Taggarkiv | promenad

Huppegupptäcksfärd

Första ”träningspasset” – light.

Tog en kvällspromenad i solen, tänkte utforska Örsholmen och gå längs vattnet. Oh maj gaad vad vackert det var! Hade ingen aning om att det fanns så fina spår där. Det är ju ett industriområde och jag har alltid tänkt att det är industrier and nothing more. Men wowawewa! Här ska jag springa sen, that’s for sure!

Promenaden blev till en power walk, och aningens längre än jag tänkt mig. 12 kilometer och två timmar senare så är jag hemma. Men gissa vad? Jag hostade inte en endaste gång!

Örsholmen 1

Örsholmen 2

Örsholmen 3

Guppa.se, huppegupptäcksfärd. Get it?

Örsholmen 4

Örsholmen 5

Träning

Fredag - rask promenad, 12 km, äntligen ut igen och röra på benen!

 

0

På skattjakt i Skattkärr

Hostan håller i sig. Träningen uteblir. Abstinens växer.

Kommer på mig själv med att sitta och spänna armmusklerna och kontrollera så att de är kvar..

Men, jag är på bättringsvägen. Hostar betydligt mindre, har mycket mer energi, och äter mer vanlig mat än bara nyponsoppa och glass (även om det är jäkligt gott).

Nu när jag inte har tränat så mycket, och missat kören – om jag vill att folk håller sig undan när de är sjuka, så får jag faktiskt se till att göra detsamma – så fick vi en stund över att sticka iväg på en spontantur till Skattkärr. Vi hittade får, hästar, sankmarker, stigar och glasstenar. Inte så pjåkigt att få ett litet change of scenery.

Får får får

På skattjakt i Skattkärr

Undergången

Mata hästar

Glasstenar

Är med i senaste söndagsbilagan i Aftonbladet – inte sett det själv ännu (dock korrekturläst), men har hört att det bidde bra.

I övrigt behöver jag verkligen ställa tillbaka dygnet. Att ha hostat nätterna igenom, för att somna någon gång på morgonkvisten, det fuckar upp en rätt rejält. Men med dessa vackra vårkvällar, vem vill gå och lägga sig då?

Minns i februari när jag gick upp 05.30 för att hinna åka skidor eller göra ett pass på gymmet på morgonen. Det var kolsvart, kallt och übertidigt. Men jag gjorde det utan att tänka.

Dags att få tillbaka disciplinen! Det vill säga – dags att gå och lägga sig..

Vårkväll i Karlstad

0

Det blir aldrig som man tänkt sig

Vad var det jag sa, att de säkert hade bra sjukhus i Sundsvall också? Höh, ja det får jag verkligen inspektera på nära håll.

Jag hann hälsa på Matt och Jennifer i exakt 6.5 timme innan det var dags att åka till akuten.

Men det var trevliga sex och en halv timme. Vi åt en traditionell engelsk söndagsmiddag (fast det var torsdag), åkte ut till Birsta City som är Nordens största köpcentra och tog en fika, smet upp till Södra Stadsberget och kollade på utsikten, och slutligen tog Jennifer och jag en liten promenad runt Sidsjön. Vi fick ta det väldigt lugnt, stanna flera gånger och i sista backen upp gick jag baklänges.

Det påminde alldeles för mycket om hjärtsvikten för att ens vara det minsta lustigt.

Jag skrek rakt ut när jag satte mig i bilen. Ingen ställning var bekväm. Ont, det gör ont, det gör ont. Vi hade redan pratat om att jag skulle försöka få en tid hos en av läkarna på vårdcentralen där Jennifer jobbar dagen därpå, men vi insåg att ingen primärvårdsläkare skulle våga ta i mig med tång – utan jag skulle ändå bli skickad till akuten. Då åker vi dit direkt på fredagsmorgon, bestämde vi. Men när Matt hämtade oss efter promenaden undrade han varför vi inte åkte in direkt. Ja, jo, det lär ju knappast bli bättre under natten.

22.30 plingade vi på hos Sundsvalls akutmottagning. 22.36 fick jag komma in. Ordet ”transplanterad” har lika stor effekt i Västernorrland.

Natten spenderades på AVA. Akutvårdsavdelningen.

Engelsk middag

 The stuffing was to die for!

Birsta

Birsta City – allt du behöver förpackat under ett och samma tak.

Utkikstorn Sundsvall

Utkikstornet på Södra Stadsberget.

Utsikt1

Utsikten från Södra Stadsberget.

Utsikt2

Nya bron som byggs för att leda om E4′an från Sundsvalls centrum.

Utsikt3

Utsikt4

Jennifer

Jennifer in tha car.

Sidsjön

Promenad vid Sidsjön.

Sidsjön2

Sidsjön.

Sundsvalls akut

Sundsvalls akutmottagning.

0

Det börjar arta sig

Ho ha. Idag började det kännas mer på riktigt. Att jag ska iväg och lära mig överleva.

På lördag.

Mamy kom med massvis med härliga grejer – sovsäck (yay den hade huva, det hade jag glömt), ryggsäck (nay det var inte min, fel fel fel), fem par mössor (fan, alla ser ju bra ut – och värmer förstås – hur många kan jag ta med mig utan att det blir skumt?), halsduk (najs), inbrottsskydd till ryggsäcken (huh? jag bad om karbinhakar..), plasttallrik (blå och fin), torrschampoo (ingen dum idé), ett par gamla jeans från pappa som kan klippas till shorts (ska jag bli oroad över att de sitter bra i midjan?) och ett myggnät till huvudet (aww, de hade vi i Australien vid Uluru – sentimental).

Samt en sax. Nu ska luggen klippas.

Vaddå resten av håret? Slitet? Nää, men säger du det… Vi chansar på att det växer lite till och då blir det bra.

En tripp till Bergvik kompletterade med första förband vid större sårskada, en större kåsa till flingor/soppa och naturvänlig tvål, med mera.

Så här ser det ut hemma:

IMG_4464

IMG_4466

IMG_4461

Kvällspromenad med Anne-Li.

Passade på att gå in kängorna lite till.

0

Långpromenad

Nu börjar förberedelserna inför mitt nästa lilla äventyr, nämligen Grundkurs Barmark – överlevnadskurs med Svenska Överlevnadssällskapet. Jag kan ju liksom inte hålla mig…

Lördag 28e juni till lördag 5e juli kommer att spenderas i Medelpad, närmare bestämt några mil norr om Fränsta. Fränt va? Där kommer jag inackorderas i militärtält och ha teori från lördag eftermiddag till lunch på söndag. Överlevnad. Hur man fixar eld. Jakt. Fiske. Vilka växter som är ätbara. Hur man ordnar vatten. Bivack. Nödsignaler. Förflyttning.

Efter lunch på tisdag går vi ut i skogen och så överlever vi till fredag kväll.

Det enda vi får ha med oss är kläderna på kroppen, en regnjacka, en kniv och ett eldstål. Det blir intressant.

För någon vecka sedan fick jag ett introduktionsmail med vad som skall tas med, och särskilda instruktioner för hur man bäst går in vandringskängor. Fyll dem med ljummet vatten. Låt stå en halvtimme. Ta på dem och gå några kilometer. Se upp för blåsor och skavsår. Och just det – börja senast i början av maj.

Jahapp. Jag är körd?

Njaej, men jag får lägga på ett kol. Igår var jag hos Claes D, som inte bara är nästan-Krav Maga-instruktör, utan även friluftsnisse, och lånade massvis med utrustning inför kursen. Min ekonomi är körd i botten (vad har hänt?) och jag känner inte för att lägga mer pengar på ett par byxor än vad hela kursen kostar. Det är absurt vad de här prylarna kan gå på! Som tur är ställde Claes D upp och bistod mig i nödens timme.

Och nu står jag här i klassblöta kängor (ja, jag har strumpor också), och har precis gått en långpromenad med Ellie. Vi har jagat stolpar med varierande resultat. Jag klarade 4.6 km i kängorna. Sen bytte jag till vanliga gympadojor, och gick 11 km till.

Mina lilltår skriker. Mina vader och benhinnor vibrerar. Mina lår värker.

Men mina skor är mjuka och fina.

64.IMG_4303

0