Taggarkiv | media

Aftonbladets ”Goda nyheter” berättar mina goda nyheter

Emma Dalman Aftonbladet

Det finns en ny redaktion på Aftonbladet som heter ”Goda nyheter”, och de ska rapportera – ja, gissa tre gånger – goda nyheter!

Sånt gillar jag – det skrivs alldeles för mycket om allt elände som händer, och för lite om allt bra som faktiskt finns. Ett tag, när jag precis fått diagnosen hjärtsvikt, så fick jag nyhetsförbud av min kurator. Jag sög bara åt mig allt det negativa och upplevde att världen var mörk, tung och negativ. Så genom att hålla mig borta från nyheter på TV (det är iofs väldigt lätt, jag har ingen TV), tidningar osv, så började jag sakta men säkert känna mig lite bättre till mods.

Missförstå mig rätt, jag höll mig fortfarande à jour med vad som hände – men för att göra det så räcker det egentligen med att ha lite omvärldsbevakning på Facebook och lyssna på P3-nyheterna cirka en gång per dag.

Så när Cecilia på Aftonbladets nya redaktion ”Goda nyheter” ringde mig och undrade om vi kunde ses för en intervju blev jag jätteglad!

Här är resultatet:

Länk till artikeln!

 

0

Filmer från Vansbro

Här kommer lite rörliga bilder från helgens Vansbrosim – och även min intervju efter målgången!

Vinnarna går i mål i årets Vansbrosimning – de ropar ut att det är Anton Björck-Teuscher (Karlstad simsällskap) som vann, men det blev delad vinst med Simon Wanna (från Säffle, Värmland!). På damsidan vann Ellen Olsson (från Skåre, också Värmland)! Jäklar vad Värmland is the shit!

Två filmklipp från bron över Västerdalälven – dvs den delen som är motströms. Bron är några hundra meter innan mål.

 

Intervju med Rickard efter målgången – vi brukar stöta ihop på Blodomloppet runtom i Sverige, och självklart passade vi på att ses även på Vansbro!

Träning

Tisdag - repetera Krav med Mats och Mats!

0

Vansbro here we go!

Då sitter jag i bilen på väg till Vansbro.

Wow. Det är första loppet där jag åker över dagen. Ingen övernattspackning, ingen stor packning öht. Jag behövde inte ens käka extra dagarna innan. Visst, jag hade mått bra utav någon liter Resorb de senaste dagarna – men det beror på värmeböljan, inte pga Vansbro.

Igår var jag i P4 Dalarna och snackade Klassiker, väntan och organdonation.

Har ni inget att göra innan jag startar vid 12.03 så kan ni lyssna på klippet här (klicka på länken, tryck sedan på Play längst upp i fönstret).

P4 Dalarna 2

0

Intervju i GLIMT + en glimt av badrum

Igår spelade vi in en intervju i GLIMT TV här i Karlstad – deras längsta hittills: en timme och en kvart!

Birger ackompanjerade mig i studion och vi snackade organdonation, hjärtbyte, MOD och lite Klassiker.

Den kommer troligen sändas någon gång nästa vecka – stay tuned..!

Intervju i GLIMT TV

GLIMT Studio

Imorse blev det en tur till badhuset, denna gång i våtdräkt (weird). Jag hade räknat med att Vansbro skulle ta ca 90 minuter, men jag får nog tänka om. Jag är mycket långsammare i våtdräkt. Det är dels ovant, och dels så blir det ju automatiskt tyngre. Efter drygt 1600 m kände jag ett akut toalettbehov, och vips så var det väldans svårt att få på våtdräkten igen. Så de sista 400 simmade jag i baddräkt – vilken läskig känsla att gå från heltäckande våtdräkt till baddräkt! Jag kände mig naken..

Så här ser det ut i min dusch nuförtiden. Badrummet är fullt av simattiraljer.

Våtdräkt på tork

Ny badmössa som är anpassad för långt hår.

Ny smart badmössa

Nya simglasögon som sitter bättre och inte läcker som de andra.

Nya simglasögon

Träning

Onsdag - vilodag.

Torsdag - 2 km simning i badhus, 80 min. Totalt 8,55 km.

0

Vätternrundan!

För ca två år sedan kunde jag knappt gå 300 meter. Nu har jag cyklat 300 kilometer!

Det blev kommentaren till speakern efter att jag rullat i mål i Motala i lördags kväll, efter 17 timmar och 9 minuter på sadeln.

Kära vänner, Vätternrundan 2015 är avklarad!

Glad i hågen några timmar innan start.

1. Laddar inför Vätternrundan 1

Alright, så låt mig berätta om denna resa på velociped!

Mil 1-5:

Det tog 15 minuter så kraschade jag.

Jag hade åkt 5 kilometer när jag blev prejad rakt ner i asfalten. Yippie kay yay, mother%#*!(§@!…

What the hell?!

…hann jag tänka, när en kille körde rätt in i mig, och vips låg jag på marken och fick slänga upp armarna som skydd för huvudet och rulla ihop mig till en icketaggig igelkott eftersom det var fler cyklister på ingång. Det var en så kallad kedjeeffekt (ha ha). En som körde på en annan som körde på en annan som körde på mig. Vi var väl fem-sju stycken som drog oss i.

Mitt framljus åkte av (hittade det med en gång), kedjan snodde ihop sig som kablar bakom TV’n, bakre drevet till bakväxeln var nästan inne bland ekrarna, styret var snett och jag hade jävulusiskt ont i handled, armbåge och höger höft.

Jahapp, tänkte jag. Första gången jag stuper med Haibike’n och det är nu. Det var la typiskt.

Första depån med reparation och sjukvårdare var efter fem mil. Det var bara att vackert trampa på och be till cykelgudarna att bakväxeln inte skulle ta en detour in i bakhjulet och välta mig på näsan. Så med snett styre och svidande armbåge kom jag till depån och bad om lite hjälp. När jag rullade därifrån var styret rakt, drevet försiktigt böjt ut igen, växlarna var dubbelkollade (blev tillsagd att inte använda de lättaste växlarna på stora framväxeln – ja, det är så jag håller koll på vad som är vad, det står inte växel 1, 2, 3 någonstans…), och jag hade ett plåster på armbågen, blåbärssoppa och bulle i magen.

Det började också så sakteliga att ljusna.

Innan start

2. Innan start Vätternrundan 1

2. Innan start Vätternrundan 2

2. Innan start Vätternrundan 3

GPS’en ska på, så att Birger hittar mig längs vägen.

2. Innan start Vätternrundan 6

Jag heter tydligen Supra och är en drever..

2. Innan start 8

Good to go!

2. Innan start 7

Starten

2. Starten

Taggad som tusan!

2. Innan start Vätternrundan 4

sportograf-63005720_lowres

3. Start Vätternrundan

sportograf-63006566_lowres

Första milen klar. Bara 29 kvar.

4.2 290 km kvar

4.3 Soluppgång

Första depån.

4.7 Första depån

Reparation…

4.5 Reparation i första depån

Lagad cykel!

4.6 Lagad cykel

Andra depån, efter drygt 8 mil.

4.8 Andra depån

sportograf-63144982_lowres

sportograf-62985308_lowres

sportograf-62945283_lowres

Mil 6-10:

Vi rullar, vi rullar, vi rullar, vi rullar! Tjohej vad det går! Mycket nedför mot Jönköping, med en magisk soluppgång, glittrande vatten i Vättern (holy shit, ska jag verkligen över till andra sidan, sjön är ta mej fan stor…!), och finfina vyer.

Jag märkte snabbt att det gick mycket fortare om man kunde smita in och lägga sig bakom någon annan. Ja, jag vet, det kallas klungkörning (när det är flera) och ja, jag har tränat på det innan – men har man ingen klunga att åka med får man ta rygg på lite vem som helst. Jag spanade in lite snygga rumpor längs med vägen och lade mig så nära jag tordes. Jag höll kanske 20-27 km/h när det var jag själv – det var förvånansvärt ändå vad fort jag kunde köra själv – men lyckades jag komma i en passande klunga ökade farten till 27-37 km/h, lätt!

Fast det gällde att välja rätt klunga. Lät det som att det kom en bil, då fick man passa sig, för då var det riktigt snabba boys and girls som var på ingång. Men rätt vad det var så kom en större klunga (lite mer oorganiserad) som innehöll ”vanligt” folk, och då kunde man smita in och sugas med. Hej och hå, vad det kan gå!

sportograf-62991834_lowres

sportograf-63004690_lowres

Mil 11-15:

Depån i Jönköping bjöd på köttbullar, mos och lingonsylt – som jag lyckades förstöra genom att även ha på ketchup. Ingen aning om hur jag tänkte där, klockan var strax innan sex på morgonen och jag var lite omtumlad över hur lätt de första tio milen hade gått. Men note to self för framtiden: Blanda inte ketchup och lingonsylt…

Här passade jag på att ta av mig några lager kläder och lägga in i Birgers bil. Jag hade sjukt många lager på mig de första timmarna, men det var rätt gött. Jag frös bara när jag stannade till i depåerna och stod still, annars var jag toasty warm. Och väl i Jönköping hade solen gått upp rejält och värmen kom på riktigt.

Nu var jag lite nervös. Alla hade sagt att Vätternrundan börjar först i Jönköping. Från Motala och söderöver så går det verkligen bara ner, men sen, sen så är det uppför hela vägen tillbaka. Det hade jag hört. Och visst, backarna upp till Bankeryd var väl ganska rejäla, men inte så himla farliga ändå.

Jag började fundera:

Blir det inte värre än så här? Kom igen nu, när blir det jobbigt? Det ska ju vara plågsamt detta… eller?

Jag hade inte ens ont i baken. Huh, jag var nästan lite besviken. Här hade jag ställt in mig på timmar av plågor (i stil med Vasaloppet), med avdomnande händer, värkande axlar, molande rygg och stel svank, för att inte tala om trötta ben, sovande fötter, smärtande knän och en brännande ändalykt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro, så jag fortsatte att trampa på.

4.9 Mat i Jönköping

Stationen i Jönköping – sist jag var här fick jag samtalet att det fanns ett nytt hjärta till mig..

4.9 Stationen i Jönköping

Mil 16-20:

Det läskigaste med Vätternrundan var alla ambulanser.

Jeez Louise vad det skedde olyckor. Min lilla krasch var just det – liten. Jag såg tre-fyra ambulanser med blåljus, högvis med cyklar i dikena, folk som låg vid sidan av vägen och höll hårt om huvudet, armbågen, knäet eller andra kroppsdelar (som turligt nog verkade sitta kvar hos allesammans).

Det var framför allt den här sträckan, eller ja, från Bankeryd och upp mot Karlsborg, som jag såg flest skadade. Det verkade främst vara de stora klungorna där folk kraschade. Det går ju så ini helvitti fort, och de är så sjusärdeles många. Sen vet jag inte hur många fler de drog med sig i fallet..

”OMKÖRNING!” skrek de när de kom. I full galopp. Stora klungor på kanske 30 pers. De verkade förvänta sig att bara de ropade se-upp-i-backen typ så fick alla andra hålla åt sidan och släppa förbi dem. De smet förbi läskigt nära och ibland fick man vara med och bromsa in när en supercyklist hastigt och lustigt bara pekade med handen (meaning: Här ska jag in) och sen helt sonika svängde in framför mig. Jag tänkte hela tiden på vad som skulle hände om jag strök i backen igen – på vissa ställen var det plant och gräs intill vägen, men på andra ställen var det betong- eller vajerräcken, eller rakt ner i ett dike…

I Hjo efter 17 mil var det lagad mat i depån – lasagne! Jag tror jag spenderade 30-40 minuter bara i Hjo. Sjönk man ner på en stol var det ju kört.

Fagerhult, efter ca 15 mil – längsta jag har cyklat någonsin tidigare!

5. Depå i Fagerhult efter 15 mil

5. Depå i Fagerhult efter 15 mil 2

Depå i Hjo, nu är det mat!

sportograf-63004783_lowres

Lasagne!

6. Mat i Hjo

Jag har det rätt gött, Hjo men visst!

6. Depå i Hjo efter drygt 17 mil

sportograf-63056755_lowres

Mil 21-25:

Okej. Här var det tungt. Hujedamejen så tungt.

Efter mil 23 började det. Fram tills dess – inga problem. Efter det – problem. Det gick bara uppför (typ). Det fanns inga klungor att haka på. Terrängen var tråkig. Det började blåsa och bli kallt. Jag var trött. Så in i norden trött. Ja, vad hade jag väntat mig, jag hade nu cyklat i över 12 timmar.

Jag tittade konstant på cykeldatorn, som för att tvinga den att gå fortare, att visa att ytterligare en mil hade gått. Nu då? Nu måste jag åkt en mil till? Nähä, två kilometer.. Jag visste att det skulle komma regn på kvällen, och ville väldigt gärna in i mål innan dess. De riktigt snabba grupperna, som skulle köra på under sju timmar, hade startat i Motala klockan 12, och om jag inte skyndade mig skulle de hinna ikapp. Det var inget jag önskade – att bli omkörd i regnet av Sub7-grupper.

7. 90 km kvar

Depå i Karlsborg

7. Karlsborg depå 1

7. Karlsborg depå 2

7. Karlsborg depå 3

7. Längs med vägen 1

7. Längs med vägen 2

Det ser kanske inte så aptitligt ut, och just då var det inte det heller…
Men vad gör man inte för lite energi?

7. Powerbar

När man har tråkigt längs vägen kan man räkna får…

7.1 Räkna får

7.2 Räkna får

Mil 26-30:

Vid depån i Stora Hammar trodde jag att jag skulle somna. Jag var så fruktansvärt trött, och hade ont i magen, och var så trött, och mådde illa, och var så trött. Jag ville lägga mig i gräset och sova, men visste att jag nog inte skulle ta mig upp efter det, så jag satt ihopsjunken på marken och nickade till tre-fyra gånger. Det var nu fyra mil kvar. Ungefär två timmar. Det kändes oöverstigligt.

Det tar aldrig slut…

Det var enbart tjurskallighet som fick upp mig på cykeln igen. Jag var uttråkad, småfrusen, lite öm i baken (okej, jag erkänner, det är klart att det kändes) och ville verkligen bara i mål.

Mil 26-28 var nog värst. Vi körde på motorväg, upp och upp och upp. Bilar överallt. Och motvind. Men sen blev vi inledda på en liten mindre väg i drygt en mil, och här gick det mycket lättare. Nu kom krafterna tillbaka, likaså solen. Jag tror jag träffade Hasse Alfredsson precis när vi svängde av.. Iaf någon som verkligen liknade Hasse Alfredsson på cykel och i hjälm. Men snabbt efter det hakade jag på två tjejer och en kille som började prata med mig – wowawewa!

Det var det här jag hade saknat under alla mil innan, att det inte var någon gemytlig stämning – jag hade trott att man skulle kunna cykla runt bland olika grupper, snacka med folk, få tiden att gå, men icke sa nicke – folk pratade med sina cykelkompisar/klungkompisar, eller så pratade man inte alls utan fokuserade järnet på att köra. Så det var väldigt trevligt att få töla lite – vi peppade varann i backarna och jublade när vi såg 10 km-skylten. Mindre än en mil till mål!!

När vi kom ut på motorvägen igen släppte jag dem, de skulle försöka öka sista biten vilket jag inte riktigt var upplagd för, men efter en stund kom det tre grabbar som höll ett riktigt bra tempo så jag tog rygg på dem hela vägen in i mål – wihaaaaa!

MÅÅÅÅÅL!

sportograf-62946055_lowres

sportograf-62948580_lowres

8. Målgång 1

8. Målgång 2

Målfoto med Richard!

8.1 Målfoto med Richard

sportograf-63027916_lowres

sportograf-63027956_lowres

sportograf-63027957_lowres

Målgång

Fy fasiken vad gött! 17 timmar 9 minuter. Vätternrundan. I did it!

Birger fick tag på speakern och vips var det intervju, medalj, hälsa på Richard (den jäveln körde om mig efter några mil #skyllerpåkraschen) och krama om teamet. Ca tio minuter efter att jag gick i mål kom första Sub7-gänget. De slog rekord. De körde på 6 timmar 33 minuter (tidigare rekord 6 h 37 min). Jag var ute nästan elva timmar längre. Jaja, jag tror jag har hunnit se lite mer. Njuta av utsikten liksom..

9. Medalj

10. Diplom

sportograf-63174623_lowres

8. Målgång 4

8. Målgång 3

 

0

P4 Värmland

Blev intervjuad av P4 Värmland imorse, mitt under pågående träningspass med Lena ute på Färjestad.

Hej multitasking!

Tyvärr finns inte klippet tillgängligt i efterhand (hela morgonprogrammet från idag är puts väck på sr.se), men vi snackade mycket träning, världsmästerskapen i Argentina, vad som skiljer mig från vanliga friska gällande fysisk aktivitet, hur man tar ställning och vad det här betyder för mig personligen.

Det är lite roligt. Ibland lyckas jag glömma bort hur otroligt fantastiskt det här faktiskt är.

Att jag om bara några dagar ska cykla Vätternrundan. Att jag har genomfört Vasaloppet. Att jag för ca två år sedan inte kunde bädda sängen utan att bli andfådd.

Jag gillade en mening jag fick till:

För två år sedan kunde jag knappt gå 300 meter. Nu ska jag cykla 300 kilometer!

P4 Värmland på SATS

Lämnade in min cykel på service hos Karlstad Cykel- & Sportcenter, och hämtade ut den i eftermiddags – nu ska inget kunna stoppa mig!! (och om jag får punka så har jag nu två extraslangar i packningen)(hur man byter däck? det lär jag mig imorgon kväll!)

Karlstad Cykel- och Sportcenter 1

 

Träning

Måndag - vila.

Tisdag - också vila, skulle sprungit lite på kvällen men värdesatte vila högre…

Onsdag - intervallpass med Lena på SATS Färjestad. Tiominutersintervaller – tuffa som satan.. Aj mina triceps!

0

Nämen, då var man i ToppHälsa!

Kom och köp, kom och köp – senaste numret av ToppHälsa!

Extra extra, läs allt om hjärtbytet!

Skynda, skynda – skaffa ditt exemplar idag!

ToppHälsa cover

ToppHälsa 3

ToppHälsa 1


Träning

Tisdag - aktiv vilodag med Krav Maga på kvällen (jeez vilket pass, jag som skulle ta det lugnt..).

Onsdag - hade tänkt att springa lite lätt, men en svag, svag raspning i halsen gjorde att det fick bli 5 km promenad istället. Nu tar vi det säkra före det osäkra.

 

1

På skattjakt i Skattkärr

Hostan håller i sig. Träningen uteblir. Abstinens växer.

Kommer på mig själv med att sitta och spänna armmusklerna och kontrollera så att de är kvar..

Men, jag är på bättringsvägen. Hostar betydligt mindre, har mycket mer energi, och äter mer vanlig mat än bara nyponsoppa och glass (även om det är jäkligt gott).

Nu när jag inte har tränat så mycket, och missat kören – om jag vill att folk håller sig undan när de är sjuka, så får jag faktiskt se till att göra detsamma – så fick vi en stund över att sticka iväg på en spontantur till Skattkärr. Vi hittade får, hästar, sankmarker, stigar och glasstenar. Inte så pjåkigt att få ett litet change of scenery.

Får får får

På skattjakt i Skattkärr

Undergången

Mata hästar

Glasstenar

Är med i senaste söndagsbilagan i Aftonbladet – inte sett det själv ännu (dock korrekturläst), men har hört att det bidde bra.

I övrigt behöver jag verkligen ställa tillbaka dygnet. Att ha hostat nätterna igenom, för att somna någon gång på morgonkvisten, det fuckar upp en rätt rejält. Men med dessa vackra vårkvällar, vem vill gå och lägga sig då?

Minns i februari när jag gick upp 05.30 för att hinna åka skidor eller göra ett pass på gymmet på morgonen. Det var kolsvart, kallt och übertidigt. Men jag gjorde det utan att tänka.

Dags att få tillbaka disciplinen! Det vill säga – dags att gå och lägga sig..

Vårkväll i Karlstad

0

Mediavecka

Nu har det varit en hel del i media i dagarna – både radio och tidningar.

Thank gaad att det gick bra i Engelbrektsloppet.

 

Måndagsmorgonen inleddes med intervju i P4 Västmanland (uppföljning från i fredag). De ringde och frågade:

Hej! Kan du vara med om 45 sekunder?

 

Måndagen bjöd även på en artikel i Fagersta-Posten: länk till artikeln här.

Och tisdagen var inte så pjåkig den heller – då var jag med i DN – på förstasidan till och med!

DN Insidan förstasidan

 

Länk till artikeln – klicka här.

 

En till länk till DN – det är samma text, fast fler bilder och lite andra faktarutor.

 

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - aktiv vilodag, tränade Krav på kvällen.

Onsdag - oj då, vilodag igen.. skulle tränat cykelpass men nope..

0

Mediahelg

Hela helgen figurerade jag i media!

 

I lördags kunde många värmlänningar få läsa om mig lagom till helgfrukosten:

http://www.vf.se/hela-livet/med-nytt-hjarta-mot-en-svensk-klassiker

Och i söndags kunde man ta del av resan i GT Expressen:

http://www.expressen.se/gt/emma-fick-nytt-hjarta–nu-tranar-hon-for-vm/

 

Igår fick jag äntligen tummen ur och anmälde mig till Engelbrektsloppet! Loppet fungerar som seedning inför Vasan, så att jag slipper starta längst bak – samt att om det skulle vara så lite snö att Vasan (ve och fasa) ställs in, så räknas Engelbrektsloppet 60 km in i Klassikern den också. Man kan alltså välja mellan Vasan och Engelbrekt.

Många tänker ”Varför åka nio mil skidor när det kan räcka med sex mil? Man väljer ju det som är enklast.” Men njaej, jag vet inte det jag. Jag har en speciell känsla inför Vasaloppet, det känns mer ”på riktigt”. Vi kan väl likna det vid easy-bake produkter, där man får en färdig mjölblandning och bara ska röra ner vatten så blir det bröd/sockerkaka/whatever. De flesta tycker nog inte det är i klass med att baka ”på riktigt”…

Anmälan Engelbrektsloppet

 

Träning

Måndag – vilodag.

Tisdag - Krav Maga.

 

2