Arkiv | Heartcore

TV4 Nyhetsmorgon med Jenny Alversjö

Då sitter jag där igen.

I studion på TV4.

Myggan säkrad bakom örat. Vattenglaset som jag inte kommer dricka ur placerat framför mig. Lite smått undrande hur yviga gester jag kan använda mig utav utan att välta glaset och stänka ner Jenny.

Jag vet vad jag ska säga. Det är inte så mycket som kan gå fel (förutom eventuella vattenglasincidenter och plötsligt påkommen tourettes). Vi har gott om tid på oss. Tolv minuter är en evighet i nyhetsmorgon-tid räknat, ändå flyger stunden i studion förbi som om minutvisaren hade eld i baken.

Jag har ingen större möjlighet att kolla på promptern därifrån jag sitter, så jag kan inte avgöra hur lång tid som återstår. Det blir till att prata på och hoppas att jag får in hälften av det som jag vill få fram.

Att vara lugn i livesändning handlar om att vara förberedd.

När Jenny läste upp hälsningen från Prins Daniel blev jag riktigt rörd. Det var jag inte förberedd på.

Jag tackar Hans Kunglige Höghet så mycket för de varma orden, och kan berätta en liten anekdot om att jag nu fått hälsningar från både Kronprinsessan Victoria och hennes make. Jag och en vän skickade ett paket med teckningar, dikter och allt vad det nu var, till kronprinsessan på hennes 20-års dag, och fick svar från hovmarskalken att det var mycket uppskattat (jag gissar att hon fick tusentals brev, men vi blev väldigt glada för hovets svar, kommer du ihåg Sofie?).

 

Det jag inte fick fram idag var hur man tar ställning – vilket är det viktigaste av allt. Så nu kommer det här istället – PRATA MED ERA NÄRA OCH KÄRA

Så, då var det gjort.

En helt okej söndag.

Lite skidor på det när man kommer tillbaka till Värmland kanske..?

0

Slå på TV’n!

Då kör vi.

Femte gången gillt.

Jag pratar naturligtvis om TV4 Nyhetsmorgon.

Imorgon kl.09.40 sitter yours truly i morgonsoffan tillsammans med programledaren Jenny Alversjö och partar – nej, pratar – om mitt stundande Vasalopp, organdonation och om att ta ställning.

Lite pirrigt är det, och för ovanlighetens skull vill de ha mig på plats nästan en timme innan sändning. Tidigare har jag blivit upphämtad trettio-fyrtio minuter innan, svischat förbi sminket och sen in i loungen och väntat några minuter, et voilà.

Hehe, det är alltid lika roligt att de bjuder på frukost. Som om man känner för att äta något direkt innan (och jag har redan käkat på hotellet, Miss Klarar-bara-att-vara-vaken-fem-minuter-innan-frukost), och jag tänker minsann inte gå in i studion och behöva tänka på om jag har brödsmulor mellan tänderna – thank you very much.

Nej, här ska fokus ligga på att få fler att ta ställning!

Även om det bra att uppmärksamma vikten av tandtråd också (det räcker faktiskt inte med att borsta tänderna).

Taggad och tränad inför Vasan

Hade en helt underbar tur på skidorna idag – två komma tre mil i fantastiskt bra spår, trots det milda vädret. Härligt!

 

Träning

Torsdag – en lite för aktiv vilodag med ett intensivt Krav-pass på kvällen.

Fredag – fick bli riktig vilodag.

Lördag – 2,3 mil längdskidor. Totalt 63 mil.

1

Ny sponsor – Trimtex!

Tänk vad vissa möten kan resultera i – ett samtal med Mikael som är engagerad i Karlstad XC och vips så har jag en klädsponsor!

Han mailade Trimtex och beskrev mig och mitt projekt – svaret blev:

Självklart vill vi hjälpa till!

Några timmar senare är beställningen lagd, och igår fick jag hem ett paket med massa fina och superbra tränings- och tävlingskläder av toppkvalitet! När jag även upptäcker att de har skickat med en bag, ett pannband och en mössa blev jag extraglad – det var inget jag hade väntat mig, men oj vad uppskattat! Mössan jag har är inte särskilt bra, och det är lite för varmt för att täcka hela huvudet så ett pannband var prima – och en BAG! – yiha! Det var välbehövligt kan jag säga – tänk vad jag har släpat grejer i ryggsäck + tygkassar + platskassar för att få med mig allt hela tiden.

Det är ett evinnerligt packande med all denna träning.

Paket från Trimtex

Uppackningen har börjat

Nämen titta här!

Skidjacka och -byxor

Cykeltröja och -byxor

Löpar-t-shirt

Trimtex-bag

Sponsring av Trimtex

Det märks verkligen skillnad i kvaliteten på Trimtex-kläderna och mina gamla -
jeezuz vad proffsig jag känner mig nu, jag kommer flyga i mål på alla tävlingar utav bara farten!

Träning

Söndag - två mil skidor (totalt 53 mil).

Måndag - gym på SATS, med fokus på ben och rygg (se föregående inlägg).

Tisdag - aktiv vilodag med Krav Maga på kvällen.

Onsdag - en mil skidor supertidigt på morgonen (totalt 54 mil).

Magisk morgon

Sådana här vackra mornar kan man få se när man är uppe med tuppen!

 

0

Engelbrektsloppet

Så var det klart.

Yikes vad jobbigt det var!

Det var mycket tuffare än jag hade trott, och jag hade gärna lagt av och åkt hem till en varm dusch och en mjuk soffa både en och två och tre gånger – men runt kom jag! Mycket tack vare Henrik som pushade och stöttade – han både drog och lockade och pockade. Sicken insats den mannen gjorde!!

Det var en ständig kamp inne i huvudet. Många tankar ville drar ner mig. ”Du klarar det aldrig”, ”Du kommer inte att orka”, ”Stanna NU och åk inte en meter till”, ”Ont, det gör ont, det gör ont”…

Sen kom andra tankar. ”Det är bara att fortsätta, till slut är du i mål”, ”Tänk på något annat”, ”Åh snart är det vår! Cykla! Varmt! Ute!”, ”Här kommer nästa kilometer-skylt, tjoho!”, ”Det går över, allting går över”.

Okej, de positiva tankarna kanske inte var jättepositiva alla gånger heller, utan mest ”stå ut”-tankar.

Men de funkade.

Solen sken större delen av dagen, spåren var bra förutom på några ställen där de var sönderåkta – då fick man vara med och ploga och se till att hålla sig upprätt. Men jäklar så kuperat. Det gick upp, upp, upp och knappt något ner.

Vi fick stanna och valla om några gånger, då jag inte hade mycket till fäste i backarna, sen drog jag mig i rejält två gånger när det gick brant nerför och det var både isigt och en kurva. Och det var inte särskilt kul med motvinden (fiiifaan..!), och när snön virvlade ner kring fyra-tiden ville jag nästan lägga mig ner och ge upp.

Jag har aldrig åkt så långt förut. Och aldrig i ett svep.

Ländryggen tog mest stryk, sedan baksida lår. I perioder fick jag lite krafter tillbaka och det gjorde inte lika ont, men allteftersom loppet pågick blev det också svårare och svårare att böja sig ner ordentligt vid stakningen. Jag var nämligen ganska kissnödig..

Så det var enormt, ENORMT, härligt att ta sig över mållinjen!

Fast, egentligen hade jag redan vunnit innan loppet ens tog sin början..

Engelbrektsloppet 2015

Engelbrektsloppet skidorna utlagda

Engelbrektsloppet snart start

Engelbrektsloppet innan startskottet

Jäkligt pirrig innan start.

Engelbrektsloppet 2015 ute i spåren

Engelbrektsloppet halva avklarat

Halva loppet avklarat!

Engelbrektsloppet målgång 1

Engelbrektsloppet målgång 2

Engelbrektsloppet målgång 3

Birger mötte mig med kameran när jag kom i mål – likaså hela familjen som hejat på hela dagen.

Engelbrektsloppet medalj

 

Efter Engelbrektsloppet

Trött men nöjd – äntligen hemma! – och tänk vad fint hår man får efter en dag i skidspåret!

Träning

Lördag - vila.

Söndag - Engelbrektsloppet i Norberg, sex mil på skidor (totalt 50 mil).

3

Första passet!

Igår körde vi första passet på Optimal Träning, och kameran var med även denna gång (så också Birger, givetvis)!

Jag var livrädd i söndags då smärtan i axlarna började smyga sig på, precis på samma sätt som det har gjort fyra gånger i våras – varje gång jag har blivit inlagd. Nej nej nej nej nej nej nej. Inte igen. Så fan heller.

Fullproppad med smärtstillande, en rejäl massage senare och högläge med kuddar så gick natten bra. Hade det varit samma som i våras så skulle jag fått svårt att andas under småtimmarna och blivit inlagd någon gång under måndag morgon. Men då jag fortfarande var lite öm så skippade vi rodden idag.

Uppvärmning och pang på coreträning istället.

Medicinboll och balansövningar. Jäklar vad det tog på ländrygg, säte och magmuskler. Jag skulle ligga på mage på bollen, med bara tår och fingertoppar i golvet – och sedan lyfta ett ben i taget utan att mista kontakten med höfterna mot bollen, hålla balansen och inte rulla fram på armarna. Sedan blev det ett ben och en arm i taget. Sedan båda benen samtidigt. Och en övning där jag satt bakåtlutad med lyfta fötter och förde en mindre boll från sida till sida.

Ikväll på Kraven hade jag lite träningsvärk och jag längtar efter imorgon när det kommer göra ont på riktigt. Då vet jag att jag har gjort något. Då vet jag att kroppen funkar som den ska. Masochist? Javisst!

0

Första filmningen!

Igår filmade vi för första gången tillsammans med Birger, på Optimal Träning.

Wicci gjorde baselinemätningar med ultraljud – jag har tappat lite i muskelmassa sen i våras men inte så mycket som jag hade fruktat ändå, med en sommar utan träning bakom mig – och så körde vi några grundläggande övningar för att se hur jag låg till.

Uppvärmning på löpband (gång) med ökad lutning.

Rodd i roddmaskin i 3 minuter.

Plankan.

Det var inte så knepigt att filmas. Ibland visste jag inte om jag skulle titta in i kameran eller låtsas som om den inte fanns. För det mesta ignorerade jag den, och de gånger jag tittade dit fick jag små ticks för mig, inte riktigt så att jag sträckte ut tungan och grimaserade, men typ åt det hållet. Så jag fann det bäst att titta bort, se glad ut och fokusera på att andas rätt – dvs genom näsan.

Det är svårt att vänja sig vid en ny typ av andning, men det är nödvändigt att få till när jag kör hårdare och hårdare. Flämtar jag genom munnen blir jag snustorr på tre röda.

Plankan var ovanlig eftersom jag inte fick ha händerna ihop och fötterna isär. Istället skulle fötterna vara ihop och händerna vara platt ner i golvet riktade rakt fram. Detta för att man då hela tiden har ett och samma utgångsläge att arbeta med, och då kan jämföra och se förbättringar, men den här varianten är också tyngre.

Jag klarade 55 sekunder.

Vilket tydligen ändå är helt okej. Inte bra. Men okej. Vissa kanske inte ens klarar 30 sek.

Idag kollade vi in Tjurruset. Jag vill springa!!! Men det får bli om först två år. Nästa år har jag Lidingöloppet framför mig, och då tänker jag inte göra något så dumt som att riskera att stuka/vricka/bryta en fot eller ett ben två veckor innan. Så roligt ska vi inte ha det.

13. första filmningen

0

Framskjuten filmning

Ujuj, idag skulle vi ha gjort första filmningen och kickat igång Heartcore på riktigt.

Tyvärr är Wiccis yngste son sjuk, så hon var tvungen att stanna hemma. Och då det stod och föll lite med hennes närvaro så får vi helt enkelt skjuta på filmningen till nästa fredag. Ingen skada skedd – vi laddar desto mer i några dagar till!

0

Snart start

Fredag eftermiddag träffade jag Wicci för lite planering inför Klassikern. Från och med nu får jag börja träna igen. VÄLDIGT, VÄLDIGT, VÄÄÄÄLDIGT FÖRSIKTIGT.

Nu hoppas vi att jag inte ska hamna mer på sjukhus.

Teorin är att jag fick något virus i vintras som inte lämnat mig utan ploppat upp vid fyra tillfällen. Läkarna velar fram och tillbaka huruvida det har någon koppling till fysisk aktivitet eller inte. Men jag fick ändå träningsförbud hela sommaren – just in case. Jag har även haft aningens för dåligt immunförsvar under hela våren, vilket kan ha tillåtit viruset att härja mer fritt.

Nu har vi minskat på mina mediciner och jag hoppas att det höjer mitt immunförsvar så pass mycket att det kan kicka ur viruset ur kroppen, och att vilan också har motat bort viruset och att en oerhörd försiktig träningsstart och en långsam, successiv träningsökning kan funka.

Birger är bortrest hela slutet av augusti, så vi kommer börja filma fredag 5e september. Lite inledande tester och mätningar och ett träningsupplägg utifrån det. Here we go!

0

Back to reality

Idag drog jobbet igång igen efter en liten kort ledighet. En och en halv veckas semester blev det – lite missbedömt dock då alla andra kom tillbaka samma dag som jag tog ledigt, så det har blivit en del mailläsande ändå.

Inledde dagen med provtagning. Chansade och tog bara ett plåster med Emla-kräm (bedövningssalva) i ena armvecket. Brukar vanligtvis sätta plåster på båda armarna, eftersom det tenderar att krångla så. Men nu börjar plåstren sina så det är inte så många kvar, och då får det blir lite indragningar. Som tur var gick det fint på första sticket (yay!). Phiu. Alltid lika lättad.

Heartcoresidan har fått ännu en uppfräschning. Det är fler förändringar på gång under hösten, men nu börjar den hitta sin form mer och mer.

0

Ritsch ratsch filibombombom

Nu mina kära vänner är det snart dags att börja med projektet igen – som hela den här sidan syftar till!

Idag träffade jag Birger, dokumentärfilmaren från MARKUS FILM, och började planera lite löst inför hösten. Vi ska sätta igång med första filmningen om en månad, fredag 29e augusti, då vi ska boka in att göra lite grundläggande tester och mätningar med Wicci och Åsa.

Spännande!

Resten av dagen spenderades i en annan form av spänning – nämligen på Sunne Vattenland – åkandes alla sorters rutschkanor de hade (förutom Fritt Fall). Fy tusan så kul det var!

Russinfingrar inom en kvart, adrenalinet pumpandes i kroppen och ett stort fånigt flin på läpparna.

Plötsligt stängde vattenparken. Redan?

Fyra timmar hade bara svischat förbi ;)

sunne vattenland

0