Taggarkiv | CSK

I’m out bitches

Äntligen utskriven! Yaowza det känns härligt!

Anlände till hemmets lugna vrå och möttes av… ett oväsen utan dess like, och en förkrossande doft av målarfärg. Fönstermålaren hade anlänt! Med radion på högsta volym. En vecka efter inplanerad målning. Han knackade på rutan o bad mig öppna alla fönster så han kunde nå alla kanter. Det blir strålande målning men outhärdligt i lyan. Fick ta min huvudvärk och tillflykt till parken nere vid Vågmästaren. Nåja, sämre kunde det ju varit. Jag menar sol, vatten, lite flugor och ett studentkårsfirande är helt okey sällskap. Glömde nämna Allers också. Ett korsord förlänger livet.

 image

0

To heck with it!

Att ligga på sjukhus men inte vara uppkopplad och uppnålad.

Det känns skumt.

Jag har inte haft nål sen i lördags och inte haft telemetrin (EKG-övervak) sen igår. Inatt sov jag som om jag sov hemma. Full rörelsefrihet. Det känns väldigt uppfriskande. Men weird. Nya prover tas imorgon – oavsett vad de visar så sparkas jag nog ut. Thank gaad.

Spenderade lite tid i Grums igår kväll också. Trassel måste tycka att jag är helt knäpp som kommer för att sen åka igen. Varför sover inte matte kvar? Inte lätt att förklara för lillen vart jag tar vägen. Djur är raka. Antingen är man där. Eller så är man det inte.

Vi spelade Heckmeck/Pickomino och åt kvällsmat. Pappa hade ingen tur med tärningarna men lyckades vinna andra omgången med en mask mer än mamma. Jag fick noll.

Upptäckte också nyligen vilken oerhörd debatt det är angående skrivsättet ”igår kväll”. Mest korrekt är tydligen ”i går kväll”. Sen kan man få skriva ”igårkväll” (tydligen många journalister som använder sig av detta). Men ”igår kväll” är fel. Bara en massa löst folk på nätet som skriver så. Tänkte att då smälter jag ju väl in.

telemetri

IMG_4382

IMG_4386

IMG_4391

0

Inne fast ute, och ute fast inne

Det tog ända till klockan tre igår eftermiddag innan någon nämnde att jag hade lov till några timmars permission även på söndagen. Say what?! Hell to the no – har jag suttit inne hela dagen när jag hade kunnat vara ute?

Slängde mig på telefonen och ringde mamma.

En timme senare satt jag i bilen på väg till Grums. Det blev efterrätt före maten – min andra mjukglass i sommar. Den här gången – tuttifruttiströssel. Trassel och jag gosade ute i solen på altanen och var helnöjda med att bara vara.

Det var så skönt att komma ut fast jag egentligen ligger inne.

Det var också enormt härligt att vara utomhus, fast jag egentligen satt på en inbyggd altan. Men ni vet vad jag menar.

IMG_4335

IMG_4341

IMG_4342

IMG_4348

”Frihet” under ansvar.

0

Permission! Frihet, ljuva frihet.

Jag fick inte åka hem i helgen.

CRP hade inte gått ner (iofs har inga nya prover tagits sen i fredags), men jag hade tydligen onormalt hög puls hela natten fredag-lördag. Onormalt även för att vara jag. Vanligtvis har jag en vilopuls på ca 100, men plötsligt låg den på 130-140.

Skälet till att jag har så hög puls är för att jag inte har några nerver till hjärtat längre. Så det finns ingen vagusinnervering som det så fint kallas. Vagusnerven är den som lugnar ner hjärtat och kroppen. Jag har hela tiden mer eller mindre stresspåslag på hjärtat, och därav högre puls.

Det är diskussioner högt och lågt beroende på vilken läkare man talar med ifall nerverna kommer att växa tillbaka eller inte. Jag ställer in mig på att de inte kommer göra comeback, så kan jag endast bli positivt överraskad.

Jag lyckades dock, however, förhandla mig till en liten permission igår afton!

Ruth och jag hängde på Harry’s uteservering och drack (alkoholfria) Strawberry Daquiries och Mojitos. Vi njöt också utav deras nachos och friterad potatis med aioli, innan vi lugnt och sansat promenerade tillbaka ”hem” till CSK och spelade lite spel.

Det var oerhört skönt att få en kväll i frihet – ha på sig vanliga kläder, titta på folk, höra musik, gå längs Klarälven med en gassande sol på himlen och bara få lite miljöombyte.

67.IMG_4326

67.IMG_4327

2

CSK, kära CSK

Jag har någon form av inflammation i kroppen. Tydligen kan de se att det sitter i hinnorna. Vilka hinnor? Jag tror de menar hinnorna runt lungorna, och ev hjärtat. Det kan tydligen ge upphov till oerhörda smärtor, och det är inte ovanligt att det strålar ut i nacke och axlar.

Det tas prover. Febern kommer och går. Testade att ta smärtstillande på dagen igår. Spydde. Oops. My bad. Det har konfererats med läkarna på Sahlgrenska, vilka inte verkar vara oroliga alls, så då är inte jag det heller. Nu ska infektionsdoktorerna här få säga sitt, och om sänkan (CRP) går ner får jag komma hem imorgon. Om sänkan (CRP) inte gått ner så tänker jag gå hem imorgon.

Jag mår mycket bättre. Ingen behandling är insatt. De tar endast massa prover och har mig under observation. Well, observationen har inte visat något utöver vanligheterna, och provtagning kan jag komma in och göra fast jag är hemma.

Visst, jag kan ha det värre – absolut.
Men imorgon ska jag ju spendera tid med Ruth..!

66.IMG_4320

66.IMG_4322

0

Inlagd, igen..

Asså det här är ta mej fan inte sant.

Gissa tre gånger vart jag är?

Huh, bara för att ni är så j#*%a smarta. Ja det är klart att jag är på akuten. Och snart inlagd. Som vanligt. När är det dags för en paus från det här?

Igår vid lunch började det värka kraftigt i framför allt vänster nacke och axel. Jag cyklade som en tok till sjukhuset – inte för lite värk, nej lugna ner er nu – utan för att jag var sen till ultraljudet av hjärtat. Värken i nacken tilltog när jag låg raklång och spred sig även till höger sida. Det började kännas i bröstkorgen när jag andades djupt. Efter ultraljudet kunde jag sitta upp och komma ner lite i varv innan det var dags för arbets-EKG’t.

På ett arbets-EKG ska jag cykla i ett visst tempo där motståndet hela tiden ökas, men hastigheten ska hållas på samma nivå, tills jag inte orkar längre. Med jämna mellanrum svarar jag på om jag upplever någon bröstsmärta, hur andfådd jag är och hur hög ansträngning jag upplever. Det tas blodtryck och pulsmätning samt att jag är kopplad till elektroder som mäter EKG. Allt för att se hur min hjärtrytm med mera svarar på ökad belastning. Det är psykiskt ansträngande, då det inte finns någon specifik tid som ska klaras av. Det är ingen som säger ”Kom igen, det är bara fem minuter kvar! Fyra minuter. Tre. Snart där!”

Nope. Du avgör själv när du inte pallar längre. Orkar jag mer nu? Ska jag ge mig? Har jag klarat det bättre än förra gången? Hur länge har jag hållit på?

Det var mina knän som till slut satte stopp. De var helt slut efter mina 15 kilometers vandrande igår. Men resultatet var ändå bra. Min förväntade kapacitet är någonstans mellan 113-169 watt (de har inte procent här som på Sahlgrenska), och jag klarade 150. Läkaren sa också att ultraljudet såg fint ut.

Är det då någon som klandrar mig för att jag drar på lite extra på cykeln ut till Södra Råtorp (fika med två vänner och en minimänniska) och hem igen?

Allt såg ju bra ut.

Igår kväll ökade smärtorna och jag har knappt sovit inatt. Pallade upp mig mot alla kuddar jag har. Varje andetag hugger i bröstkorg, nacke och rygg. När jag ringde 1177 och berättar:

A) Jag är hjärttransplanterad, och
B) Jo, ja, det har varit lite tryck över bröstet, på vänster sida, nej jag känner inget i vänster arm, va – vad sa du? Ambulans?

… så resulterar det i en styck ambulansfärd till CSK och en enkel incheckning på avdelning 57. Home, sweet home?

65.IMG_4306

65.IMG_4315

0

Dagens Host, Prov och Ros

Hostan har mig fortfarande i sitt grepp. Ett tag vandrade den ner i lungorna och det rosslade för varje andetag jag tog. Så idag har jag varit på lungröntgen samt tagit blodprover. För säkerhets skull.

Det är väldigt mycket ”för säkerhets skull” nu när jag är transplanterad.

Givetvis tycker jag det är bra. Kör på bara – hängslen och svångrem – hela faderullan. Hellre ett stick för mycket än ett hjärta för lite. Jag har dock en oerhörd tur när det kommer till provtagning på lab. De har en stickspecialist, Emin, som vi fått tillkalla några gånger. Jag har stenhårda kärl som rullar iväg och gömmer sig. Jämt. Utan undantag. Men Emin klarar alltid av mina kärl.

Efter de första gångerna jag tog prover här så har jag lyckats få Emin varenda gång. Vad är oddsen för det? Idag exempelvis, så plingade det till ena sekunden ”Nr 49, rum 3″ (vilket var jag) och nästa sekund ”Nr 50, rum 4″. När jag öppnar dörren till rum 3 – vem står där om inte Emin? Hade han tryckt två sekunder senare så hade jag hamnat i rum 4 och den andre patienten i rum 3.

”Hur lyckas vi?” var det första Emin utbrast när jag kom in.

Röntgen och provsvaren såg bra ut. Avdelningen får Dagens Ros då de bjöd mig på lunch när jag fick vänta länge på doktorn och endast hade en banan med mig. De vet hur en hungrig Emma ska tas.

Aydin undersökte mig och hörde att det var lite slem i lungorna men inget som behövde behandling. Så nu sitter jag på vår inbyggda altan och läser om organiseringen av volontärer samt börjar bli nervös inför morgondagens gradering.

59.DSC_0060

59.DSC_0061

59.DSC_0062

59.IMG_4277

0

Lite ringrostig

Även om jag inte jobbar som dietist längre så är det svårt att inte tänka på dietisterna i Värmland som mina kollegor. Vi har ju jobbat ihop, vi har samma utbildning, vi tänker lika. ”Före detta kollega” låter helt fel.

Så imorse frukostade jag på Rosteriet med några av mina dietistkollegor. Anna, Anne-Li och Marina (jepp, Marina som ingår i Heartcore). Jag som inte dricker kaffe hade lite svårt att till fullo uppskatta Rosteriets utbud, men lyckades få mig en helt okey kopp te.

Efter ett inbokat besök på sjukhuset – jag kan verkligen inte hålla mig därifrån – gjorde jag något som var helt nytt för mig. Jag besökte en annan kollega som var inlagd på CSK. Det var kul att få gå till kiosken och välja ut bra tidningar och någon god choklad, traska in på avdelningen och överraska henne. Det är ju sånt som alla andra gör för mig hela tiden, så det var riktigt skoj att få göra det själv för en gångs skull. Vi snackade serier på Netflix, så nu har vi båda massvis att göra. Älskar Netflix.

44. Rosteriet 1

Rosteriet – entré.

44. Rosteriet 2
Rosteriet – café.

0

Officiellt utskriven!

Yay! Igår eftermiddag fick jag komma hem på permission. Min plan var att slänga mig i duschen, hämta mamma i stan efter hennes möte och snabbt åka upp till universitetet där vi hade röstcoachning med min stämma, innan ordinarie körövning 18-21.

Det bidde inte så. Jag mådde så oerhört dåligt. Efter duschen fick jag lägga mig i sängen för att få lägenheten att sluta snurra. Jag klarade inte av att köra bil. Jag klarade knappt av att stå upp. Vet inte riktigt vad som hände. Lite ompyssel från mammas sida så fick jag i mig lite mat, men mycket mer än så orkade jag inte.

Idag blev jag officiellt utskriven. Efter lite prover (bara fyra stick den här gången) och en lång väntan. Wiha – äntligen fri! Jag firade med att slöa hela dagen.

Det är faktiskt en stor skillnad mellan att ligga på sjukhus och kolla serier, och ligga hemma i soffan och kolla serier. Home sweet home, cat dear cat!

43.IMG_3857

0

”Release Me”

Det är toppen att alla är så engagerade och vill komma fram till vad som är fel. Men nu mår jag bra och vill hem. Känner mig som en liten tjurig barnunge. Men mamma – jag viiiiiill! Jag vill heeeeeeem!!

42.IMG_4134

Under helgen har inte mycket hänt. Inga nya provtagningar. Inga undersökningar. Inga nya tankar, misstankar, idéer, uppenbarelser.

Jag har mest varit deppig och spelat gitarr. Snart spricker blåsorna på fingrarna och då kommer jag inte kunna spela på länge. Försöker hålla mig från att plinka men det är svårt. Igår spelade jag till och med in en ironisk musikvideo för att symbolisera hur jag mår. ”Release Me”.

Jag älskar hjärtkliniken och dess nybyggda avdelning. Jag kan sjunga, gapa och vråla för full hals, men så länge dörren är stängd så hörs det inte ut i korridoren. Om det hörs till grannen? Ingen aning.

Huh, jag ville ju ha ett meditationsläger på avstånd från alla. Så jag ska väl inte klaga. Det finns många som har det värre än serverade måltider och en ställbar säng. Mycket värre.

Jag får ju till och med leka Miss Dracula och sörpla i mig blod titt som tätt. Inte fel det heller. Tack alla blodgivare! Det var, slurk, delicious!

41.IMG_4123

41.IMG_4124

0