Idag skulle jag packa. Imorgon ska jag på Vipassana.
Marina mailade mig på förmiddagen. En som hon kände hade varit i Ödeshög och haft mycket dåliga erfarenheter. Hon ville att jag skulle stanna hemma. Jag fick panik. Jag hade ju allt klart. Skjuts dit och hem. Listan över det jag skulle ha med mig. Pratat med alla om att jag skulle åka. Hur spännande det skulle bli. Hur galen jag var som gav mig iväg på det här. Vilken nytta det troligen skulle göra.
Vipassana är en meditationsform, som går ut på att man är knäpptyst i 10 dagar. Man mediterar 10-12 timmar varje dag, från 04.00 på morgonen till 21.30 på kvällen. Man får inte kommunicera med de andra deltagarna på något sätt. Det kallas för ”ädel tystnad”. Dvs ingen kommunikation genom tal, gester, ansiktsuttryck, läten. Det är bara du själv och dina tankar. Dygnet runt. I tio dagar. Jag har en vän som varit där tre gånger. Han älskar det. Jag tänkte att det skulle ge mig mycket, men jag erkänner att jag hade börjat bli nervös under helgen.
Så idag gjorde jag det som jag föresatt mig att inte göra.
Googlade på andras erfarenheter från Ödeshög.
Hmm. De allra flesta sa att det var det absolut jobbigaste de varit med om. Men att det också varit det bästa de någonsin gjort. Förutom några som bara höll fast vid ordet värst.
Till slut fick jag tag i Marinas vän.
Vi pratade länge. Jag velade fram och tillbaka. Det som slutligen fick mig att bestämma mig var två saker.
1) Är man ovan vid att sitta i lotusställning och sitter fel, snett, belastar ryggen – tio-tolv timmar om dagen i tio dagar – så finns det risk för spinalskador (eller andra problem med ryggen).
2) En av hans vänner bröt ihop totalt, kom in i en depression och har fortfarande inte återhämtat sig psykiskt. Det är två år sedan de var där.
Det är meningen att jag ska träna upp mig. Då vill jag inte riskera att göra något som kan medföra skada. Så pass mycket respekt förtjänar min kropp, efter allt slit på intensiven förra året. Och jag vet att jag troligen inte är helt stabil psykiskt. Jag har varit nära att stryka med flera gånger på sistone. Kommer det upp medan jag är i Ödeshög och jag är helt ensam, inte har någon att prata med – det finns en risk att det kan bli fel. Varningsklockorna började ringa när jag pusslade ihop alla bitar av information från olika källor.
Slutsats: Det skulle kunna bli hur bra som helst. Det skulle också kunna slå helt åt andra hållet. Just nu vill jag inte riskera att det kan gå fel. Jag tänker bara ägna mig åt saker som jag vet att jag mår bra utav.
Jag stannar hemma.
Inga kommentarer ännu.