Arkiv | Media

Torsby Ski Tunnel

Av Emma Dalman den 15 november, 2014 i Kost, Media, Organdonation, Träning

Tänk att det kan vara så kul (och jobbigt!) att åka skidor!

Vi kämpade på bra i två och en halv timme i fredags kväll, kom cirka 13-15 km alles in alles. Det blev många vattenpauser, och mot slutet hade vattenflaskan nästan frusit. Jag var konstant törstig och fick en rejäl ansträngningshosta i kylan. Och det var hur läskigt som helst i nedförsbackarna.

I min enfald hade jag trott att tunneln var platt.

Henrik är min nya skidlärare – han har åkt längdskidor sen han var fem år och åkt Vasaloppet fyra gånger! Han var också väldigt duktig på att lära ut teknik. Jag fick börja med att fokusera på att lägga tyngden rätt och skjuta ifrån. Sen försöka komma upp på tå i stort sett hela tiden. Sen sparka bak med ett ben i taget och staka iväg. Slutligen försöka diagonala. Efter det kom fler detaljer – sätta i stavarna rätt och skjuta ifrån med dem fullt ut, lyfta på bakre benet när jag diagonalar, böja ryggen tillräckligt för att sen räta mig helt, komma ihåg att stå på tå, slappna av och vila i nedförsbackarna, se till att stavarna inte pekar rakt upp när jag åker utför, sätta i stavarna på annat sätt vid diagonal åkning, springa i uppförsbackarna… med mera!

Det var mycket att tänka på. Jag fokuserade så mycket att det ibland låste sig helt. Men det märktes oerhörda resultat på bara två och en halv timme. Nu gäller det bara att få in det så det sitter i ryggmärgen.

Och träna upp triceps, rygg och mage.

(Här går det väääääldigt långsamt, vi misstänker att fästvallan låg på aningens för långt. Jag fick kämpa mig UPP för den här sega backen, vända och åka ner, och så upp igen. Då var det rätt okej att det gick långsamt nedför… lite mer vila…)

Peter Jihde unt rollerblades

Av Emma Dalman den 7 oktober, 2014 i Media, Organdonation, Träning

Donationsveckan är här!!

Det drog igång med råge igår – jag inledde veckan i TV4 Nyhetsmorgon (favorit i repris) tillsammans med Kristina Hambreus. Tillsammans betonade vi vikten av att donera och ta ställning, vi skickade en hälsning till Jenny som inte kunde vara med oss och ja, vi fick väl med kanske en tiondel av vad vi hade velat få ut.

Vilade från träningen under måndagen. Var totalt utpumpad efter förra veckan och helgen. Så idag gav jag mig ut igen på inlines. Själv. Det blev totalt 8.5 km, vilket kändes rätt gött. Durandet i benen slutade mycket snabbare idag, men i gengäld var jag lite öm i baksidan efter söndagens utflykt.

Jag måste sett väldigt rolig ut på några broar – när det började slutta nerför så tog jag spjärn vid broräcket för att sakta ner och i stort sett släpade mig fram på vingliga ben.

But I don’t do nerförsbackar. Uh-uh.

Topphälsa? ToppHälsa!

Av Emma Dalman den 26 september, 2014 i Media

Fortfarande lite förkyld, så är inte helt på topp. Dock har min huskur under veckan gjort underverk, och på bara några dagar har jag nästan blivit helt återställd.

—

Recept på (nästan) botad förkylning:

1 dl vitlöksvatten varje timme (i flera dar)
Paracetamol var fjärde timme (1g)
Hinkvis med citron- och ingefärste (två koppar som alternerar dygnet runt)
Nässpray (två sorter)
En hög m kuddar i sängen (underlättar andning nattetid)
Och en lina wasabi rakt upp i nyllet (botar vadsomhelst)

—

Även om jag inte kunnat träna något sen i måndags så var det inga problem att möta Maggan från ToppHälsa för en intervju på Sandy’s café. En ceasarsallad och en kopp te senare har vi pratat igenom allt från barndom till igår, och nästa vecka blir det photo shoot. Alltid lika trevligt!

Nu väntar en helg med lite mer kurerande, så är jag tipptopp igen till veckan! Topp, topp, ToppHälsa!

Första passet!

Av Emma Dalman den 16 september, 2014 i Heartcore, Media, Träning

Igår körde vi första passet på Optimal Träning, och kameran var med även denna gång (så också Birger, givetvis)!

Jag var livrädd i söndags då smärtan i axlarna började smyga sig på, precis på samma sätt som det har gjort fyra gånger i våras – varje gång jag har blivit inlagd. Nej nej nej nej nej nej nej. Inte igen. Så fan heller.

Fullproppad med smärtstillande, en rejäl massage senare och högläge med kuddar så gick natten bra. Hade det varit samma som i våras så skulle jag fått svårt att andas under småtimmarna och blivit inlagd någon gång under måndag morgon. Men då jag fortfarande var lite öm så skippade vi rodden idag.

Uppvärmning och pang på coreträning istället.

Medicinboll och balansövningar. Jäklar vad det tog på ländrygg, säte och magmuskler. Jag skulle ligga på mage på bollen, med bara tår och fingertoppar i golvet – och sedan lyfta ett ben i taget utan att mista kontakten med höfterna mot bollen, hålla balansen och inte rulla fram på armarna. Sedan blev det ett ben och en arm i taget. Sedan båda benen samtidigt. Och en övning där jag satt bakåtlutad med lyfta fötter och förde en mindre boll från sida till sida.

Ikväll på Kraven hade jag lite träningsvärk och jag längtar efter imorgon när det kommer göra ont på riktigt. Då vet jag att jag har gjort något. Då vet jag att kroppen funkar som den ska. Masochist? Javisst!

Framskjuten filmning

Av Emma Dalman den 5 september, 2014 i Heartcore, Media

Ujuj, idag skulle vi ha gjort första filmningen och kickat igång Heartcore på riktigt.

Tyvärr är Wiccis yngste son sjuk, så hon var tvungen att stanna hemma. Och då det stod och föll lite med hennes närvaro så får vi helt enkelt skjuta på filmningen till nästa fredag. Ingen skada skedd – vi laddar desto mer i några dagar till!

Snart start

Av Emma Dalman den 24 augusti, 2014 i Heartcore, Media, Träning

Fredag eftermiddag träffade jag Wicci för lite planering inför Klassikern. Från och med nu får jag börja träna igen. VÄLDIGT, VÄLDIGT, VÄÄÄÄLDIGT FÖRSIKTIGT.

Nu hoppas vi att jag inte ska hamna mer på sjukhus.

Teorin är att jag fick något virus i vintras som inte lämnat mig utan ploppat upp vid fyra tillfällen. Läkarna velar fram och tillbaka huruvida det har någon koppling till fysisk aktivitet eller inte. Men jag fick ändå träningsförbud hela sommaren – just in case. Jag har även haft aningens för dåligt immunförsvar under hela våren, vilket kan ha tillåtit viruset att härja mer fritt.

Nu har vi minskat på mina mediciner och jag hoppas att det höjer mitt immunförsvar så pass mycket att det kan kicka ur viruset ur kroppen, och att vilan också har motat bort viruset och att en oerhörd försiktig träningsstart och en långsam, successiv träningsökning kan funka.

Birger är bortrest hela slutet av augusti, så vi kommer börja filma fredag 5e september. Lite inledande tester och mätningar och ett träningsupplägg utifrån det. Here we go!

Ritsch ratsch filibombombom

Av Emma Dalman den 29 juli, 2014 i Heartcore, Media, Roligheter, Träning

Nu mina kära vänner är det snart dags att börja med projektet igen – som hela den här sidan syftar till!

Idag träffade jag Birger, dokumentärfilmaren från MARKUS FILM, och började planera lite löst inför hösten. Vi ska sätta igång med första filmningen om en månad, fredag 29e augusti, då vi ska boka in att göra lite grundläggande tester och mätningar med Wicci och Åsa.

Spännande!

Resten av dagen spenderades i en annan form av spänning – nämligen på Sunne Vattenland – åkandes alla sorters rutschkanor de hade (förutom Fritt Fall). Fy tusan så kul det var!

Russinfingrar inom en kvart, adrenalinet pumpandes i kroppen och ett stort fånigt flin på läpparna.

Plötsligt stängde vattenparken. Redan?

Fyra timmar hade bara svischat förbi

PIP och P4

Av Emma Dalman den 5 juli, 2014 i Media, Roligheter, Sjukhus

Nu är jag utskriven och fri som en fågel!

Fick komma hem i onsdags kväll. De skulle bara ta lite fler prover till reumatologen innan jag fick gå. Japp.. Jag var redan stucken två gånger den dagen. En av deras bästa usk’or gällande stickteknik kom in. Första. Andra. Tredje. Nej. No. Nope. De fick skicka ner mig till narkosen för att få stickhjälp. Hennes kommentar innan jag gick var ”Jaha, ja jag tänker då INTE köpa någon Trisslott idag i alla fall..”

Där nere gick det lite bättre. Första sticket (dvs nr 6 för dagen) gick bra. Men efter halva mängden rör bestämde sig nålen för att hoppa ur och blodet sprutade ut från handryggen. Ett nytt försök. Njet. Ett till. Nein. När narkossköterskan insåg att vi var upp i åtta punkteringar på en och samma dag gav hon upp. ”Du är alldeles sönderstucken så det är ingen idé”.

Så jag fick vackert bege mig till lab igår för att lämna de sista proverna. Tänka sig, jag som varit så ofta på lab, och så har jag helt missat att de har världens häftigaste konstverk i taket! Tittar tydligen inte så ofta upp..

På lab tog det bara fyra stick. Till och med Emin, expert gällande just mina blodkärl, behövde flera försök på sig. Han såg ut att vara i upplösningstillstånd, stackarn.

Så nu njuter jag av min nyvunna frihet genom att gå på festival. Putte är i parken i år igen – och gratis till råga på allt. Något ska man väl få för att man missar överlevnadslägret. Jag skulle ju varit ute och bajsat i skogen vid det här laget. Istället lyssnar jag på Stiftelsen, Linnea Henriksson och Nause i Mariebergsskogen och håller mig tills jag kommer hem.

Passade på att klämma in ett framträdande i P4 Värmland också.

Linnea Henriksson på Putte i Parken

Jag och Therese på PIP

Nause

Träffade en häst.

Från Radio Metropol till en annan metropol

Av Emma Dalman den 26 juni, 2014 i Media, Överlevnadsläger

Kl.08.00 var det dags för Radio Metropol att ta upp ämnet organdonation. Givetvis fanns jag i studion tillsammans med Gurgin och Martin, och Martha var med på länk från kontoret.

En halvtimme hade jag fått höra att vi hade på oss. Ha. Det blev en timme och femton-tjugo minuter. Inte illa pinkat.

Efter att ha kånkat på mina väskor och min sovsäck installerade jag mig på tåg 572, med destination Sundsvall. Nu började axeln och ryggen göra sig påminda och morgonens lugn inför överlevnadsveckan var som bortblåst.

Hur tusan kommer detta gå om jag mår som jag mår nu? Hur bra hinner jag bli innan lördag? Om jag bara vilar och tar det lugnt, går det över då? Kommer jag kunna sluta sova sittandes rakt upp och ner som en pinne?

Jag har alltså i stort sett samma smärtor som de tre senaste gångerna jag blivit inlagd. Det gör ont utav bara f*n i nacke och axlar. Att ta djupa andetag är uteslutet. Ibland går det inte att andas allt. Nu har smärtorna vandrat ner i ryggen och dominerar skuldror och ländrygg. Jag kan inte luta mig tillbaka. Jag sitter stilla, med ståtlig hållning – eller halvt lutad över datorn som en förvuxen chimpans.

Det är tyst avdelning också så jag kan liksom inte sitta och oja mig.

Varför gör jag då detta? Varför åker jag inte hem? För jag vill ge det ett seriöst försök. Jag vill så gärna kunna vara med hela veckan. Jag har sett fram emot det här i över ett år, och blir det inte nu måste jag vänta två år till. Kalla mig idiotisk, dumdristig eller rent av galen – men märker jag att det inte går så får jag helt enkelt avbryta.

De har väl bra sjukhus i Sundsvall också..

Dokumentär Härifrån

Av Emma Dalman den 23 mars, 2014 i Heartcore, Media, Träning

Första hemmapasset. Har fått övningar från Carro. Yikes.

Jag log brett när jag såg att höftlyft stod överst. Det är min favoritövning. Särskilt med fötter på boll. Det här var utan boll, men ett ben i taget. Easy peasy tänkte jag och lade mig tillrätta.

WTF? Mina ben fungerar inte. De lyder inte. Baksidan av låren verkar inte finnas kvar. De försvann i tisdags på monster-squat-träningen-deluxe.

Resten av passet var en pina.

Den dynamiska plankan klarade jag bara inte. Gå upp och ner. En arm i taget. Från armbågar till sträckta armar. Ner igen. Upp igen. Hjärtat ville hoppa ut. 3×20? No way. 2×10. Knappt.

Crunchövningarna gick bra. Vanliga enkla och sida till sida. Att stå i armhävningsposition och dra in ett knä i taget mot motsatt armbåge fungerade också okej. Men sidoplankan och benlyften ville sig inte. Det som gick så bra i tisdags.

Var lite deppig. Hade sett mig som superstark i drygt ett dygn. Och nu orkade jag ingenting. Men men, Rom byggdes inte på en dag. I förhoppningen om att muntra upp mig gick jag på lunch på Söta Grodan med Birger Markusson. Det lyckades.

Birger är dokumentärfilmare med gedigen erfarenhet. Han har jobbat för Räddningsverket och dokumenterat räddningsinsatser i katastrofområden och krigzoner i stort sett över hela världen. Totalt har han arbetat för Räddningsverket i 28 länder. Han har fått internationella utmärkelser för flera av sina filmer. Och Birger är den som gjorde en dokumentärfilm om handikappsimmaren Anders Olsson, som visades på Sveriges Television inför Paralympics 2012. Han har ett eget produktionsbolag, Markus Film, med bas i Kil.

Vi pratade igenom mitt projekt och Birgers intresse i att dokumentera resan. För att det ska gå i lås behövs finansiering. På tisdag, om fem dagar, är det sista ansökningsdatum för samproduktion med Film i Värmland. Birger, störtskön och härlig, säger att det är bäst att det är han som lämnar in ansökan, eftersom han har ett produktionsbolag. Det är lättare att ansöka på så sätt, och lättare för Film i Värmland att ta ställning till om detta är något de vill stödja.

Jag, som inte har den blekaste aning om hur man skriver en ansökan om samproduktion, nickade tacksamt och instämde. Oh ja, det är nog bäst att du gör det (phiu). Då hörs vi av? Toppen!

Mina armar protesterade högljutt på kvällens Krav Maga-pass där uppvärmningen bestod av plankan, armhävningar, plankan och mer armhävningar. Been there, done that. Sen slogs vi lite.

— ajaj, inga bilder? — de är på väg — kommer snart! –

← Previous 1 … 3 4 5 Next →