Taggarkiv | MOD

Fem kilometer!!

Av Emma Dalman den 26 maj, 2015 i Organdonation, Träning

Jag har sprungit första rundan på 5 kilometer sen transplantationen!

Wowawewa!

Och jag sprang HELA TIDEN. Inte ett enda stopp. Förutom 10 sekunder att ta nedanstående bild, men det räknas inte. Jag pausade både Runkeeper och pulsklockan.

En ensam liten ända på Gubbholmen.

Rundan (sprang motsols).

De första drygt två kilometrarna gick jag som uppvärmning (fasiken vad tid det tar, men det är bara att gilla läget). Lite stretch vid Kroppkärrssjön – typ vid den blå skylten 236 – innan jag började springa (okej, småjogga). Nu följde jag ditt råd Sigrid, och tog det jättelugnt i början. Det var nästan löjligt hur långsamt jag tog mig fram. Tidigare har jag hållit koll på tiden – springa 5 min, gå 5, springa 5 – för att sedan öka till springa 10, gå 5, springa 10, gå 5 etc.

Nu tänkte jag se hur långt jag orkade springa i ett svep innan jag behövde gå. Ingen tid. Bara låta kroppen avgöra.

Fatta vad förvånad jag blev när jag aldrig slutade springa…

Visst, det tog 43 minuter - jag är inte särskilt snabb. Men då kan det bara bli bättre!

Martha och Peter var i Karlstad igår – vi hade möte på Kanalkontoret med Kenneth Johansson, ordförande i Donationsrådet och tillika landshövding i Värmland. Efteråt passade Martha på att kolla in Karlstad på rekordtid – hon hann också få sig en kik på min mountainbike från Haibike som ska lottas ut efter Karlstad XC i september. Den fick tummen upp!

Om ni vill vara med i utlottningen av min kanonfina MTB – och samtidigt stödja MOD och organdonation – då ska ni köpa lotter här –> Vinn Emmas cykel!

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - 5 km löpning, 43 minuter.

Volontärshelg!

Av Emma Dalman den 24 maj, 2015 i Media, Träning

Igår hade vi vår första volontärsdag på MOD!

Vi var ett glatt gäng som sågs på kontoret i Sthlm, pratade MOD, organdonation och vad som behöver göras i Sverige. Deltagarna fick lite mer insyn i vår verksamhet – vad vi jobbar med och varför, våra prioriteringsområden och en sneak peak på vad som är på gång framöver – och framför allt, vad kan VI göra tillsammans!

Efter en härlig lunch på Dramaten-trappan (vi kollade in alla snygga bilar som skulle åka Gumball 3000 idag) så avrundade vi med lite mer discussions innan det var dags för FUN TIME! Femkamp på Gröna Lund + åkturer och middag stod på agendan – och gissa vilket lag som vann? Mitt, såklart! Och gissa vem som vann den individuella tävlingen? Nämen, inte var det väl jag?

Det var en fantastiskt härlig dag – och vilken fin kväll vi fick – strålande sol, relativt varmt, och en dundersuccé i Eurovish!

Det blev en hel del träning också i dagarna som gått – rörlighetsträning med Lena i fredags och nio mil på cykel idag. Är så jäkla glad att jag fick ihop nio mil!! Hade inget dragplåster med mig, förutom att Birger var med och filmade de första tre milen. Efter det drog jag söderut mot Grums, och avslutade söndagen med middag hos les parents. Jag hann till och med se 5-6 stycken Gumball 3000-bilar, när de svischade förbi på E18 utanför Gruvön.

Inte så illa pinkat.

Testar SATS Lamberget

Träning

Fredag - rörlighetsträning med Lena på SATS Lamberget (första gången jag var där).

Lördag - vilodag.

Söndag - landsvägscykling, 9 mil (Alstern runt, sen till Vålberg-Hasseldalen-Grums-Slottsbron-Grums). Birger var med och filmade Alstern runt. Totalt 712,5 km.

MOD-möte i Sthlm!

Av Emma Dalman den 9 april, 2015 i Organdonation, Träning

Heldag med jobbet, i hufvudstaden – där polisen hälsade mig välkommen med en hästparad!

Alla konstaplar bar även sabel. Eller ja, synål modell större.

Inre Hamn (typ my hoods), klockan sex på morgonen, på väg till tåget.

Fick ingen bra bild av synålarna. Vågade inte riktigt fota så nära…

Idag har MOD haft planeringsmöte! Vi har lagt upp en specifik planering för de kommande fem månaderna, utifrån våra respektive ansvarsområden. Det är alltid lika kul när vi sitter tillsammans alla fyra, det ger så mycket energi och vi får tillfälle att verkligen synka och se över vem/vilka som jobbar med de olika projekten vi har på gång. Att få en överblick över allt vi jobbar med – verkligen ALLT vi jobbar med – är både överväldigande och spännande.

Det är en hel del som ska kickas igång den närmsta tiden.

Vilken tur att jag går upp till 100 % från och med första maj!! (maj gaad)

Då är det exakt ett år sedan jag började jobba. Först halvtid, sen sjuttiofem procent i höstas, och nu tar jag steget fullt ut till heltid. Det känns också spännande. Och väldigt roligt!

Jag har världens bästa jobb! As they say;

Choose a job you love, and you’ll never have to work a single day for the rest of your life!

Men hallå, vi ser helt slut ut – det blev ju ingen bra bild, vi är ju superpigga och peppade!

Sådär ja, lite bättre. Bra Jocke, bra.

Träning

Onsdag - intervallpass på SATS Färjestad med Lena. Vi körde tabata-intervaller. Fyyyy faaaaaan….

Torsdag - vilodag.

Söndagsstök

Av Emma Dalman den 23 november, 2014 i Organdonation, Roligheter, Träning

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag hade en lugn helg sist.

Föreläsningen gick finfint i fredags – jag och Ewa-Britt var en bra kombo på AnIVA-kongressen (narkos- och intensivvårdspersonal) i Upplands Väsby. Och vilket tjusigt hotell! Efter föreläsningen hade vi lite tid att ha ihjäl, så vi lekte staty och hade photo shoot.

$Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 1$ $Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 2$

Fem minuter efter att jag gick av tåget i Karlstad satt jag i en bil på väg till Torsby – det var längddags!

Den här gången var Birger med och filmade. Vi var där lite senare, men hade inte räknat med de bulgariska skidskyttarna som drog fram i spåren som.. ja, som bulgariska skidskyttar! Jeezuz vad fort det gick!

Många var det som vände på huvudet när Birger kom gående i tunneln, men kameran på axeln. Självklart fick han med min enda klumpighet (so far), när jag skulle öva på att köra om. Jag åkte rakt över Henriks ena skida och rätt in i tunnelväggen. Skrikandes ”Mamma!” för full hals. Jepp. Så bra kan det bli.

Vi övade också på utförsåkning, så att jag vågar släppa på mer i backarna – dvs sitta på huk hela tiden och riktigt få upp farten. Inte ställa mig upp. I två av backarna går det bra. I den tredje går det så långsamt att jag måste stå och sparka ifrån för att inte få stopp. I den fjärde är det inte en chans att jag hukar mig. Fy satan så brant den är, och tvärsvänger gör den också. Där fick jag öva på att åka utanför spåret och ploga.

I övrigt går det bättre. Tekniken börjar sitta mer och mer. Fast jag har ett fasligt sjå med stavarna. När jag åker utan stavar går det finfint. Så fort pinnarna är i händerna blir det ett moment för mycket och jag kan inte koordinera ben och armar – alls. Bentekniken fallerar då också. Det är lite tungt. Jag kanske blir första hjärttransplanterade att åka Vasaloppet utan stavar

Gårdagskvällen var full med skratt. Det var nääääämligen dags för show med Al Pitcher!

Fy faaaaan vad bra han var! Jag skrattade så jag grät. Och med i showen kom vi också. Först fick Per en gurka, sen fick vi byta gurkan mot kattmat. När Al fick reda på att min katt heter Trassel blev det ett enormt kattskämt (Seriously, your cat is named Trassel? Were you drunk when you named him?) (No, I adopted him), som handlade om att Trassel läspade och försökte säga att han ville ha tryffel (trussels), men jag missförstod och trodde att han sa att han hette Trassel.

Hmm. Svårt att beskriva så det blir rätt. Det var roligare på plats.

(notera den oerhört glada personen i bakgrunden, jämän grabben, du kom med)

Idag har vi städat. Och städat. Och städat.

Det har varit en mamma-emma-dag. Vi hann med hela köket (nu får ingen komma in i mitt kök, inte ens jag, för nu har jag så bra ordning att inget får röras), och fick upp hyllorna i nya bokhyllan. Det tar sig, sa pyromanen.

Träning

Fredag - längdskidor i Torsby Ski Tunnel, närmare tre timmar.

Lördag - nada…

Söndag - njet…

Kraschat donationsregistret x5

Av Emma Dalman den 20 november, 2014 i Media, Organdonation

Igår stod vi som sagt på Stockholms Central och informerade om organdonation tillsammans med TV4 Nyhetsmorgon – och det gjorde vi så bra att donationsregistret kraschade – inte en, inte två, inte tre och inte fyra – utan fem gånger!

Det var helt galet! Folk kom hela dagen för att skriva upp sig – det finaste var nog en kvinna som sa ”Jag har gått in från Årsta för att komma hit och registrera mig.”

Vi stod på stationen i tolv (!) timmar. Från 05.30 på morgonen, till 17.30 på eftermiddagen.

Gissa om mina ben värkte mot slutet.

Nu chillar jag på hotellet i Upplands Väsby, efter en mycket trevlig middag med Ewa-Britt som jag ska föreläsa med imorgon. Det verkar inte bättre än att jag har lite UVI, så jag flörtade med restaurangpersonalen så att jag fick lov att dricka min medköpta tranbärsjuice. Snart har jag hinkat en liter och ätit en halv påse torkade tranbär.

Och det är fotobevis på att jag (kors i taket) har plattat till mina kläder inför morgonens föreläsning.

Träning

Onsdag – stått upp i 12 timmar och registrerat flera hundra i donationsregistret.

Torsdag - inte ett jota.

Imorgon blir det längdskidor igen – och nu ska Birger med!

TV4 Nyhetsmorgon Centralen

Av Emma Dalman den 18 november, 2014 i Media, Organdonation, Träning

Åtta dagar i följd, med start i söndags, så lyfter TV4 Nyhetsmorgon ämnet organdonation! Varje dag är det nya personer som medverkar, nya vinklar som tas upp, fakta, spännande möten och livshändelser.

Så med andra ord är det full rulle på jobbet at the mo!

Just nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm för att medverka vid ett event på Centralstationen imorgon bitti. MOD kommer att stå på stationen mitt i morgonruschen, tillsammans med TV4 Nyhetsmorgon. Vi har några härliga volontärer med oss som alla har olika anknytningar till frågan, samt att vi har med oss vår torsodocka Morgan, en ny vepa och massor med information!

Kom gärna förbi och säg hej! Vi är på plats från 05.30 och hela förmiddagen!

—

En av de historier som belystes av TV4 Nyhetsmorgon var berättelsen om Kevin, som donerade sina organ, endast 6 månader gammal. Läs hans hjärtevärmande historia här:

Post by MOD – Mer organdonation.

—

Och glöm inte att titta på inslagen som redan varit – det här är från imorse när min kollega Martha medverkade tillsammans med Mikael Söderlind, Mr. Fråga Doktorn-himself.

—

Träning

Måndag – crunch, rygglyft, armhävningar, knäböj, axelpress, tricepsträning med hantlar = 2 set x 15 rep. Plankan 41 sek (…)

Tisdag – crunch, rygglyft, armhävningar, knäböj, axelpress, triceps m hantlar = 2 set x 20 rep. Plankan 57 sek (det tar sig).

Riga

Av Emma Dalman den 10 september, 2014 i Organdonation, Träning

Att föreläsa på engelska. Hmmm, ja, jo, det var ju… UNDERBART ROLIGT! Mer mer mer!!

Sju tusan så peppad jag var – jag hade förberett min presentation in i minsta detalj, skrivit ut stödord (just in case), och fått allt genomläst av en tvättäkta amerikansk engelsklärare. Det var ju ändå lite pill att få klart en föreläsning som skulle vara i 90 minuter. But I was as ready as I could be.

Så döm om min förvåning när skärmen på golvet som ska visa hur många minuter man har kvar börjar räkna ner – inte från nittio minuter – utan från tjugo… Say whaaat?

Jag tyckte det hade varit lite konstigt att moderatorn hade inlett med att vi hade många intressanta föreläsningar under den här modulen. Vaddå många? Jag har ju hela tiden på mig, från 11 till 12.30?

Det visade sig att föreläsningarna som stod under mig i programmet INTE hölls i andra salar, utan vi skulle alla dela på 90 minuter. Jaha. Det var SÅ det var tänkt. Ja, um, jo, det var ju en miss. What now?

19.59. 19.58. 19.57. Tiden började ticka ner.

Think fast goddammit!

Okej, jag fick stryka min personliga berättelse som skulle tagit 12-13 minuter och köra 30-sekundersvarianten. Jag kunde inte hoppa över några bilder (liiite oprofessionellt och skulle säkert leda till att jag tappade tråden och kom på att det hade nog varit bra att visa den där som jag zappade förbi ändå), och jag kunde inte ta upp alla detaljer om vissa slides, jag fick skippa 4-minutersdokumentären i slutet, samt diskussions- och frågestunden, och prata JÄVLIGT FORT.

Drog över med två minuter.

Jepp. I’m that good.

Efteråt var jag helt slut och tänkte ta en tupplur. Den blev förskjuten med några timmar, då jag blev haffad av en man från Irish Kidney Association sekunden jag gick ut ur salen. Vi satt och snackade ett bra tag, innan nästa irländare tog vid. Vi två gick igenom våra olika presentationer, då han skulle hålla sin föreläsning nästa dag och ville ha lite pointers, och utbytte erfarenheter. Det hela var mycket trevligt, socialt och kul att höra hur andra arbetar med frågan i deras länder. Särskilt roligt var det att få höra hans föreläsning dagen därpå.

Efter en välbehövlig vila gick jag på upptäcktsfärd i Riga – eller ja, gamla stan. Den är ganska liten, och jag gick runt hela på ca en timme (gick då inte in i varje kyrka, museum etc, utan traskade på rätt raskt). Bärnsten är stort i östeuropa. Det fanns överallt. Samt en katt som verkar vara speciell för Riga. Så jag köpte en kylskåpsmagnet av katten, med bärnsten runt.

Aftonen spenderades på TGI Friday’s med en bok, en lettisk öl och ribs – följt av en kvällspromenad i stadsparken och så lite mer socialiserande på konferensen.

Jag hade inga direkta förväntningar på Riga, trodde jag. Men tydligen så hade jag nog det ändå – för staden överträffade dem rejält. Det var fint (för det mesta), ståtligt (typ överallt) och riktigt tjusigt (om man tittade åt rätt håll). I en liten butik med mystiska tecken, apotekslådor överallt och mörka fåtöljer hittade jag Rigas godaste choklad. Den var magisk – black gold. And a butterfly.

Det var varmt, soligt och massor med mygg i parken.

Igår var det Krav-träning på schemat – hujedamig vad konditionen har blivit lidande! Men det ska det snart bli bot på! POW BANG TJONG!

Pass. Pass. Pass.

Av Emma Dalman den 6 september, 2014 i Organdonation, Roligheter

Tre dagar i rad har jag befunnit mig utanför polisen innan de har öppnat på morgonen. Första dagen var jag nummer tre i kön. Andra dagen nummer ett. Tredje dagen också nummer ett – men folk som kom sist gick före!

Det är fanimej dödsstraff på det.

Varför var jag hos polisen tre dagar i rad? Har jag fått flipperspel och blivit kriminell? Inga kommentarer.

Nej då. Fick i tisdags frågan om jag kunde åka till Riga i helgen och hålla en föreläsning om MOD’s arbete på en internationell konferens. Eller ja, fråga och fråga – är det en fråga om svaret är självklart? Tror sjutton att jag åker!

Yabba dabba… oops. Mitt pass har gått ut. I januari. Förra året.

Onsdag morgon: Förnya passet.
Onsdag kväll: Bekräftat att jag ska åka.
Samma kväll: Inser att passet inte hinner komma.
Torsdag morgon: Tänkte skaffa provisoriskt pass…
Hos polisen: Får reda på att jag kanske hinner få mitt riktiga pass. Åker hem igen.
Fredag morgon: Nope, jag var ute en dag för sent. Får skaffa provisoriskt pass ändå.

För 980 spänn.

Äh, det är lärpengar. När passet går ut – förnya. Man vet aldrig när man ska iväg någonstans. Det är en av många saker jag älskar med mitt jobb. Det händer otroligt mycket spännande.

Så nu har jag förberett en 90 minuter lång föreläsning. På engelska. Åkt till Stockholm. Varit på möhippa. Fick lämna möhippan mitt i (lite småtrist). Åkt till flygplatsen. Checkat in. Hittat gaten.

Nu sitter jag och ska lära mig föreläsningen utantill. Piece of cake.

Imorgon smäller det.

EDTNA/ERCA International Conference, Riga, Lativa – look out.

Emma is coming to town.

Jenny’s väntan

Av Emma Dalman den 24 augusti, 2014 i Organdonation, Sjukhus

Idag fick jag mitt alldeles egna Jenny’s väntan-armband!

Jenny väntar på en njure och en bukspottkörtel och har väntat sen februari 2013. Hon bor heltid på sjukhus, får dialys 12 timmar per dag varje dag i veckan och trots ständiga motgångar har hon en enorm fighting spirit – och tillverkar sedan några veckor tillbaka egna stödarmband. En del av intäkterna går oavkortat till MOD (så på ett sätt har jag finansierat mig själv) och resten används främst till Jenny’s oerhörda medicinkostnader.

Vill ni också stödja Jenny?

Köp ditt egna armband på http://jennysarmband.tictail.com !

I’m a sick, sick person

Av Emma Dalman den 18 maj, 2014 i Sjukhus

Andra helgen i rad på akuten.

Blodomloppet i Karlskrona i måndags var en succé, likaså det i Malmö på tisdagen – trots en del regn och kalla vindar. Mitt körkort kom i torsdags – sicken tur för det gamla går ut idag – och årsmötet för MOD i Stockholm i fredags var mycket trevligt och soligt.

På tåget hem från hufvudstaden kände jag att min energi inför helgen var ganska obefintlig. Det skulle bli fint väder och det enda jag ville var att gömma mig hos mor och far i Grums, må gott under ett parasoll och äta glass.

Visst, som om det skulle gå i lås.

Snuvan började få grepp om mig på fredagen. Hostan kom lite senare. Febern bröt ut idag. Men det som var värst var lördagsnatten. Om det var kantareller och champinjoner förut så var det en hel svampskog nu. Toaborsten såg väldigt inbjudande ut. Den kanske skulle lindra..? Till slut gick det inte längre och det bar av till gynakuten på CSK vid tre på morgonen. Halv sex var jag hemma igen, med medicinering, fötterna uppe på en kudde och jag somnade till slut av utmattning.

Idag, jag vet inte hur det gick till, så har jag skrivit manus inför vårkonserten vi ska ha på tisdag. Det som oroar mig är att jag är en av konferenciererna. Och jag har ingen röst. Uh-oh.

← Previous 1 2 3 Next →