Ho ha. Idag började det kännas mer på riktigt. Att jag ska iväg och lära mig överleva.
På lördag.
Mamy kom med massvis med härliga grejer – sovsäck (yay den hade huva, det hade jag glömt), ryggsäck (nay det var inte min, fel fel fel), fem par mössor (fan, alla ser ju bra ut – och värmer förstås – hur många kan jag ta med mig utan att det blir skumt?), halsduk (najs), inbrottsskydd till ryggsäcken (huh? jag bad om karbinhakar..), plasttallrik (blå och fin), torrschampoo (ingen dum idé), ett par gamla jeans från pappa som kan klippas till shorts (ska jag bli oroad över att de sitter bra i midjan?) och ett myggnät till huvudet (aww, de hade vi i Australien vid Uluru – sentimental).
Samt en sax. Nu ska luggen klippas.
Vaddå resten av håret? Slitet? Nää, men säger du det… Vi chansar på att det växer lite till och då blir det bra.
En tripp till Bergvik kompletterade med första förband vid större sårskada, en större kåsa till flingor/soppa och naturvänlig tvål, med mera.
Så här ser det ut hemma:
Kvällspromenad med Anne-Li.
Passade på att gå in kängorna lite till.
