 mil ”kvar” när jag åker Vasan, men klarar jag tre mil nu när det är två månader och en vecka innan loppet, då klarar jag sex mil när det är en månad kvar – och voilà så ska ni se att jag klarar nio mil den 8:e mars! Delmål gott folk, delmål.

Halsen fortsatte bråka lite med mig, så jag tränade ingenting hela måndag-fredag. Fem dagar utan träning. Det kändes jättekonstigt. Och aningens skönt. Har sett till att både slappa och jobba under högtiden – visionen är att få undan en hel del som har samlat sig på hög under hösten, så att 2015 inleds med nya, friska tag. I dagsläget är visionen nåbar, om jag ger mig den på’t. Men ju mer jag jobbar, desto roligare är det!

Get a job that you love, and you’ll never have to work a single day for the rest of your life.

—————–

Vår jul är väldigt mellow. Lugn och fin. Oftast är det bara jag, mamma och pappa på julafton. Vi går omkring i myskläder hela dagen, eldar i spisen, ligger och läser, hyr film och käkar tacos. Fast i år lyxade vi till det med karibisk lax, sötpotatismos och mangosalsa. Min favoriträtt.

Juldagskvällen spenderas hos Claes och Theresia, i goda vänners lag – i år orkade jag inte med att gå ut och dansa (halsen), utan sa bye bye i krogkön. Annandagen är väl det som liknar jul mest i vår familj – då fyller nämligen pappa år, så syster yster med familj, farmor och kanske någon mer från släkten kommer och firar. Vi har slutat med julklappar helt – förutom julklappsspelet, som vi håller heligt. Alla köper 1-3 paket för ca femtiolappen styck, och sen inleds kampen! I år fick jag choklad, ett ”vin-kit” och en sjuhelvetes massa lotter (inte skrapat än).

Vem tror ni vinner stirrtävlingen? Trassel eller Baloo?

Idag blev det en heldag i skidtunneln med Henrik. Det var en magisk morgontur upp till Torsby – himmelen var underbart vacker och Fryken ångade så att jag trodde jag hade hamnat i Midgård. Magiskt var ordet. Jag svär, det är värt allting – transplantation, rehab, mediciner, sjukdom, blodprover, blodpåsar, vacciner och influensa, blod, svett och tårar – för att få uppleva en morgon som denna.

En fantastisk himmel till att börja med, sedan en Sagan om Ringen-inspirerad Fryken med ångande vatten – allt till tonerna av Nightwish (nostalgi och pepp, two in one)!

Glad och nöjd, tre mil senare!

Träning

Torsdag - vila.

Fredag - vila, igen.

Lördag - funktionell träning på SATS Färjestad - målet är 3 x 20 av alla övningar, jag klarade från 3 x 7 till 3 x 20 beroende på övning. Lyckades öka bicepscurl till 3 x 7. Baksida lår, marklyft med käpp, mountainclimb i plankan och magövning dippa hälarna i marken gick toppen: 3 x 20! (för utförligare beskrivning av det funktionella passet, läs här).

Söndag - långpass i skidtunneln, 30 km på inte fullt fyra timmar.

1 2 Next →