Taggarkiv | cykla

Karlstad XC

Igår cyklade jag 35 km på Karlstad XC!

Strålande sol, leriga pölar, sandiga dyner – och Bryngfjordsbacken…

Det var tur att jag har cyklat denna sträcka en gång förut, så jag visste ungefär när det kom backar, när man kunde vila, när man kunde dra på och när jag behövde gå av och gå. Jag tog det lilla lugna för jag ville spara mig till Bryngfjordsbacken.

Ni som inte är från Karlstad – Bryngfjordsbacken är alltså en slalombacke, som du cyklar uppför. Hela vägen.

Och det gick!!

Det gick till och med lite lättare än förra (och första) gången.

Jag är inte särskilt van vid mountainbike än, så vid vissa partier gick jag av cykeln för jag vågade inte köra på så fort som det skulle behövas. Som Micke säger,

Mountainbike är bara farligt om det går långsamt.

MOD var på plats hela dagen – med helt underbara funktionärer som spred information om organdonation, registrerade personer i registret och använde sig själva som exempel. Vi hade två hjärttransplanterade damer (tre med mig medräknat), en tjej som fått nya lungor och ett levande donationspar; en kvinna som gett en njure till sin bästa vän.

Man kunde även köpa lotter på plats från oss, för att vinna min (just nu ganska skitiga) mountainbike. Och idag drog vi en vinnare! STORT GRATTIS säger vi till … trumvirvel … se klippet för att ta del av vem som vann… ;)

IMG_0479

IMG_0483

IMG_0485

IMG_0487

IMG_0527

IMG_0490

IMG_0497

IMG_0499

IMG_0504

IMG_0509

(jag lovar, vi ska tvätta cykeln först, innan vi skickar den till vinnaren)

IMG_0511

IMG_0515

IMG_0522

IMG_0535

0

Uppför Bryngfjorden!

Det var längesen jag körde mountainbike – så det fick vi råda bot på!

Jag, Micke och Daniel gav oss ut idag och körde den korta Karlstad XC-banan på 3,5 mil. Jaja, tänkte jag. Tre och en halv mil, det är ju typ inte ens ett ”riktigt” träningspass på racer. Tre och en halv.. pyttsan, på landsväg tar det ju inte ens två timmar.

Det här blir lätt som en plätt!

Bite me..

Det är ganska stor skillnad på racer och MTB. Ganska jävla stor skillnad på racer och MTB…

Jag är fortfarande lite trött i kroppen efter lägret, så mina ben kändes lite sega. Haha, ja, att köra MTB med sega ben, det är som upplagt för ett hårt, hårt pass.

Efter några svängar ute på Sörmon undrade jag om vi inte var klara snart.. Yikes! Det var tillfällen då jag tänkte att det här går inte, det är något fel på mig, jag får stanna här och ringa pappa, så får han komma och hämta mig. Men då kom stönigheten och jag surade till, nähä – jag ska minsann klara det här! Det får la ta lite längre tid (Micke och Daniel svischade fram som duracellkaniner) men jag ska inte ge mig.

Men… när vi kom till Bryngfjorden, och jag började förstå att vi faktiskt skulle CYKLA uppför en jäkla SKIDBACKE, då tänkte jag:

Aldrig. Inte en chans. Nope. Njet. No way.

Men ja.. En liten bit kunde jag ju testa. Så kunde jag gå resten. Ja, jo, men det kändes väl okej.

Första biten gick bra. Andra biten var tuff. Tredje biten då ville jag inte längre. Och sen kom man ut på gräset.

Micke skriker ”Fortsätt trampa!”
Jag svarar ”Cykeln stegrar sig ju hela tiden, jag kommer ramla av!”
Micke: ”Men luta dig framåt då!”
Jag: ”Fy fan..!”

Det blev tungt. Det blev tyngre. Det blev tyngst.

Daniel är redan uppe. Han skriker ”Fortsätt trampa!!”
Min hjärna: ”Nooooo…”
Daniel springer ner och går bredvid mig.
”SLUTA INTE TRAMPA”
aaaaahhhhhhh
”FORTSÄTT TRAMPA”
aaargghhh….
”SLUTA FÖR BÖVELEN INTE TRAMPA”
aaaaahhh uuuuuggg määääähhh

Och så var jag uppe.

Ända sen Vasaloppet så har jag inte kommit i närheten av den ansträngningen jag utsatte mig för då. Förrän nu. Detta var som ett mini-Vasalopp. I alla fall de sista 100 metrarna.

Helvete vad jobbigt det var..! Men jag tog mig upp!!! YEAH!!!

Och resten av trippen var superduperlätt – phiu..!

På toppen!

Uppe på toppen av Bryngfjordsbacken 1

Uppe på toppen av Bryngfjordsbacken 2

Uppe på toppen av Bryngfjordsbacken 3

Leriga ben efter MTB 1

Leriga ben efter MTB 2

Leriga ben efter MTB 3

Ni vet väl att ni kan vinna min mountainbike efter Karlstad XC-loppet i september?

Köp en lott (50 kr) HÄR och var med och stöd MODs arbete för mer organdonation!

 

Träning

Onsdag - vilodag.

Torsdag - mountainbike 3.5 mil.

0

Vätternrundan!

För ca två år sedan kunde jag knappt gå 300 meter. Nu har jag cyklat 300 kilometer!

Det blev kommentaren till speakern efter att jag rullat i mål i Motala i lördags kväll, efter 17 timmar och 9 minuter på sadeln.

Kära vänner, Vätternrundan 2015 är avklarad!

Glad i hågen några timmar innan start.

1. Laddar inför Vätternrundan 1

Alright, så låt mig berätta om denna resa på velociped!

Mil 1-5:

Det tog 15 minuter så kraschade jag.

Jag hade åkt 5 kilometer när jag blev prejad rakt ner i asfalten. Yippie kay yay, mother%#*!(§@!…

What the hell?!

…hann jag tänka, när en kille körde rätt in i mig, och vips låg jag på marken och fick slänga upp armarna som skydd för huvudet och rulla ihop mig till en icketaggig igelkott eftersom det var fler cyklister på ingång. Det var en så kallad kedjeeffekt (ha ha). En som körde på en annan som körde på en annan som körde på mig. Vi var väl fem-sju stycken som drog oss i.

Mitt framljus åkte av (hittade det med en gång), kedjan snodde ihop sig som kablar bakom TV’n, bakre drevet till bakväxeln var nästan inne bland ekrarna, styret var snett och jag hade jävulusiskt ont i handled, armbåge och höger höft.

Jahapp, tänkte jag. Första gången jag stuper med Haibike’n och det är nu. Det var la typiskt.

Första depån med reparation och sjukvårdare var efter fem mil. Det var bara att vackert trampa på och be till cykelgudarna att bakväxeln inte skulle ta en detour in i bakhjulet och välta mig på näsan. Så med snett styre och svidande armbåge kom jag till depån och bad om lite hjälp. När jag rullade därifrån var styret rakt, drevet försiktigt böjt ut igen, växlarna var dubbelkollade (blev tillsagd att inte använda de lättaste växlarna på stora framväxeln – ja, det är så jag håller koll på vad som är vad, det står inte växel 1, 2, 3 någonstans…), och jag hade ett plåster på armbågen, blåbärssoppa och bulle i magen.

Det började också så sakteliga att ljusna.

Innan start

2. Innan start Vätternrundan 1

2. Innan start Vätternrundan 2

2. Innan start Vätternrundan 3

GPS’en ska på, så att Birger hittar mig längs vägen.

2. Innan start Vätternrundan 6

Jag heter tydligen Supra och är en drever..

2. Innan start 8

Good to go!

2. Innan start 7

Starten

2. Starten

Taggad som tusan!

2. Innan start Vätternrundan 4

sportograf-63005720_lowres

3. Start Vätternrundan

sportograf-63006566_lowres

Första milen klar. Bara 29 kvar.

4.2 290 km kvar

4.3 Soluppgång

Första depån.

4.7 Första depån

Reparation…

4.5 Reparation i första depån

Lagad cykel!

4.6 Lagad cykel

Andra depån, efter drygt 8 mil.

4.8 Andra depån

sportograf-63144982_lowres

sportograf-62985308_lowres

sportograf-62945283_lowres

Mil 6-10:

Vi rullar, vi rullar, vi rullar, vi rullar! Tjohej vad det går! Mycket nedför mot Jönköping, med en magisk soluppgång, glittrande vatten i Vättern (holy shit, ska jag verkligen över till andra sidan, sjön är ta mej fan stor…!), och finfina vyer.

Jag märkte snabbt att det gick mycket fortare om man kunde smita in och lägga sig bakom någon annan. Ja, jag vet, det kallas klungkörning (när det är flera) och ja, jag har tränat på det innan – men har man ingen klunga att åka med får man ta rygg på lite vem som helst. Jag spanade in lite snygga rumpor längs med vägen och lade mig så nära jag tordes. Jag höll kanske 20-27 km/h när det var jag själv – det var förvånansvärt ändå vad fort jag kunde köra själv – men lyckades jag komma i en passande klunga ökade farten till 27-37 km/h, lätt!

Fast det gällde att välja rätt klunga. Lät det som att det kom en bil, då fick man passa sig, för då var det riktigt snabba boys and girls som var på ingång. Men rätt vad det var så kom en större klunga (lite mer oorganiserad) som innehöll ”vanligt” folk, och då kunde man smita in och sugas med. Hej och hå, vad det kan gå!

sportograf-62991834_lowres

sportograf-63004690_lowres

Mil 11-15:

Depån i Jönköping bjöd på köttbullar, mos och lingonsylt – som jag lyckades förstöra genom att även ha på ketchup. Ingen aning om hur jag tänkte där, klockan var strax innan sex på morgonen och jag var lite omtumlad över hur lätt de första tio milen hade gått. Men note to self för framtiden: Blanda inte ketchup och lingonsylt…

Här passade jag på att ta av mig några lager kläder och lägga in i Birgers bil. Jag hade sjukt många lager på mig de första timmarna, men det var rätt gött. Jag frös bara när jag stannade till i depåerna och stod still, annars var jag toasty warm. Och väl i Jönköping hade solen gått upp rejält och värmen kom på riktigt.

Nu var jag lite nervös. Alla hade sagt att Vätternrundan börjar först i Jönköping. Från Motala och söderöver så går det verkligen bara ner, men sen, sen så är det uppför hela vägen tillbaka. Det hade jag hört. Och visst, backarna upp till Bankeryd var väl ganska rejäla, men inte så himla farliga ändå.

Jag började fundera:

Blir det inte värre än så här? Kom igen nu, när blir det jobbigt? Det ska ju vara plågsamt detta… eller?

Jag hade inte ens ont i baken. Huh, jag var nästan lite besviken. Här hade jag ställt in mig på timmar av plågor (i stil med Vasaloppet), med avdomnande händer, värkande axlar, molande rygg och stel svank, för att inte tala om trötta ben, sovande fötter, smärtande knän och en brännande ändalykt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro, så jag fortsatte att trampa på.

4.9 Mat i Jönköping

Stationen i Jönköping – sist jag var här fick jag samtalet att det fanns ett nytt hjärta till mig..

4.9 Stationen i Jönköping

Mil 16-20:

Det läskigaste med Vätternrundan var alla ambulanser.

Jeez Louise vad det skedde olyckor. Min lilla krasch var just det – liten. Jag såg tre-fyra ambulanser med blåljus, högvis med cyklar i dikena, folk som låg vid sidan av vägen och höll hårt om huvudet, armbågen, knäet eller andra kroppsdelar (som turligt nog verkade sitta kvar hos allesammans).

Det var framför allt den här sträckan, eller ja, från Bankeryd och upp mot Karlsborg, som jag såg flest skadade. Det verkade främst vara de stora klungorna där folk kraschade. Det går ju så ini helvitti fort, och de är så sjusärdeles många. Sen vet jag inte hur många fler de drog med sig i fallet..

”OMKÖRNING!” skrek de när de kom. I full galopp. Stora klungor på kanske 30 pers. De verkade förvänta sig att bara de ropade se-upp-i-backen typ så fick alla andra hålla åt sidan och släppa förbi dem. De smet förbi läskigt nära och ibland fick man vara med och bromsa in när en supercyklist hastigt och lustigt bara pekade med handen (meaning: Här ska jag in) och sen helt sonika svängde in framför mig. Jag tänkte hela tiden på vad som skulle hände om jag strök i backen igen – på vissa ställen var det plant och gräs intill vägen, men på andra ställen var det betong- eller vajerräcken, eller rakt ner i ett dike…

I Hjo efter 17 mil var det lagad mat i depån – lasagne! Jag tror jag spenderade 30-40 minuter bara i Hjo. Sjönk man ner på en stol var det ju kört.

Fagerhult, efter ca 15 mil – längsta jag har cyklat någonsin tidigare!

5. Depå i Fagerhult efter 15 mil

5. Depå i Fagerhult efter 15 mil 2

Depå i Hjo, nu är det mat!

sportograf-63004783_lowres

Lasagne!

6. Mat i Hjo

Jag har det rätt gött, Hjo men visst!

6. Depå i Hjo efter drygt 17 mil

sportograf-63056755_lowres

Mil 21-25:

Okej. Här var det tungt. Hujedamejen så tungt.

Efter mil 23 började det. Fram tills dess – inga problem. Efter det – problem. Det gick bara uppför (typ). Det fanns inga klungor att haka på. Terrängen var tråkig. Det började blåsa och bli kallt. Jag var trött. Så in i norden trött. Ja, vad hade jag väntat mig, jag hade nu cyklat i över 12 timmar.

Jag tittade konstant på cykeldatorn, som för att tvinga den att gå fortare, att visa att ytterligare en mil hade gått. Nu då? Nu måste jag åkt en mil till? Nähä, två kilometer.. Jag visste att det skulle komma regn på kvällen, och ville väldigt gärna in i mål innan dess. De riktigt snabba grupperna, som skulle köra på under sju timmar, hade startat i Motala klockan 12, och om jag inte skyndade mig skulle de hinna ikapp. Det var inget jag önskade – att bli omkörd i regnet av Sub7-grupper.

7. 90 km kvar

Depå i Karlsborg

7. Karlsborg depå 1

7. Karlsborg depå 2

7. Karlsborg depå 3

7. Längs med vägen 1

7. Längs med vägen 2

Det ser kanske inte så aptitligt ut, och just då var det inte det heller…
Men vad gör man inte för lite energi?

7. Powerbar

När man har tråkigt längs vägen kan man räkna får…

7.1 Räkna får

7.2 Räkna får

Mil 26-30:

Vid depån i Stora Hammar trodde jag att jag skulle somna. Jag var så fruktansvärt trött, och hade ont i magen, och var så trött, och mådde illa, och var så trött. Jag ville lägga mig i gräset och sova, men visste att jag nog inte skulle ta mig upp efter det, så jag satt ihopsjunken på marken och nickade till tre-fyra gånger. Det var nu fyra mil kvar. Ungefär två timmar. Det kändes oöverstigligt.

Det tar aldrig slut…

Det var enbart tjurskallighet som fick upp mig på cykeln igen. Jag var uttråkad, småfrusen, lite öm i baken (okej, jag erkänner, det är klart att det kändes) och ville verkligen bara i mål.

Mil 26-28 var nog värst. Vi körde på motorväg, upp och upp och upp. Bilar överallt. Och motvind. Men sen blev vi inledda på en liten mindre väg i drygt en mil, och här gick det mycket lättare. Nu kom krafterna tillbaka, likaså solen. Jag tror jag träffade Hasse Alfredsson precis när vi svängde av.. Iaf någon som verkligen liknade Hasse Alfredsson på cykel och i hjälm. Men snabbt efter det hakade jag på två tjejer och en kille som började prata med mig – wowawewa!

Det var det här jag hade saknat under alla mil innan, att det inte var någon gemytlig stämning – jag hade trott att man skulle kunna cykla runt bland olika grupper, snacka med folk, få tiden att gå, men icke sa nicke – folk pratade med sina cykelkompisar/klungkompisar, eller så pratade man inte alls utan fokuserade järnet på att köra. Så det var väldigt trevligt att få töla lite – vi peppade varann i backarna och jublade när vi såg 10 km-skylten. Mindre än en mil till mål!!

När vi kom ut på motorvägen igen släppte jag dem, de skulle försöka öka sista biten vilket jag inte riktigt var upplagd för, men efter en stund kom det tre grabbar som höll ett riktigt bra tempo så jag tog rygg på dem hela vägen in i mål – wihaaaaa!

MÅÅÅÅÅL!

sportograf-62946055_lowres

sportograf-62948580_lowres

8. Målgång 1

8. Målgång 2

Målfoto med Richard!

8.1 Målfoto med Richard

sportograf-63027916_lowres

sportograf-63027956_lowres

sportograf-63027957_lowres

Målgång

Fy fasiken vad gött! 17 timmar 9 minuter. Vätternrundan. I did it!

Birger fick tag på speakern och vips var det intervju, medalj, hälsa på Richard (den jäveln körde om mig efter några mil #skyllerpåkraschen) och krama om teamet. Ca tio minuter efter att jag gick i mål kom första Sub7-gänget. De slog rekord. De körde på 6 timmar 33 minuter (tidigare rekord 6 h 37 min). Jag var ute nästan elva timmar längre. Jaja, jag tror jag har hunnit se lite mer. Njuta av utsikten liksom..

9. Medalj

10. Diplom

sportograf-63174623_lowres

8. Målgång 4

8. Målgång 3

 

0

High på Haibike

Med bara några timmar kvar till start laddar jag för fullt – med att pyssla om min bike – och att sova..

Jag vet vissa som var oroliga att jag skulle cykla Vättern runt på min Ferrari, min hybridcykel – vilket var tanken från början. Tills Mikael rockade loss med grabbarna på Karlstad Cykel- & Sportcenter, som tillsammans med Haibike sponsrade mig med en ultralätt och supersexig karboncykel!

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra efter loppet, när den ska tillbaka. Jag har typ haft den i sängen de senaste månaderna. Det kommer bli separationsångest utan dess like.

Nu börjar jag bli lika nördig som cykelproffsen jag lärt känna under resans gång, och köper karbonpump för att den väger minst (samt för det smidiga handtaget), pillar av ventilhattarna för att det är onödig vikt, och smörjer kedjan med fyra lager.

30 mil. 300 kilometer.

Start kl.01.12. Startnummer 13738.

Följ mig på appen ”Vätternrundan” (gratis app, att få uppdateringar om vart jag är kostar 9 kr).

Ultralätt karbonracer

Racer från Haibike

0

Snabbkurs i däckbyte

Jahapp. Kvällen före Vätternrundan.

Dags att lära sig att byta däck. Punktering händer ju liksom.

Mikael – the bike savant – bjöd åter in mig till the Man Cave, för en kurs i mek och pill. Och gissa vad? I’m a freakin’ natural!

Micke är glad.
Dock instämmer jag inte med hans förkläde.

Mikael the bike savant

Däckelidäck, nu ska du väck!

Byta däck 1

Steg 1: Få av hjulet.

Byta däck 2

Lossa och veva tills hjulet är löst.

Byta däck 3

Tryck till lite och hjulet lossnar!

Byta däck 4

Få av däcket med hjälp av ett däckverktyg
- för in det under kanten (akta slangen) och dra längs hela däcket.

Byta däck 5

Så där – nu har hela däcket lossats:

Byta däck 6

Då tar vi ut slangen – tips, börja där ventilen sitter ;)

Byta däck 7

Take it out, take it out.

Byta däck 8

Det är bare å dra.

Byta däck 9

Trasig slang bort – ny slang in.

Byta däck 10

Pumpa i lite luft i slangen så är den lättare att få in:

Byta däck 11

Och så ska däcket in innanför kanterna igen
- kör med händerna tills det inte går längre, använd två däckverktyg och bänd in
- akta slangen!

Byta däck 12

Pumpa däcket.

Byta däck 13

Hmpf, det är det här som tar tid.

Byta däck 14

Det händer ju för fan ingenting.

Byta däck 15

Aha! Rätt pumpteknik så går det som på räls (eller som på rull?)!

Byta däck 16

Montera på däcket (demobilder saknas, men det var lite trixigt):

Byta däck 17

Et voilà! Good to go!!

Det känns jävligt gött att veta hur man gör. Visst, det finns team längs med banan, men vem vet, jag kanske är helt solo, och då får jag ta till mina nyvunna kunskaper (alternativt ringa Micke och be honom guida steg för steg).

Jag gillar Mickes kommentar efteråt:

Fasiken vad bra du var på att byta däck.. Jag blir lite halvt förbannad. Det tog mig ett och ett halvt år att lära mig det där..

Jo men, så kan det gå!

Träning

Torsdag - simning 1,2 km på 35 minuter, i bassäng. Totalt 4.35 km.

2

Sista långpasset innan Vättern..

Revansch!!

Tio mil racer idag, med Mikael – och vi tog exakt samma runda som med Team Rynkeby för ca en månad sedan. Till Skattkärr, upp mot Kappstad och Tågås till Molkom, runt sjön Lusten till Deje, Dömlevägen förbi Forshaga-Deje golfklubb, uppför den jävligaste av backar, ner till Apertin, sväng av mot Öjenäs, korsa 62:an (för andra gången) och ner till Skårevägen – follow that one, et voilà – Karlstad. Totalt 10 mil inalles.

För karta – lookie here.

Den gången var jag helt förstörd.

Jag var inte van tempot, jag hade aldrig cyklat längre än 6 mil tidigare, jag hade helt fel sittställning, jag fick push-hjälp i alla uppförsbackar, det började regna och hagla, jag frös och kände mig helt otillräcklig. Att behöva hjälp i alla backar – det var ju gött med hjälp, men det kändes jättejobbigt.

När vi kom till Skåre orkade jag inte mer, vi släppte resten av gruppen, stannade vid en mack och där bröt jag ihop.

Men idag! Jeez Louise vilken come back!

Jag tog alla backar själv! Ingen som helst hjälp från Micke öht – förutom lite hejarop. Och jag har äntligen lärt mig hur jag ska sitta på sadeln (visst, det gör ont efter ett tag ändå, men det går mycket bättre). Det kom lite regn vid några tillfällen men överlag var det en finfin dag, medvind upp, motvind hem.

Sista långpasset

Fika i Molkom

Obligatorisk fika i Molkom.

Mikael Instagrammar

Nedblåsta träd

Ibland går det fortare att cykla än att åka bil, bara lyfta över and swish away!

Tio mil senare - glad och öm

Tio mil senare – pigg som en lärka!

 

Nu blir det inga fler långturer. Nu är det bara att ladda inför fredag-lördag. Då smäller det!

Träning

Söndag - 10 mil racer, 5 h 10 min. Totalt 955,8 km.

3

Cykla!

Jag är med i senaste numret av tidningen Cykla!

Till och med på framsidan (nej nej, dumsnut, inte bilden – kolla texten bredvid Måns)!

Cykla 1

Cykla 2

Cykla 3

Cykla 4

 

 Nu bär det av till Stockholm – Blodomloppet awaits, come on peeps, nu springer vi för livet!

Träning

Måndag - mer rörlighetsträning med LenaSATS Färjestad, fick bland annat göra ”kålmasken” från ena sidan salen till den andra och sen tillbaka igen – yikes..!

Tisdag - vilodag.

Kålmasken, på engelska ”inchworm”.

 

 

0

14 mil!

Ojojoojoj.

Min bak.

Idag har jag cyklat fjorton (14!) mil. I ett svep, med endast en lunchbreak i Munkfors.

Det tog ca 7,5 timme aktiv tid, men totalt var jag hemifrån i 9 timmar. Möta upp Mikael, justera sadeln lite grann, några vätskepauser och så lunchen inräknat i totalen. Jag övade på att försöka få till ett bra rundtramp, dvs även dra med baksidan. Och att inte cykla för mycket på tå, utan använda hela foten. Och så fick jag lära mig vikten (!) av att inte cykla med ryggsäck.

Det trycker så förbenat ner mot rumpan, så det blir jättetungt för baken.

Inte konstigt att jag brukar få ont.

Jag har ju också alltid med mig världens packning – russin, nötter, bars, dextrosol, heatlotion, ormsalva, två sorters plåster, massa bananer och ngn extra träningströja lager två. Samt vatten i vätskedelen av ryggsäcken.

Så nu på Vättern får det bli cykelväskor istället för ryggsäck, och spara ryggan till kortare turer!

Det var också andra gången jag testade att smörja in baken med bedövningssalva innan jag gav mig ut (xylocain). Det ska jag sluta med omedelbums. Det rinner liksom framåt och gör att hela nedre regionerna svider och får det oerhört obehagligt. Så de första fyra milen är en plåga innan krämen börjar försvinna och baken domnar bort av sig själv. Och då går det mycket bättre – så baj baj salva.

Kändes jävligt gött att orka 14 mil. Om dagen inte hade tagit slut (klockan var efter nio när jag kom hem på kvällen) så hade jag kunnat fortsätta – och det bådar ju gott, för på Vättern är 14 mil inte ens hälften..!

I Munkfors, nästan halvvägs

I Munkfors, dags för lunch (hamburgertallrik)!

14 mil

Väldigt fin kväll blev det, efter en del regn (men det var inte så farligt)!

Efter 14 långa mil

Hemma – lite lagom trött.

Träning

Lördag - vilodag, kollade serier heeeela dagen – har ni sett ”The 100″? (do it)

Söndag - 14 mil cykel längs Klarälvsbanan till Munkfors och tillbaka, plus en extrarunda till Hammarö. Totalt 852,5 km.

 

 

0

Volontärshelg!

Igår hade vi vår första volontärsdag på MOD!

Vi var ett glatt gäng som sågs på kontoret i Sthlm, pratade MOD, organdonation och vad som behöver göras i Sverige. Deltagarna fick lite mer insyn i vår verksamhet – vad vi jobbar med och varför, våra prioriteringsområden och en sneak peak på vad som är på gång framöver – och framför allt, vad kan VI göra tillsammans!

Volontärsdag

Efter en härlig lunch på Dramaten-trappan (vi kollade in alla snygga bilar som skulle åka Gumball 3000 idag) så avrundade vi med lite mer discussions innan det var dags för FUN TIME! Femkamp på Gröna Lund + åkturer och middag stod på agendan – och gissa vilket lag som vann? Mitt, såklart! Och gissa vem som vann den individuella tävlingen? Nämen, inte var det väl jag?

Det var en fantastiskt härlig dag – och vilken fin kväll vi fick – strålande sol, relativt varmt, och en dundersuccé i Eurovish!

Grönan

Vacker majkväll i Stockholm 3

Vacker majkväll i Stockholm 2

Det blev en hel del träning också i dagarna som gått – rörlighetsträning med Lena i fredags och nio mil på cykel idag. Är så jäkla glad att jag fick ihop nio mil!! Hade inget dragplåster med mig, förutom att Birger var med och filmade de första tre milen. Efter det drog jag söderut mot Grums, och avslutade söndagen med middag hos les parents. Jag hann till och med se 5-6 stycken Gumball 3000-bilar, när de svischade förbi på E18 utanför Gruvön.

Inte så illa pinkat.

SATS Lamberget

Testar SATS Lamberget

Träning

Fredag - rörlighetsträning med Lena på SATS Lamberget (första gången jag var där).

Lördag - vilodag.

Söndag - landsvägscykling, 9 mil (Alstern runt, sen till Vålberg-Hasseldalen-Grums-Slottsbron-Grums). Birger var med och filmade Alstern runt. Totalt 712,5 km.

0

The Man Cave

Jag älskar att cykla, men jag är en kass cyklist.

Eller ja, kass på att sköta om mina babies.

Jag skyller på att jag inte har något garage, och att det bara inte blir av att man åker och ställer sig vid en bensinmack och tvättar cykeln, smörjer kedjan och pillar på växlarna (ha! som att jag ens kan det).

Voilà, enter The Man Cave.

Mikaels cykelkompanjon Daniel har en riktig cykelmekarverkstad i Viken i Karlstad. Komplett med cykeltvätt, ställ, öl och alla konstiga tillbehör man kan tänka sig. Det knepigaste var nog en smörjolja som luktade fruktig läppglans. Jag ville seriöst ha det på läpparna, smaka på det, slicka på det. Mmm…?

Cykeltvätt 1

Cykeltvätt 2

Cykeltvätt 3

Ännu ej rengjord mountainbike (lottas ut här!)

Nu är båda mina vrålåk skinande rena, kedjorna är smorda, växlarna är justerade och ramarna är till och med impregnerade! Ett tag framöver kommer regn och slask att bara rinna av, och det blir inga fläckar där vatten torkar. Som sprillans nya!

Träning

Torsdag - aktiv vilodag med Krav på kvällen.

0