Taggarkiv | långpass

Träningsvärk botas bäst med…

… mer träning förstås!

Jag var så enormt stel från fredagens intervaller och gårdagens tur i skogen – för att inte tala om blåslagen (!) – så det fick bli ett lugnare pass idag. Inte kortare, bara lugnare.

Jag blev upphämtad av mamma och farmor, och så åkte vi till Munkfors där de släppte av mig vid Klarälvsbanan. Sen var det bara att cykla hem. Bara och bara. Det var motvind HELA VÄGEN. Strålande sol förvisso, men motvind HELA VÄGEN. Sextiotvå kilometer.

Och raksträcka efter raksträcka efter raksträcka..

Nej då, det var mycket fint också – åkrar, skogar, vattendrag, lite Klarälv här och där, kossor, hästar, får och små lamm.

Finaste delen måste ha varit strax efter Deje när man kommer norrifrån, då man cyklar längs med vattnet – det var grönt och lummigt, vägen svänger i mjuka kurvor, det var män i fiskebåtar med metspön och små ödlor som sprang över asfalten.

Vid Forshaga fick jag ta ett pitstop och käka banan och macka. Gissa om baken gjorde ont. Det var den begränsande faktorn. Smärtan i hela nedre regionerna. Pulsmässigt låg jag kring 137-140 i stort sett hela tiden, så det var verkligen ett lugnt pass, men aj åh aj..

Nej, men, vila imorn kanske..?

Farmor och jag i Munkfors

Raksträcka efter raksträcka

Klarälvsbanan från Munkfors

Deje Klarälvsbanan

Klarälven

Paus längs med Klarälvsbanan

62 km senare

 

Träning

Söndag - långpass på cykel från Munkfors, 62 km. Totalt 538,5 km.

2

Lucia

Telefonsamtal med mor, torsdag lunch.

Jag: Idag gick jag upp tjugo i sex! (superstolt)
Mor: Ha! Vet du vad jag trodde du skulle säga?
Jag: Öh. Nej..
Mor: ”Idag gick jag upp tjugo kilo!”

Det är alltså helt osannolikt att tänka sig att jag kan gå upp tjugo i sex, däremot går tankarna snabbare till att jag kan gå upp tjugo kilo – på en dag. Okej, jag är inte känd för att vara morgonpigg, men ge mig lite cred.

Cyklade tre timmar innan provtagning halv tio!

Efter drygt en timme kom en rejäl dipp. ”Jag orkar inte”, ”Fan vad länge det är kvar”, ”Det är tungt, tungt, tungt”, ”Mitt arsle gör ONT”, ”Hur ska jag klara 30 mil på Vätternrundan?”.

Men då var det prima att ha tränat med Lena dagen före. Jag fick ta fram pannbenet. Lenas ord snurrade i huvudet:

Så här kommer det vara i perioder under Vasan och alla loppen. Det kommer kännas tungt och jävligt och som att du bara vill ge upp. Då gäller det att bita i och fortsätta.

Och som Per brukar säga. ”Lite jävlaranamma väger ingenting så lassa på för fullt!”

Efter tjugo riktigt tröga minuter vände det och gick lättare. Till nästa timme då jag fick ytterligare en dipp. Men det gick! Tre timmar senare stapplade jag mig ut från gymmet.

Idag hittar ni mig i Söt Likörs Luciatåg – lussar från 06.00 till 20.30! (hoppas halsen håller)

Lucia Söt Likör

Träning

Torsdag - distans-/intensitetpass på cykel, 3 timmar, puls 147-150.

Fredag - vilodag.

0