Taggarkiv | självförsvar

Hörde jag skål? Toast!

Det blev inte sista passet med Krav Maga’n tidigare i veckan. Utan vi körde ikväll också. Då det var utomhus i tisdags och det är prat på att köra lite utomhusträning då och då under sommaren (fri träning, bara för att hålla teknikerna igång), så var jag övertygad om att det var utomhus ikväll också.

Mina byxor har spruckit i grenen så de är nu utmärkta för att träna realistiskt självförsvar i, utan att jag ska behöva vara ”rädd om dem”. Jag anlände således iklädd vanliga skor, jeans, sport-bh och linne + tröja. Visade sig att vi skulle vara inne… Jag kan informera om att det är oerhört tungt att träna i jeans. Maj gaad vad osmidig man är. Men det var också nyttigt. Blir jag attackerad på stan så har jag troligtvis inte träningskläder på mig. Om jag inte ska lägga mig till med en ny stil, vill säga.

Har varit en sväng i Stockholm och träffat vår nye supertrevliga kollega, Joakim (det var ett smart drag att skjutsa mig hela vägen till Danderyd, me like), stått i tältet på Blodomloppet, haft ett möte med Volontärsbyrån samt slaggat hos Martin och Hanna. Vi käkade kycklingpaj, pratade hemsida (min webmaster) samt bröllop. Jag och Ricki Tan ska vara toastmadame respektive toastmaster på Martin och Hannas bröllop i september.

It’s gonna be legend-wait for it-dary!!

62.ricki

Richard – toastmaster

62. MHWedding

0

Gradering

När man hälsar på hos vänner som har barn, så är det lätt hänt att följande uttryck dyker upp. ”Tant Emma”. Idag stämde det till punkt och pricka vid min visit hos Jenny och lille Lukas.

Jag har sådan olidlig träningsvärk sen graderingen för Krav Maga’n igår. Det är knappt att jag kommer ner på toaletten, och jag får dra mig upp med hjälp av handfatet. Trappor kan vi bara glömma och tar jag mig ner på en stol tar det lång tid att komma upp igen. Nej Lukas, tant Emma kan inte sitta i gräset. Vi tar med en stol till tant.

Men kul var det. Igår alltså.

Jag graderade med Tobias. Vi körde hårt. Fast jag försökte ta det lugnt så var det svårt att låta bli att ge järnet. Man dras in i våldet, i kämparglöden, i don’t-fuck-with-me-känslan. Våldet, oj, nu låter det lite väl.. Men det är så som det är. Pungsparkar, strypningar, slag mot ögon, huvud, näsa. Det kan inte klassas som annat än våld. Förutom att hela syftet med Krav Maga är att undvika det.

Vi ska tillämpa precis så mycket ‘våld’ som behövs för att ta oss ifrån en farlig situation. Hade man haft tävlingar inom Krav så skulle vinnaren vara den som inte dyker upp.

Vi klarade oss alla genom graderingen och jag kan nu stolt titulera mig P1, Practioner 1. Det finns upp till P5, sen Graduate G1-5 och Expert E1-5. Innan detta har jag alltså inte varit någonting alls. En liten nolla.

För att avrunda dagen mötte jag upp med flickorna från både Göteborg, Stockholm och Karlstad för Elins möhippa. Vi åkte ut till en stuga på Bomstads camping, blåste såpbubblor, klippte och klistrade, käkade ostar och spelade spel. Framåt midnatt stapplade jag och Ingrid hem till Herrhagen. Nu så, nu är ”semestern” i Grums över för denna gång. Karlstad, here I come.

60.IMG_4283

0

Panik!

Helt slut. Totalt slut. Alldeles enormt slut.

Då jag fortfarande hostar så att jag nästan får upp både lungor och revben tänkte jag att det inte var en så bra idé att vara med på Krav Maga’n ikväll. Men jag har redan missat en hel del. Och på lördag är det gradering. Så jag och min träningspartner Marie (may you rest in peace i Norge dit du ska fly(tta)), som också hade the sniffles, satt bara och tittade på. För att bli påminda om tekniknerna, komma ihåg att vara snabba med rekylerna, titta först och slå sen.

Efter en stund började jag känna en molande värk i mage och ryggslut. Tänkte att det var den ”kvinnliga tiden i månaden” som gjort sitt uppdykande. Men det blev värre och värre. Till slut kunde jag inte sitta still. Tarmarna slogs med varandra om att byta plats. I bilen på väg hem till Grums så skrek jag rätt ut. Hela vägen. 2.5 mil.

Jag skrämde slag på mamma när jag kom in och fortsatte skrika.

Det hjälpte inte att gå på toaletten. Värmekudden verkade nästan göra det värre. Uppallad på kuddar orkade jag inte ligga still. Till slut låg jag på rygg, med benen runt mamma och huvudet utanför kanten av sängen. Det lanade. Det blev värre. Det avtog. Det tog i. Efter tre timmar försvann det helt. Kvar är en mör kropp, en trött hals och en Emma som är alldeles totalt och helt enormt slut.

57. panikont

0

Lite motgång

Årskontrollen visade att allt såg bra ut. Men det blev ändå lite backlash.

Eftersom jag har haft en inflammation i lung- och hjärtsäck så får jag inte träna hårt på ett tag.. Måste ta det väldigt lugnt i maj, sen smyga igång i juni och full fart från juli. Läkaren i Göteborg satte också stopp för Lidingöloppet i september. Det blir för kort om tid att träna upp mig om jag inte får börja på riktigt förrän i juli. Resterande lopp var han inte orolig för, men just löpningen är riktigt tuff.

Jag lyckades förhandla mig till att få träna Krav Maga i maj, men jag får inte ta i på uppvärmningen eller få upp pulsen särskilt mycket. Hehe, min doktor verkade inte ha stött på Krav Maga förut.

”Jaja, självförsvar kan du väl få träna. Det är ju inte ansträngande.”

Hmm. Okey. Visst. Om du säger det så.

Detta betyder att jag inte kan göra några fysiologiska tester den här veckan, vilket var inplanerat. Och jag får göra Lidingöloppet sist nästa år istället. Det vi drar igång med är således Vasaloppet i mars. Det ger oss lite mer tid, vilket är bra. Det gör också att jag inte får löpningen avklarad, vilket är tôlitt. Ser verkligen inte fram emot Lidingöloppet. Hade varit så skönt att göra det nu och sen kunna fokusera på resterande lopp. Men jag förstår absolut varför jag inte ska hitta på något dumt nu.

Det som drar ner mig är insikten att det fortfarande inte är jag som bestämmer över min kropp. Utan min kropp som bestämmer över mig. Detta är något jag måste lära mig att leva med. Verkar det som. Men ingenting som jag tycker om.

Vad är det man säger? Jag behöver inte gilla läget, men jag måste acceptera det.

48. citat

48.IMG_3223

0