Taggarkiv | Optimal Träning

Backintervaller from hell..!

Mina ben!!

Det här var verkligen ingen bra dag.

Lite smått trött efter två utbildningsdagar på rad i Sthlm, fortfarande sliten i kroppen efter tio-mila-cyklingen i söndags, ett mensutbrott och dåligt humör på det. Och idag var det inplanerat backintervaller med Lena.

Idag är en dag då jag kan börja gråta.

Så sa jag till henne när vi möttes ute vid Tyrstugan. För det var så det kändes.

Tio gånger upp och ner i backen. Fem olika sätt, à två omgångar.

Första varvet:
1) Jogga upp till toppen.
2) Kick i baken upp.
3) Skridskohopp snett framåt hela vägen upp.
4) Utfall upp.
5) Sprinta så fort det bara går upp.

Och så allting en gång till.

Det regnade och var fint om vartannat. Till slut vann solen, och samtidigt kom mitt goda humör fram. Det var som jag hade misstänkt – om jag tränar så har jag i alla fall chansen att må bättre och bli gladare, få lite endorfinskjuts i systemet liksom. Men det var tungt.

Backintervaller 1

Backintervaller 2

Min kropp funkar inte som alla andras.

Som jag har nämnt förut så har jag inga nerver till hjärtat längre, de kapades i och med transplantationen, och man sätter inte fast dem igen på det nya hjärtat (misstänker att det kan vara mikroskopiskt jäkligt litet och tiny). Så min puls kan inte öka toute suite via nerver, utan det måste ta omvägen via hormoner. Lite så här går det till, om jag har fattat galoppen:

- Först ska kroppen inse att det är en ökad belastning på gång, vilket tar en stund.
- Den skickar då signaler till huvudkontoret, om att systemet behöver öka.
- Hjärnan ska sända denna information vidare till binjurarna, och där ska adrenalin insöndras till blodbanan.
- Adrenalinet tar sig sedan via blodet till hjärtat och verkar på hjärtat, som då börjar få upp kapaciteten och arbetsförmågan.

Vid det här laget är backen slut för länge sedan.

Det är därför inte konstigt att min puls kan fortsätta att stiga rejält även efter att jag har slutat anstränga mig. Om den är på 170 när jag kommer upp i backen så kan den ligga på 180 innan jag är helt stilla, och fortfarande krypa upp mot 185 när jag står och flåsar.

Och flåsat har jag gjort idag. Men det var riktigt gött! Tänk att jag orkade tio omgångar upp och ner i Tyrsbacken, på en dag då jag egentligen ville dra ett täcke över huvudet och käka Ben&Jerry’s tills jag exploderar. Nu tänker jag njuta av Let’s Dance!

Träning

Torsdag - en till vilodag, med lite Krav på kvällen. Inte mitt bästa pass, mycket fall och rullningar, vilket jag behöver öva mer på.

Fredag - backintervaller med Lena, se ovan.

0

Tripp, trapp, trull.

Trappmaskin is the shit!

Jag är fortfarande blåslagen sen i lördags (fick några fler krav-tatueringar igår också), men nu kan jag åtminstone röra mig (relativt) obehindrat igen. Jag tar mig ner och upp från toaletten själv, så jag är nöjd.

Igår testade jag lite hemmaträning på morgonen innan jobbet, för att få igång kroppen. Det är my dear lord som har införlivat detta, och det kallas BRAK.

Buk
Rygg
Armar
Knän

Crunches, rygglyft, armhävningar, knäböj – 20 rep av varje.

Sedan kompletterade jag med axelpress och hantellyft i sidan, med mina små 2-kg’s hantlar. 20 stycken av varje. Och givetvis plankan. Det var rätt gött – förutom plankan. Maj gaad så klen jag är…

Började även denna morgon med BRAK – den här gången 21 rep av varje. Do you see where this is going?

Men dagens stora nyhet är att jag har testat trappmaskinen på Optimal Träning för första gången!

10 minuter stakmaskin, som ni ser resultatet av nedan, innan jag gick, och gick, och gick.. Det fick bli en obligatorisk gym-selfie efter 20 minuter – jag blev totalt dränkt.

Men ja, vad säger ni, lite körsång på det? Uppträder med Söt Likör på Plaza ikväll!

IMG_5711 IMG_5712

 

0

Framsteg!

Wicci var riktigt positiv igår när vi körde ett pass på Optimal.

Det blev stakmaskin, framåtlutad triceps, gående planka på stepbräda och flera coreövningar på boll. Hon kunde se att jag orkade mycket mer.

Jag har även märkt skillnad själv på de här veckorna sen vi har kommit igång så smått. Jag orkar mer, även på Krav’en. Känner mig något starkare överlag.

Fuck yeah!

För första gången på länge kan jag faktiskt börja tänka att det här kommer gå. Det har varit lite nervigt ett tag. Jag har i stort sett bara väntat på att bakslaget ska komma och sätta punkt. Men det verkar ha funkat. Inte tränat på sommaren, låtit (det eventuella) viruset få en chans att läka ut, justerat medicindosen, tagit det väldigt försiktigt väl jag fick börja röra på mig. Känna efter hur kroppen mår och anpassa efter det. Vara noga med att vila, sova ordentligt, äta bra och undvika folk med smittor.

Idag gav vi oss ut igen på inlines – en morgontur längs Klarälven, stavspetsarna åt rätt håll, såg till att undvika blöta löv (halka!) och mina triceps fick verkligen bekänna färg. De kommer behöva bli riktigt starka om de ska hålla nio mil på Vasan.

Dagens formulering: ”Lite jävlar anamma väger ingenting, så det är bara att packa på så mycket det bara går!”

Dagens tur: 18.5 km.

Det innebär att jag på en vecka åkt närmare fyra mil på inlines. Woop-woop.

Nu drar vi till Örebro – till Therese och Niklas!

0

Plankrekord!

Igår på träningen satte jag personligt rekord i plankan – 1 minut 11 sekunder!

Vi gick igenom stakmaskinen, som kommer bli en av mina bästa (…) vänner de närmsta månaderna. Mina triceps fick sig en omgång. Men det är riktigt skönt att Optimal har stakmaskin – det är något jag aldrig hittat någon annanstans.

Har inte haft så stor anledning att leta efter det tidigare iofs.

Jag inledde den här dagen med en timmes cyklande på gymmet. Tog med mig min bok och satt och läste. Det är inte fokus på att köra järnet, utan snarare låta benen gå. Inte bli särskilt andfådd. Vi trappar upp försiktigt, det är min kondition som ska upp-upp-UPP! Och det gör den i och med långa, sega pass.

Men visst blev man varm.

Och vilka oerhört osköna sadlar. Alldeles för breda och otympliga. Jag fick lite ångest när jag tänkte på alla timmar som jag har framför mig… Tills jag tittade in i spinningsalen.

Ah! Ljuva träningssadlar. Smala. Hårda. Perfekta. This is the place for me.

17.4 tredje passet 17.3 tredje passet

 

0

Första passet!

Igår körde vi första passet på Optimal Träning, och kameran var med även denna gång (så också Birger, givetvis)!

Jag var livrädd i söndags då smärtan i axlarna började smyga sig på, precis på samma sätt som det har gjort fyra gånger i våras – varje gång jag har blivit inlagd. Nej nej nej nej nej nej nej. Inte igen. Så fan heller.

Fullproppad med smärtstillande, en rejäl massage senare och högläge med kuddar så gick natten bra. Hade det varit samma som i våras så skulle jag fått svårt att andas under småtimmarna och blivit inlagd någon gång under måndag morgon. Men då jag fortfarande var lite öm så skippade vi rodden idag.

Uppvärmning och pang på coreträning istället.

Medicinboll och balansövningar. Jäklar vad det tog på ländrygg, säte och magmuskler. Jag skulle ligga på mage på bollen, med bara tår och fingertoppar i golvet – och sedan lyfta ett ben i taget utan att mista kontakten med höfterna mot bollen, hålla balansen och inte rulla fram på armarna. Sedan blev det ett ben och en arm i taget. Sedan båda benen samtidigt. Och en övning där jag satt bakåtlutad med lyfta fötter och förde en mindre boll från sida till sida.

Ikväll på Kraven hade jag lite träningsvärk och jag längtar efter imorgon när det kommer göra ont på riktigt. Då vet jag att jag har gjort något. Då vet jag att kroppen funkar som den ska. Masochist? Javisst!

0

Första filmningen!

Igår filmade vi för första gången tillsammans med Birger, på Optimal Träning.

Wicci gjorde baselinemätningar med ultraljud – jag har tappat lite i muskelmassa sen i våras men inte så mycket som jag hade fruktat ändå, med en sommar utan träning bakom mig – och så körde vi några grundläggande övningar för att se hur jag låg till.

Uppvärmning på löpband (gång) med ökad lutning.

Rodd i roddmaskin i 3 minuter.

Plankan.

Det var inte så knepigt att filmas. Ibland visste jag inte om jag skulle titta in i kameran eller låtsas som om den inte fanns. För det mesta ignorerade jag den, och de gånger jag tittade dit fick jag små ticks för mig, inte riktigt så att jag sträckte ut tungan och grimaserade, men typ åt det hållet. Så jag fann det bäst att titta bort, se glad ut och fokusera på att andas rätt – dvs genom näsan.

Det är svårt att vänja sig vid en ny typ av andning, men det är nödvändigt att få till när jag kör hårdare och hårdare. Flämtar jag genom munnen blir jag snustorr på tre röda.

Plankan var ovanlig eftersom jag inte fick ha händerna ihop och fötterna isär. Istället skulle fötterna vara ihop och händerna vara platt ner i golvet riktade rakt fram. Detta för att man då hela tiden har ett och samma utgångsläge att arbeta med, och då kan jämföra och se förbättringar, men den här varianten är också tyngre.

Jag klarade 55 sekunder.

Vilket tydligen ändå är helt okej. Inte bra. Men okej. Vissa kanske inte ens klarar 30 sek.

Idag kollade vi in Tjurruset. Jag vill springa!!! Men det får bli om först två år. Nästa år har jag Lidingöloppet framför mig, och då tänker jag inte göra något så dumt som att riskera att stuka/vricka/bryta en fot eller ett ben två veckor innan. Så roligt ska vi inte ha det.

13. första filmningen

0

Packa Pappas Kappsäck

Fast det är min kappsäck.

Oh vad jag blir nostalgisk när gamla ryggan kommer fram. Den luktar resa även fast det var flera år sen den cirkulerade runt jorden. Den är fortfarande dammig. Tyget har samma välanvända känsla. Och jag hittar gamla kvitton och udda föremål i nästan alla fack.

Hade lite panik tidigare ikväll. Visste inte vart jag skulle börja. Tack och lov för mammor. Särskilt min.

När hon åkte var jag mycket lugnare och klippte resolut av armar och halslinning på en för liten t-shirt, samt kapade benen på pappas gamla jeans. Sen har jag packat. Undrar om jag måste packa om. Det såg inte ut som så mycket när det låg på golvet. I ryggsäcken däremot.

Yikes.

Och jag ska fortfarande få plats med två handdukar och lite annat smått och gott. Kanske måste nöja mig med en… (ve och fasa)

Träffade Wicci en kort sväng imorse. Vi gjorde ett trepunktsultraljudstest (det blev ett långt ord) för att få en fingervisning om vart jag ligger till nu. Det blir ett mer rejält test i slutet av juli. Då kör vi på sju punkter och test i grundstyrka.

Jag trodde verkligen att datorn skulle börja koka och spruta ur sig röda siffror om att jag har alldeles för mycket onödigt fett, för lite muskler och är ett hopplöst fall. Så som man brukar se sig själv före en bedömning – oavsett sort.

Men hör och häpna! Jag är helt normal!

Så som jag ser ut (internt) kan man vänta sig av en vanlig medelsvensson som tränar regelbundet några gånger i veckan. Och jag som inte har tränat ett dugg på länge. Jag kanske har bra gener.. Yes! Någon gång ska man väl vinna genpools-lottot!

Då ska jag passa på att käka lite kokosbollssmet innan jag träffar Marina..

Wicci morgonmöte webb

Packa pappas kappsäck

0

Wicci och Åsa

Nu börjar jag komma på benen igen, så det var dags för ett nytt möte med mina tränare, Åsa och Wicci. Just ja! Jag har inte presenterat Wicci än – för två veckor sedan tog hon över mig och min styrketräning (som inte kommit igång ännu). Carro är ungefär som jag och har flera saker på gång samtidigt, så det blev lite för mycket projekt att stå i för hennes del.

Men Wicci kommer bli en toppentränare!

Hon och Åsa är också väldigt goda vänner även privat, så där känner jag mig väldigt trygg i att samarbetet kommer att fungera utan problem.

Wicci har varit i branschen sen 2002 och är förutom personlig tränare även licensierad gruppträningsinstruktör och kampsportare i grund och botten – thaiboxare. Hon driver sin egen blogg där hon också kommer att skriva om Heartcore – vi lär nog länka till varandra titt som tätt. Ni kan läsa mer om Wicci här (u-oh, ingen länk än? det kommer strax!).

Vi kommer köra igång med samma upplägg som tidigare i vår. Två corepass och ett löppass. Ikväll är sista träningen med Krav’en för sommaren, så då blir det inte fem pass i veckan utan tre under några månader, vilket jag tror räcker.

Först nästa vecka ska jag göra ultraljud och arbets-EKG här på CSK, för att se hur allting ser ut. Är det okidoki så kan jag börja träna mer strukturerat – äntligen!

Vi hade en liten photoshoot imorse på Bryggudden.

61.IMG_6222

61.IMG_2584.JPG

61.IMG_4352

61.IMG_5035

61.IMG_4579

61.IMG_0806

61. Wicci

0

Golden Birthday

Ja må jag leva, ja må jag leva! Idag är det min gyllene födelsedag – my Golden Birthday – som man säger i USA. Det är när man fyller lika mycket som det datum man är född. För mig är det idag. 28 år den 28e mars. Det om något är värt att fira!

Smoothie och en halv banan. Löppass (nummer två i ordningen). Solen skiner och mitt i första 5-minuterslöpningen möter jag min BFF. Therese. Hon hakar på, så vi går och springer, går och springer. Jag som inte är van att springa med någon kämpar för att inte springa för fort – för då orkar jag inte länge. Hon som inte vet hur långt det är kvar av 5 minuter tänker hela tiden ”Är det inte klart snart? Är det inte klart snart?”. På något vänster klarar vi av hela min träning ihop. Det var riktigt kul.

Jag hann även med att träffa Mattias Sandberg – ägare till Optimal Träning, mitt sponsorgym – och snacka igenom Heartcore. Upplägget, vart vi befinner oss nu, vad jag ska göra framöver osv. Mycket trevligt samtal med en mycket trevlig prick! Han har varit med i game’et länge och har mycket vettiga saker innanför pannbenet. Jag fick en rundtur av träningscentret ute på Hammarö, där vi träffades, och provade ut en träningsjacka. Jag som aldrig blivit sponsrad förut tycker det här är mycket spännande – tänka sig, jag får kläder! När jag började prata med Marie mfl om att Optimal Träning eventuellt kunde sponsra mig så tänkte jag att jag kanske kunde få träna till halva priset.. Det här är så mycket mer än jag hade hoppats på.

Det var spännande att få höra hur planerna går för Optimal Träning – att det kommer att komma fler träningscentra framöver. Det är inte bara att Brygguddens anläggning ligger nära där jag bor, jag gillar verkligen deras koncept. Fräscha lokaler som är placerade i områden där folk faktiskt bor, inte ute på industriområden i ytterkanterna. Korta, effektiva träningspass som gör att man är där, ombytt, uppvärmd, tränad och duschad på en timme. Istället för två. Alla ska hinna med att träna. Och att det är öppet nästan dygnet runt! Äntligen ett gym som fattar grejen. Det jobbigaste är en söndag eftermiddag, när man tänker ”Hmm, tänk om jag skulle träna lite ikväll..?”, för att i nästa stund inse att gymmet stänger om 45 minuter. ”Hmmm, ja jo jag hinner ju, om jag packar väskan och sticker NU…” Tankepaus. ”Hmmmmm… Det blir allt stressigt…”

La soirée bjöd på fest och två tårtor. Den roligaste presenten var ett intyg om att jag redan avklarat Klassikern – med startnumret 1337. Elittävlare.

31.DSC_0328

31.DSC_0070

31.DSC_0073

31.DSC_0111

31.DSC_0080

31.DSC_0113

0

Core med Carro

Jeez louise vad nervöst det var att komma ner till Optimal Träning idag. Jag har aldrig tränat med en PT förut. Tänk om det blir så som jag fasade för att det skulle bli med löpningen men som det inte blev? Det vill säga att jag inte orkar någonting. Blicken från Carro när hon inser att det här aldrig kommer att gå. Känslan av misslyckande. Innan vi ens kommit igång…

Tittade mig själv i spegeln inne i omklädningsrummet. Psykade mig hårt. Ryck upp dig. Kom igen. Gå ut dit och ge allt du har. Du kan inte göra mer.

Vi satte igång lite försiktigt. På en kvart hade jag gjort över 200 knäböj.

Men jag märkte det inte. Eller ja, det är klart jag gjorde. Men Carro är smart. Hade hon sagt att jag skulle börja med 200 knäböj hade jag stupat efter 20. Eller gått därifrån och undrat vem fan hon trodde jag var? Superwoman? Hell girl, jag har bytt hjärta, inte blivit biten av radioaktiv spindel.

Vi började med en kettlebell. Böj benen. Sträck och låt höften knycka till så tyngden svischar upp framför kroppen. Raka armar. Ner igen. 3×20.

Kettlebell igen. Knäböj. Sträck benen. Lyft tyngden nära kroppen upp förbi ansiktet så högt upp det går. Ner igen. 3×20.

Tunga grova rep. Ett i vardera handen. Uppgiften är att slå dem ner i marken. Böja och sträcka på benen. 3×30.

Nu är vi uppe i 210 knäböj.

Utfall. Ett ben i taget. En kettlebell i ena handen. Väl nere lyfts kettlebellen rakt ovanför huvudet. Efter 20 byter man ben. 3×20. Det följdes av boxning. Raka slag. Krok. Knä. Spark. Det här är min hemmaplan. Detta kan jag. Magövningen efter det tog inte på mina magmuskler. Däremot blev armarna och axlarna helt slut. Där ser man vart jag är svag. Att lyfta en 5-kilos medicinboll från sida till sida – med ett lyft i mitten och lyfta ben – det visste däremot vart det tog. Ja jävlar. Det är sant som de säger. Det som inte dödar, det härdar.

Fokus ligger på styrka. Men pulsen ökar fort som attan. Vilket är meningen. Vi jobbar med pulshöjande coreträning. Målet är att bygga upp mig inifrån och ut.

Jag kände mig som en urvriden disktrasa när vi var klara.

Men jag klarade det. Carro sa att jag klarat mer än hon trodde. Då känner jag mig nöjd.

Risken finns att jag kommer känna så ofantligt mycket mer imorgon.

29.DSC_0041

29.DSC_0044

29.DSC_0047

29.DSC_0048

29.DSC_0052

0