Taggarkiv | Wicci

Framsteg!

Wicci var riktigt positiv igår när vi körde ett pass på Optimal.

Det blev stakmaskin, framåtlutad triceps, gående planka på stepbräda och flera coreövningar på boll. Hon kunde se att jag orkade mycket mer.

Jag har även märkt skillnad själv på de här veckorna sen vi har kommit igång så smått. Jag orkar mer, även på Krav’en. Känner mig något starkare överlag.

Fuck yeah!

För första gången på länge kan jag faktiskt börja tänka att det här kommer gå. Det har varit lite nervigt ett tag. Jag har i stort sett bara väntat på att bakslaget ska komma och sätta punkt. Men det verkar ha funkat. Inte tränat på sommaren, låtit (det eventuella) viruset få en chans att läka ut, justerat medicindosen, tagit det väldigt försiktigt väl jag fick börja röra på mig. Känna efter hur kroppen mår och anpassa efter det. Vara noga med att vila, sova ordentligt, äta bra och undvika folk med smittor.

Idag gav vi oss ut igen på inlines – en morgontur längs Klarälven, stavspetsarna åt rätt håll, såg till att undvika blöta löv (halka!) och mina triceps fick verkligen bekänna färg. De kommer behöva bli riktigt starka om de ska hålla nio mil på Vasan.

Dagens formulering: ”Lite jävlar anamma väger ingenting, så det är bara att packa på så mycket det bara går!”

Dagens tur: 18.5 km.

Det innebär att jag på en vecka åkt närmare fyra mil på inlines. Woop-woop.

Nu drar vi till Örebro – till Therese och Niklas!

0

Plankrekord!

Igår på träningen satte jag personligt rekord i plankan – 1 minut 11 sekunder!

Vi gick igenom stakmaskinen, som kommer bli en av mina bästa (…) vänner de närmsta månaderna. Mina triceps fick sig en omgång. Men det är riktigt skönt att Optimal har stakmaskin – det är något jag aldrig hittat någon annanstans.

Har inte haft så stor anledning att leta efter det tidigare iofs.

Jag inledde den här dagen med en timmes cyklande på gymmet. Tog med mig min bok och satt och läste. Det är inte fokus på att köra järnet, utan snarare låta benen gå. Inte bli särskilt andfådd. Vi trappar upp försiktigt, det är min kondition som ska upp-upp-UPP! Och det gör den i och med långa, sega pass.

Men visst blev man varm.

Och vilka oerhört osköna sadlar. Alldeles för breda och otympliga. Jag fick lite ångest när jag tänkte på alla timmar som jag har framför mig… Tills jag tittade in i spinningsalen.

Ah! Ljuva träningssadlar. Smala. Hårda. Perfekta. This is the place for me.

17.4 tredje passet 17.3 tredje passet

 

0

Första passet!

Igår körde vi första passet på Optimal Träning, och kameran var med även denna gång (så också Birger, givetvis)!

Jag var livrädd i söndags då smärtan i axlarna började smyga sig på, precis på samma sätt som det har gjort fyra gånger i våras – varje gång jag har blivit inlagd. Nej nej nej nej nej nej nej. Inte igen. Så fan heller.

Fullproppad med smärtstillande, en rejäl massage senare och högläge med kuddar så gick natten bra. Hade det varit samma som i våras så skulle jag fått svårt att andas under småtimmarna och blivit inlagd någon gång under måndag morgon. Men då jag fortfarande var lite öm så skippade vi rodden idag.

Uppvärmning och pang på coreträning istället.

Medicinboll och balansövningar. Jäklar vad det tog på ländrygg, säte och magmuskler. Jag skulle ligga på mage på bollen, med bara tår och fingertoppar i golvet – och sedan lyfta ett ben i taget utan att mista kontakten med höfterna mot bollen, hålla balansen och inte rulla fram på armarna. Sedan blev det ett ben och en arm i taget. Sedan båda benen samtidigt. Och en övning där jag satt bakåtlutad med lyfta fötter och förde en mindre boll från sida till sida.

Ikväll på Kraven hade jag lite träningsvärk och jag längtar efter imorgon när det kommer göra ont på riktigt. Då vet jag att jag har gjort något. Då vet jag att kroppen funkar som den ska. Masochist? Javisst!

0

Första filmningen!

Igår filmade vi för första gången tillsammans med Birger, på Optimal Träning.

Wicci gjorde baselinemätningar med ultraljud – jag har tappat lite i muskelmassa sen i våras men inte så mycket som jag hade fruktat ändå, med en sommar utan träning bakom mig – och så körde vi några grundläggande övningar för att se hur jag låg till.

Uppvärmning på löpband (gång) med ökad lutning.

Rodd i roddmaskin i 3 minuter.

Plankan.

Det var inte så knepigt att filmas. Ibland visste jag inte om jag skulle titta in i kameran eller låtsas som om den inte fanns. För det mesta ignorerade jag den, och de gånger jag tittade dit fick jag små ticks för mig, inte riktigt så att jag sträckte ut tungan och grimaserade, men typ åt det hållet. Så jag fann det bäst att titta bort, se glad ut och fokusera på att andas rätt – dvs genom näsan.

Det är svårt att vänja sig vid en ny typ av andning, men det är nödvändigt att få till när jag kör hårdare och hårdare. Flämtar jag genom munnen blir jag snustorr på tre röda.

Plankan var ovanlig eftersom jag inte fick ha händerna ihop och fötterna isär. Istället skulle fötterna vara ihop och händerna vara platt ner i golvet riktade rakt fram. Detta för att man då hela tiden har ett och samma utgångsläge att arbeta med, och då kan jämföra och se förbättringar, men den här varianten är också tyngre.

Jag klarade 55 sekunder.

Vilket tydligen ändå är helt okej. Inte bra. Men okej. Vissa kanske inte ens klarar 30 sek.

Idag kollade vi in Tjurruset. Jag vill springa!!! Men det får bli om först två år. Nästa år har jag Lidingöloppet framför mig, och då tänker jag inte göra något så dumt som att riskera att stuka/vricka/bryta en fot eller ett ben två veckor innan. Så roligt ska vi inte ha det.

13. första filmningen

0

Snart start

Fredag eftermiddag träffade jag Wicci för lite planering inför Klassikern. Från och med nu får jag börja träna igen. VÄLDIGT, VÄLDIGT, VÄÄÄÄLDIGT FÖRSIKTIGT.

Nu hoppas vi att jag inte ska hamna mer på sjukhus.

Teorin är att jag fick något virus i vintras som inte lämnat mig utan ploppat upp vid fyra tillfällen. Läkarna velar fram och tillbaka huruvida det har någon koppling till fysisk aktivitet eller inte. Men jag fick ändå träningsförbud hela sommaren – just in case. Jag har även haft aningens för dåligt immunförsvar under hela våren, vilket kan ha tillåtit viruset att härja mer fritt.

Nu har vi minskat på mina mediciner och jag hoppas att det höjer mitt immunförsvar så pass mycket att det kan kicka ur viruset ur kroppen, och att vilan också har motat bort viruset och att en oerhörd försiktig träningsstart och en långsam, successiv träningsökning kan funka.

Birger är bortrest hela slutet av augusti, så vi kommer börja filma fredag 5e september. Lite inledande tester och mätningar och ett träningsupplägg utifrån det. Here we go!

0

Packa Pappas Kappsäck

Fast det är min kappsäck.

Oh vad jag blir nostalgisk när gamla ryggan kommer fram. Den luktar resa även fast det var flera år sen den cirkulerade runt jorden. Den är fortfarande dammig. Tyget har samma välanvända känsla. Och jag hittar gamla kvitton och udda föremål i nästan alla fack.

Hade lite panik tidigare ikväll. Visste inte vart jag skulle börja. Tack och lov för mammor. Särskilt min.

När hon åkte var jag mycket lugnare och klippte resolut av armar och halslinning på en för liten t-shirt, samt kapade benen på pappas gamla jeans. Sen har jag packat. Undrar om jag måste packa om. Det såg inte ut som så mycket när det låg på golvet. I ryggsäcken däremot.

Yikes.

Och jag ska fortfarande få plats med två handdukar och lite annat smått och gott. Kanske måste nöja mig med en… (ve och fasa)

Träffade Wicci en kort sväng imorse. Vi gjorde ett trepunktsultraljudstest (det blev ett långt ord) för att få en fingervisning om vart jag ligger till nu. Det blir ett mer rejält test i slutet av juli. Då kör vi på sju punkter och test i grundstyrka.

Jag trodde verkligen att datorn skulle börja koka och spruta ur sig röda siffror om att jag har alldeles för mycket onödigt fett, för lite muskler och är ett hopplöst fall. Så som man brukar se sig själv före en bedömning – oavsett sort.

Men hör och häpna! Jag är helt normal!

Så som jag ser ut (internt) kan man vänta sig av en vanlig medelsvensson som tränar regelbundet några gånger i veckan. Och jag som inte har tränat ett dugg på länge. Jag kanske har bra gener.. Yes! Någon gång ska man väl vinna genpools-lottot!

Då ska jag passa på att käka lite kokosbollssmet innan jag träffar Marina..

Wicci morgonmöte webb

Packa pappas kappsäck

0

Wicci och Åsa

Nu börjar jag komma på benen igen, så det var dags för ett nytt möte med mina tränare, Åsa och Wicci. Just ja! Jag har inte presenterat Wicci än – för två veckor sedan tog hon över mig och min styrketräning (som inte kommit igång ännu). Carro är ungefär som jag och har flera saker på gång samtidigt, så det blev lite för mycket projekt att stå i för hennes del.

Men Wicci kommer bli en toppentränare!

Hon och Åsa är också väldigt goda vänner även privat, så där känner jag mig väldigt trygg i att samarbetet kommer att fungera utan problem.

Wicci har varit i branschen sen 2002 och är förutom personlig tränare även licensierad gruppträningsinstruktör och kampsportare i grund och botten – thaiboxare. Hon driver sin egen blogg där hon också kommer att skriva om Heartcore – vi lär nog länka till varandra titt som tätt. Ni kan läsa mer om Wicci här (u-oh, ingen länk än? det kommer strax!).

Vi kommer köra igång med samma upplägg som tidigare i vår. Två corepass och ett löppass. Ikväll är sista träningen med Krav’en för sommaren, så då blir det inte fem pass i veckan utan tre under några månader, vilket jag tror räcker.

Först nästa vecka ska jag göra ultraljud och arbets-EKG här på CSK, för att se hur allting ser ut. Är det okidoki så kan jag börja träna mer strukturerat – äntligen!

Vi hade en liten photoshoot imorse på Bryggudden.

61.IMG_6222

61.IMG_2584.JPG

61.IMG_4352

61.IMG_5035

61.IMG_4579

61.IMG_0806

61. Wicci

0