Taggarkiv | Torsby Ski Tunnel

En vecka senare

För en vecka sedan var jag på väg hem från Mora.

Det gjorde ont precis överallt och jag kunde knappt hålla ögonen öppna – men oj så glad jag var! Jag hade klarat det! Jag hade genomfört Vasan! I grötiga spår, utan spår, i pölar och sjöar och backar som aldrig ville ta slut – och med ett rep som hotades att dras och förhindra min fortsatta färd mot målet.

Jag vill ge ett stort och varmt TACK till alla som hjälpt mig på färden, som trott på mig, som stöttat, pushat och sponsrat!

Trimtex – för state of the art-tränings- och tävlingskläder av högsta kvalitet som verkligen har förgyllt mina timmar i spåren!

Torsby Ski Tunnel – som gav mig och Henrik möjligheten att komma igång rejält med skidträningen redan i november (det var där jag lärde mig grunderna, tekniken, och ramlade många, många gånger)!

Kalhyttan i Filipstad – som skänkte två säsongskort så att jag kunde nöta, och nöta och nöta på deras underbara konstsnöbana! Deras backar är enormt härliga, det är en fröjd att åka skidor när det är så bra spår!

MarinaKarlstad Dietistmottagning – som har fixat ett perfekt kostupplägg som passat mig som handen i handsken, både i vardagen och kring all träning och alla lopp: uppladdning, under och återhämtning!

SATS och Lena – herregud vilken bra coach jag har, och det är lika roligt varje gång vi ses – utmanande, utvecklande och välplanerat! Jag har hela tiden känt mig trygg i allt vi har gjort, och hur vi har lagt upp veckorna – och det har verkligen gett resultat!

Min familj, mina vänner, alla er som följer, läser, kommenterar och skriver mail – er support betyder jättemycket och jag vet inte vad jag hade gjort utan all den uppbackning jag har fått. Och den markservice som mina nära och kära ställt upp med, jeez louise, jag får passa mig så jag inte blir bortskämd…!

Och självklart – Henrik! Min skidlärare som lärt mig allt jag kan. Med en stor portion tålamod, en lika stor del humor och en övertygelse om att jag klarar mer än vad jag själv tror så har du pushat på, legat mig i hasorna, skrikit ”ÖKA”, vilat med mig när jag inte orkat längre, satt fart på mig igen när jag egentligen bara velat lägga mig ner och sova, skojat, skrattat, guidat mig rätt bland burk- och klistervalla, åkt många mil med mig i spåren och otaligt många fler i bil, käkat mackor och onormalt stora portioner pasta med köttfärssås, vallat och vallat om, vallat och vallat om, vallat och vallat om, lärt mig åka sjukt fort utför, och lika lugnt och tålmodigt som Ingmar Stenmark förklarat att:

Det är bare å åk.

Jag kommer sakna våra skidturer.

Vem vet, jag kanske ringer till hösten och vill ut igen.

Men – och jag kan inte trycka hårt nog på denna punkt – om jag, mot alla odds, skulle börja prata om att åka Vasaloppet igen redan nästa år 2016, snälla, slå till mig. Rejält.

 

Ett stort TACK till er alla!!!

Ni hjälpte mig att ta mig ända hit.

Efter Vasan 1

 

 

Nu börjar nästa utmaning, get ready inför Vätternrundan och Vansbrosimmet.

Jag vilade mån-tis-ons (yikes vad jag har varit trött i veckan), sen var det dags att börja så smått igen, och idag smög jag igång med min favoritgren – cyklingen! Det fick bli ett kort och lätt pass idag, då vi ska göra ett löptest imorgon och då är det bra om benen är utvilade. Men det var svårt att hålla igen…

Jag ÄLSKAR att cykla!

Det går fort, det går lätt och allt som behövs är ett par välpumpade däck – me like.

 

Söndagscykeltur 1

Söndagscykeltur 2

Söndagscykeltur 3

Kvitto Vätternrundan

 

Träning

Söndag - Vasaloppet, 9 mil längdskidor. Totalt 73 mil.
Mån-tis-ons - vila.
Torsdag - Krav Maga.
Fredag - pass med Lena på SATS. Rörlighetsträning som uppvärmning, sen fick jag testa ”flowing”, en matta med pads som blir som is. Där jobbade vi baksida lår, mage och lite mer ben, för att avsluta med några fler magövningar.
Lördag - aktiv vila, cyklade till och från uni. Totalt 1,3 mil.
Söndag - lätt cykelpass på 1,6 mil. Totalt 2,9 mil.

0

En dag i Torsby Skidtunnel

09:00 Upphämtning av Henrik, avfärd från Karlstad.

10:30 Framme i Torsby. Ombyte och ladda med O’boy och julskinkemacka.

10.44 Ut i spåret.

Första varvet. Lugnt, ta det lugnt. Andra varvet. Faaan vad tungt. Tredje varvet. Det här kommer aldrig att gå. Varför har jag anmält mig till Vasaloppet? Fjärde varvet. Pust. Femte varvet. Det börjar faktiskt glida på. Sjätte varvet. Nämen, titta vem som åker skidor – och bra går det också! Sjunde varvet. Okej, armarna är lite trötta. Åttonde varvet. Det här är riktigt kul. Nionde varvet. Japp, bara 10 gånger så långt så är jag i mål på Vasan. Tionde varvet. Fuck yeah, jag åker tio varv i rad!

12:40 Lunch!

Då Torsby upphör att existera på söndagar (varför är annars allting stängt?) så bidde det käk på Pizzeria Ararat. Hamburgertallrik, strips, cola zero – och finsällskap av Kim och Fredrik (Söt Likörska och CMB’are, dvs utomordentliga människor som sjunger i kör).

14:37 Ut i spåret igen (lunchen blev kanske lite väl lång).

Första varvet. Andra varvet. Tredje varvet. Fjärde varvet. Say what? Har vi redan åkt fyra varv? Femte varvet. Sjätte varvet. Ooookej, nu protesterar både armar och ben. Och det var ett misstag att käka strips förut. Sjunde varvet. Kom igen, bara ett varv kvar. Åttonde varvet. Dags att plocka fram mer av det där som inte väger någonting. Åk för faen, åk!

16:08 Ger oss för idag. Ombyte, snabbdusch, banan.

16:24 Avfärd från Torsby. Mot Sherwoodskogen!

17:55 Hemma. Soffa. Katt. Soffa.

Med en mobilkamera kan man hitta på lite vad som.

Och det går nerför!

Träning

Lördag - en till vilodag – hade fruktansvärt ont i halsen tors kväll och hela fredagen, livrädd för att bli sjuk. Tog det säkra före det osäkra och skippade gymmet.

Söndag - Torsby Ski Tunnel, totalt 18 varv, vilket blir 23,4 km.

0

Zzzzzzzkidtunnel…

Jäklar så trögt det gick idag…

Henrik är förkyld, Per likaså. Så jag åkte själv upp till Torsby och körde några varv i tunneln.

Det var svårt med motivationen. Vi hade sittning med kören på lördagskvällen, efter att ha sjungit ihop hela dagen i Mariebergsskogen, så det bidde lite sent (03.00). Det bidde också några cider. Och lite sangria.

Kom upp 12.40. Hade tänkt åka 13.00..

Det var många tankar ”Ska jag verkligen?”, ”Kan jag göra något hemma istället?”, ”Jag vill inte tappa en vecka utan skidåkning”, ”Kommer jag orka?”…

Men jag kom iväg. Sjöng för full hals hela färden till Torsby. Hittade en gammal skiva med Nordman som jag wailade till non-stop. Det var några låtar som fick mig att gråta (ja, man kan gråta till Nordman, och nej, det var inte för att låtarna var dåliga), så det funkade inte så bra som musik-att-tagga-till.

Tunneln kändes såååå lång, och jag kände mig såååå trött.

Skidorna var nyvallade av Henrik (thank jooo!), det var bara att lägga på fästvalla själv. Det blev ett litet för tunt lager så första varvet hade jag noll fäste men ett jäkla glid. Att sedan lägga på mer fästvalla på kalla skidor, det var inte särskilt lätt, men med hjälp av en norska som tävlat för landslaget fick jag på ett lager till.

Jag åkte totalt 10 varv, vilket motsvarar ca 13 km. Efter sex varv tog jag en paus, lade vantarna i torkskåpet och käkade en macka. Sen hade jag 40 minuter på mig innan tunneln stängde, och på det skulle jag precis hinna fyra varv om jag inte vilade utan bara körde. Det gick lättare med motivationen och den inre monologen när jag kunde börja räkna ner. Okej, fyra varv. Bara tre kvar. Nu är det två varv, det är alltså näst sista gången du åker här idag. Kom igen nu, sista varvet – sista gången du ska upp för den här jäävla backen. Åk nu, åååååk!

Till slut kunde jag se ljuset i tunneln (!) och packa ihop för dagen.

Det får bli slut på tänkandet. ”Ska jag? Ska jag inte?”. Det är bare å åk.

 

Träning

Lördag - vilodag.

Söndag - Skidtunneln, 10 varv  (13 km), total åktid två timmar.

0

Trasig bindning

Det blev en heldag i skidtunneln igår!

Från 10.45 till 16.00. Inklusive lunch och eftersnack. Satan sicken träningsvärk jag har idag. Det var lite mer folk där på lördag än fredagskvällar märkte vi. Det är ju bra att vänja sig vid att åka med fler, men det innebar lite störningsmoment. Exempelvis väntade jag lite i första nedförsbacken, då tjejen före mig såg ut att ta det lite lugnare. När hon försvunnit bakom kröken stack jag iväg. Men hann ikapp henne. Fort.

Fack, tänkte jag. Jag måste gå ur spår så jag inte kör på henne.

Jag har aldrig testat att gå ur spår i sådan hög hastighet tidigare. Det gick inget vidare och första vurpan var därmed ett faktum.

Men det var ju egentligen inget störande – mer än att jag själv inte lärt mig tekniken ännu. Är ganska taggad på att lära mig, så jag slipper stupa fler gånger. Däremot var det desto mer irriterande att en del plogade I SPÅRET. De stod kvar med höger fot, men ställde ut vänster skida och plogade – med resultatet att ena väggen på vänster spår försvann.

Jag svischade nedför en av backarna och upptäckte att jag helt plötsligt låg raklång på marken, med benen åt varsitt håll, och åkte fortfarande framåt. Jag tog emot mig med båda armarna och det sprutade upp snö i hela ansiktet, på halsen, ner i nacken. Allt för att jag inte hunnit med att se att vänster spår was no more.

Där rök också ena bindningen.

Den utlöste för att inte skidan skulle brytas, vilket är bra. Men det gick också av en del på bindningen, vilket är mindre bra. Vi (läs: Henrik) testade att få tillbaks den, men ack – den ville ej. Det blev till att traska tillbaka genom tunneln. Killarna i shopen kunde få på bindningen någorlunda, så det gick att fortsätta åka. Fast lite vingligare var det.

Och så oerhört tungt!

Jäklar vad trögt allting gick. ”Den här gången och nästa kommer vara döden”, sa Henrik. ”Det ska det vara, musklerna börjar känna av allting nu.” Jag försökte peppa mig med Pers visdomsord:

Lite jävlar anamma väger ingenting, så packa på för fullt!

Torsby Ski Tunnel 2 Torsby skidtunnel sträckan Trasig bindning

.

Idag har jag skaffat nya bindningar, tränat armar i gymmet och sjungit med kören – även en första-advents-fika hanns med. Har inte käkat middag, men det blev en älg…

.

Stakmaskin SATS

Blev jätteglad när jag hittade den här fina stakmaskinen på SATS (då hade jag redan kört triceps så jag orkade ca en minut…)!

Pepparkaksälg

.

Träning

Lördag - 20 km längdskidor i skidtunneln.

Söndag - gymträning. Triceps 6 kg, rygglyft, ryggmaskin 25 kg, omvända flyes 3.5 kg, rodd 20 kg. 3 set x 15 rep på alla övningar. Avslutade med rask gång 10 min på löpband.

0

Söndagsstök

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag hade en lugn helg sist.

Föreläsningen gick finfint i fredags – jag och Ewa-Britt var en bra kombo på AnIVA-kongressen (narkos- och intensivvårdspersonal) i Upplands Väsby. Och vilket tjusigt hotell! Efter föreläsningen hade vi lite tid att ha ihjäl, så vi lekte staty och hade photo shoot.

Emma Dalman Heartcore föreläsning MOD Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 1 Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 2 Emma Dalman Heartcore staty 2 Emma Dalman Heartcore staty 1 Emma Dalman Heartcore Ewa-Britt

Fem minuter efter att jag gick av tåget i Karlstad satt jag i en bil på väg till Torsby – det var längddags!

Den här gången var Birger med och filmade. Vi var där lite senare, men hade inte räknat med de bulgariska skidskyttarna som drog fram i spåren som.. ja, som bulgariska skidskyttar! Jeezuz vad fort det gick!

Många var det som vände på huvudet när Birger kom gående i tunneln, men kameran på axeln. Självklart fick han med min enda klumpighet (so far), när jag skulle öva på att köra om. Jag åkte rakt över Henriks ena skida och rätt in i tunnelväggen. Skrikandes ”Mamma!” för full hals. Jepp. Så bra kan det bli.

Vi övade också på utförsåkning, så att jag vågar släppa på mer i backarna – dvs sitta på huk hela tiden och riktigt få upp farten. Inte ställa mig upp. I två av backarna går det bra. I den tredje går det så långsamt att jag måste stå och sparka ifrån för att inte få stopp. I den fjärde är det inte en chans att jag hukar mig. Fy satan så brant den är, och tvärsvänger gör den också. Där fick jag öva på att åka utanför spåret och ploga.

I övrigt går det bättre. Tekniken börjar sitta mer och mer. Fast jag har ett fasligt sjå med stavarna. När jag åker utan stavar går det finfint. Så fort pinnarna är i händerna blir det ett moment för mycket och jag kan inte koordinera ben och armar – alls. Bentekniken fallerar då också. Det är lite tungt. Jag kanske blir första hjärttransplanterade att åka Vasaloppet utan stavar ;)

Emma Dalman Heartcore skidtunneln med Birger

Gårdagskvällen var full med skratt. Det var nääääämligen dags för show med Al Pitcher!

Fy faaaaan vad bra han var! Jag skrattade så jag grät. Och med i showen kom vi också. Först fick Per en gurka, sen fick vi byta gurkan mot kattmat. När Al fick reda på att min katt heter Trassel blev det ett enormt kattskämt (Seriously, your cat is named Trassel? Were you drunk when you named him?) (No, I adopted him), som handlade om att Trassel läspade och försökte säga att han ville ha tryffel (trussels), men jag missförstod och trodde att han sa att han hette Trassel.

Hmm. Svårt att beskriva så det blir rätt. Det var roligare på plats.

Emma Dalman Heartcore Al Pitcher

(notera den oerhört glada personen i bakgrunden, jämän grabben, du kom med)

Idag har vi städat. Och städat. Och städat.

Det har varit en mamma-emma-dag. Vi hann med hela köket (nu får ingen komma in i mitt kök, inte ens jag, för nu har jag så bra ordning att inget får röras), och fick upp hyllorna i nya bokhyllan. Det tar sig, sa pyromanen.

Emma Dalman Heartcore städning 1 Emma Dalman Heartcore städning 3

Träning

Fredag - längdskidor i Torsby Ski Tunnel, närmare tre timmar.

Lördag - nada…

Söndag - njet…

0

Torsby Ski Tunnel

Tänk att det kan vara så kul (och jobbigt!) att åka skidor!

Vi kämpade på bra i två och en halv timme i fredags kväll, kom cirka 13-15 km alles in alles. Det blev många vattenpauser, och mot slutet hade vattenflaskan nästan frusit. Jag var konstant törstig och fick en rejäl ansträngningshosta i kylan. Och det var hur läskigt som helst i nedförsbackarna.

I min enfald hade jag trott att tunneln var platt.

Henrik är min nya skidlärare – han har åkt längdskidor sen han var fem år och åkt Vasaloppet fyra gånger! Han var också väldigt duktig på att lära ut teknik. Jag fick börja med att fokusera på att lägga tyngden rätt och skjuta ifrån. Sen försöka komma upp på tå i stort sett hela tiden. Sen sparka bak med ett ben i taget och staka iväg. Slutligen försöka diagonala. Efter det kom fler detaljer – sätta i stavarna rätt och skjuta ifrån med dem fullt ut, lyfta på bakre benet när jag diagonalar, böja ryggen tillräckligt för att sen räta mig helt, komma ihåg att stå på tå, slappna av och vila i nedförsbackarna, se till att stavarna inte pekar rakt upp när jag åker utför, sätta i stavarna på annat sätt vid diagonal åkning, springa i uppförsbackarna… med mera!

Det var mycket att tänka på. Jag fokuserade så mycket att det ibland låste sig helt. Men det märktes oerhörda resultat på bara två och en halv timme. Nu gäller det bara att få in det så det sitter i ryggmärgen.

Och träna upp triceps, rygg och mage.

IMG_5788

(Här går det väääääldigt långsamt, vi misstänker att fästvallan låg på aningens för långt. Jag fick kämpa mig UPP för den här sega backen, vända och åka ner, och så upp igen. Då var det rätt okej att det gick långsamt nedför… lite mer vila…) ;)

 

0