Arkiv | Organdonation

Project Cola

Av Emma Dalman den 5 mars, 2015 i Kost, Media, Organdonation, Träning

Zzzzzzzt!

Då har projekt ”Avkolsyra Coca Cola” inletts.

Jag har skakat, rört och hällt coca cola fram och tillbaka – så nu snart finns inte minsta lilla bubbla kvar.

Why?

Jo, vid Hökberg är planen att jag ska få avkolsyrad och ljummen Coca Cola av teamet för att få en sista energikick och boost in i mål. Och när man anstränger sig och måste dricka fort så går det bra mycket smidigare utan kolsyra, likaså klarar inte magen av att få i sig för kall vätska – då måste kroppen jobba på att värma upp den till kroppstemperatur och det tar energi som jag inte har lust att avvara.

On a completely different note, så är jag helt förundrad över att jag inte har blivit sjuk i vinter.

It’s a miracle.

Som transplanterad har jag nedsatt immunförsvar pga mina läkemedel mot avstötning, så jag har dels lättare för att bli sjuk, och väl jag blir det så tar det längre tid för mig att återhämta mig. Har jag en sablans otur så kan en vanlig förkylning, om den sätter sig fel, orsaka avstötning. Men då ska man ha maximalt oflyt. Och jag kan inte tro det flyt jag har haft de senaste månaderna. Nu gäller det att klara sig tre dagar till, sen är Vasan avklarad. Äta och sova bra, dricka rikligt, mycket te med citron och ingefära, högar med vitlök och en panisk besatthet av att inte ta i dörrhandtag, räcken eller andra människor. Det har varit ett vinnande koncept de senaste två veckorna. Let’s keep it that way.

(sett alldeles för mkt Big Bang Theory senaste kvällarna, engelskan sitter som berget)

Deltog i P4 Dalarna imorse också, btw:

Länk till inslaget här.

Träning

Torsdag - jag var med på Krav’en, men deltog inte särskilt mycket – skuggboxades för mig själv, övade på några tekniker, lite sparkar mot väggen och i luften. Det skulle vara typiskt mig att stuka en fot- eller handled, eller köra slut på mig själv totalt, om jag hade varit med hela träningen. Men man lär sig mycket av att titta på och iaktta också. Boom, boom, POW!

#ISHAREMYHEART

Av Emma Dalman den 15 februari, 2015 i Media, Organdonation, Träning

Och mediaveckan fortsätter!

Radio Metropol uppmärksammade Alla Hjärtans Dag och vår kampanj #ISHAREMYHEART, så det blev till att ta det lilla picket och packet och sticka upp till Stockholm redan på torsdagskvällen. Tio i två på natten var vi framme.

Väl i Radiohuset på fredagsmorgonen undrade jag lite hur det här skulle gå. Precis innan jag skulle på diskuterade de #Fifty shades of Grey”, tidelag, pippa en pippi och hur ärkebiskopen ställt frågan om det skulle vara lagligt att smörja in.. ehum.. ”intimare delar” med saker som djur, som t ex hundar, skulle tycka vara gott att.. hm.. slicka bort…

”Jaha”, tänkte jag. ”Och hur vänder vi det här till organdonation?”

Men det gick ändå helt okej. Here’s the clip.

Radio Metropol

Lördagen spenderades på gallerian Liljeholmstorget – vi eventade med #ISHAREMYHEART!

Istället för rosor delade vi ut hjärtpinnar och flyers, folk tog kort i vårt photo booth och vår fantastiska kör uppträdde. Det var otroligt många som kom fram och sa ”Vad bra att ni står här! Jag har tänkt anmäla mig hur länge som helst – hur gör jag? Kan ni fixa det här?”

Oh yeah. Klart vi kan.

Undertecknad sjöng också en snutt. Min omskrivna text till ”Fattig bonddräng”, som heter ”Heart Girl”. Texten skrev jag när jag stod på väntelistan.

Jag har aldrig sjungit den offentligt förut.

Det är två personer som har fått höra den innan igår. Så det var lite pirrigt, men vad är mer passande att debutera på än Alla Hjärtans Dag.

Nu väntar en eftermiddag/kväll i spåren. Om tre veckor är jag mitt i Vasaloppet.

Sen kan jag lägga skidorna åt sidan.

Lyxig uppladdning inför träning på fredagkväll.

Vi passade på att köra ett träningspass på SATS på Birger Jarlsgatan i fredags (vaddå, det funkar ju inte med två vilodagar i rad). Jag hade fått helt nya övningar från Lena för att fokusera på rygg och ben inför Vasan – det blev mycket kettlebells, exvis swingar som syns ovan.

Vi undrade lite vart alla vanliga människor höll hus. Där fanns tjejer med ådriga armar, killar med biffig överkropp och spinkiga spaghettiben, de som tränade i flera lager kläder för att förbränna mer, en kille som körde knäböj med tungt laddad skivstång ovanför huvudet (jag trodde hans ljumskar skulle spricka), och alla poserade, flexade, putade och höll in så fort de skymtade sig själva i spegeln. Jag kände mig extremt average, men roade mig med att beskåda det svettiga och testosteronstinna zoo jag hade framför mig. Jag kunde stått där hela kvällen.

Träning

Torsdag - en mil skidåkning i väldigt jobbiga spår (mjuka, breda, skräpiga). Totalt 51 mil.

Fredag - styrketräning på SATS, mycket ben + rygg – alla övningar 3 x 15:

- Knäböj med kettlebells 2x12kg.
- Utfall med knäböj 2x6kg.
- Spänsthopp med kettlebells 2x6kg – djup knäböj och sen ett spänstigt hopp upp.
- ”Åttan” med en styck 8kg kettlebell – stå brett isär med benen och djupt ner, för kettlebell i en åtta runt benen 3x30sek, byt håll efter halva tiden.
- Kettlebellssvingar 10kg (se gif).
- Rygglyft – ligg på mage och gör ryggresningar med en käpp i handen, lyft isär benen när käppen lyfts framåt (så att man blir som ett X).
- ”Helikoptern” – ligg på mage, lyft benen från golvet hela tiden, ta en 1.25 kg vikt och gör stora helikoptersvingar runt kroppen med raka armar, 3×30 sek, byt håll.
- Diagonalen – ligg på mage på en coreboll, fötter och fingertoppar i marken, lyft och spänn höger arm och vänster ben rakt upp, växla. Gör 15 reps per sida.

Lördag - vilodag.

Söndagsstök

Av Emma Dalman den 23 november, 2014 i Organdonation, Roligheter, Träning

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag hade en lugn helg sist.

Föreläsningen gick finfint i fredags – jag och Ewa-Britt var en bra kombo på AnIVA-kongressen (narkos- och intensivvårdspersonal) i Upplands Väsby. Och vilket tjusigt hotell! Efter föreläsningen hade vi lite tid att ha ihjäl, så vi lekte staty och hade photo shoot.

$Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 1$ $Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 2$

Fem minuter efter att jag gick av tåget i Karlstad satt jag i en bil på väg till Torsby – det var längddags!

Den här gången var Birger med och filmade. Vi var där lite senare, men hade inte räknat med de bulgariska skidskyttarna som drog fram i spåren som.. ja, som bulgariska skidskyttar! Jeezuz vad fort det gick!

Många var det som vände på huvudet när Birger kom gående i tunneln, men kameran på axeln. Självklart fick han med min enda klumpighet (so far), när jag skulle öva på att köra om. Jag åkte rakt över Henriks ena skida och rätt in i tunnelväggen. Skrikandes ”Mamma!” för full hals. Jepp. Så bra kan det bli.

Vi övade också på utförsåkning, så att jag vågar släppa på mer i backarna – dvs sitta på huk hela tiden och riktigt få upp farten. Inte ställa mig upp. I två av backarna går det bra. I den tredje går det så långsamt att jag måste stå och sparka ifrån för att inte få stopp. I den fjärde är det inte en chans att jag hukar mig. Fy satan så brant den är, och tvärsvänger gör den också. Där fick jag öva på att åka utanför spåret och ploga.

I övrigt går det bättre. Tekniken börjar sitta mer och mer. Fast jag har ett fasligt sjå med stavarna. När jag åker utan stavar går det finfint. Så fort pinnarna är i händerna blir det ett moment för mycket och jag kan inte koordinera ben och armar – alls. Bentekniken fallerar då också. Det är lite tungt. Jag kanske blir första hjärttransplanterade att åka Vasaloppet utan stavar

Gårdagskvällen var full med skratt. Det var nääääämligen dags för show med Al Pitcher!

Fy faaaaan vad bra han var! Jag skrattade så jag grät. Och med i showen kom vi också. Först fick Per en gurka, sen fick vi byta gurkan mot kattmat. När Al fick reda på att min katt heter Trassel blev det ett enormt kattskämt (Seriously, your cat is named Trassel? Were you drunk when you named him?) (No, I adopted him), som handlade om att Trassel läspade och försökte säga att han ville ha tryffel (trussels), men jag missförstod och trodde att han sa att han hette Trassel.

Hmm. Svårt att beskriva så det blir rätt. Det var roligare på plats.

(notera den oerhört glada personen i bakgrunden, jämän grabben, du kom med)

Idag har vi städat. Och städat. Och städat.

Det har varit en mamma-emma-dag. Vi hann med hela köket (nu får ingen komma in i mitt kök, inte ens jag, för nu har jag så bra ordning att inget får röras), och fick upp hyllorna i nya bokhyllan. Det tar sig, sa pyromanen.

Träning

Fredag - längdskidor i Torsby Ski Tunnel, närmare tre timmar.

Lördag - nada…

Söndag - njet…

Kraschat donationsregistret x5

Av Emma Dalman den 20 november, 2014 i Media, Organdonation

Igår stod vi som sagt på Stockholms Central och informerade om organdonation tillsammans med TV4 Nyhetsmorgon – och det gjorde vi så bra att donationsregistret kraschade – inte en, inte två, inte tre och inte fyra – utan fem gånger!

Det var helt galet! Folk kom hela dagen för att skriva upp sig – det finaste var nog en kvinna som sa ”Jag har gått in från Årsta för att komma hit och registrera mig.”

Vi stod på stationen i tolv (!) timmar. Från 05.30 på morgonen, till 17.30 på eftermiddagen.

Gissa om mina ben värkte mot slutet.

Nu chillar jag på hotellet i Upplands Väsby, efter en mycket trevlig middag med Ewa-Britt som jag ska föreläsa med imorgon. Det verkar inte bättre än att jag har lite UVI, så jag flörtade med restaurangpersonalen så att jag fick lov att dricka min medköpta tranbärsjuice. Snart har jag hinkat en liter och ätit en halv påse torkade tranbär.

Och det är fotobevis på att jag (kors i taket) har plattat till mina kläder inför morgonens föreläsning.

Träning

Onsdag – stått upp i 12 timmar och registrerat flera hundra i donationsregistret.

Torsdag - inte ett jota.

Imorgon blir det längdskidor igen – och nu ska Birger med!

TV4 Nyhetsmorgon Centralen

Av Emma Dalman den 18 november, 2014 i Media, Organdonation, Träning

Åtta dagar i följd, med start i söndags, så lyfter TV4 Nyhetsmorgon ämnet organdonation! Varje dag är det nya personer som medverkar, nya vinklar som tas upp, fakta, spännande möten och livshändelser.

Så med andra ord är det full rulle på jobbet at the mo!

Just nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm för att medverka vid ett event på Centralstationen imorgon bitti. MOD kommer att stå på stationen mitt i morgonruschen, tillsammans med TV4 Nyhetsmorgon. Vi har några härliga volontärer med oss som alla har olika anknytningar till frågan, samt att vi har med oss vår torsodocka Morgan, en ny vepa och massor med information!

Kom gärna förbi och säg hej! Vi är på plats från 05.30 och hela förmiddagen!

—

En av de historier som belystes av TV4 Nyhetsmorgon var berättelsen om Kevin, som donerade sina organ, endast 6 månader gammal. Läs hans hjärtevärmande historia här:

Post by MOD – Mer organdonation.

—

Och glöm inte att titta på inslagen som redan varit – det här är från imorse när min kollega Martha medverkade tillsammans med Mikael Söderlind, Mr. Fråga Doktorn-himself.

—

Träning

Måndag – crunch, rygglyft, armhävningar, knäböj, axelpress, tricepsträning med hantlar = 2 set x 15 rep. Plankan 41 sek (…)

Tisdag – crunch, rygglyft, armhävningar, knäböj, axelpress, triceps m hantlar = 2 set x 20 rep. Plankan 57 sek (det tar sig).

Torsby Ski Tunnel

Av Emma Dalman den 15 november, 2014 i Kost, Media, Organdonation, Träning

Tänk att det kan vara så kul (och jobbigt!) att åka skidor!

Vi kämpade på bra i två och en halv timme i fredags kväll, kom cirka 13-15 km alles in alles. Det blev många vattenpauser, och mot slutet hade vattenflaskan nästan frusit. Jag var konstant törstig och fick en rejäl ansträngningshosta i kylan. Och det var hur läskigt som helst i nedförsbackarna.

I min enfald hade jag trott att tunneln var platt.

Henrik är min nya skidlärare – han har åkt längdskidor sen han var fem år och åkt Vasaloppet fyra gånger! Han var också väldigt duktig på att lära ut teknik. Jag fick börja med att fokusera på att lägga tyngden rätt och skjuta ifrån. Sen försöka komma upp på tå i stort sett hela tiden. Sen sparka bak med ett ben i taget och staka iväg. Slutligen försöka diagonala. Efter det kom fler detaljer – sätta i stavarna rätt och skjuta ifrån med dem fullt ut, lyfta på bakre benet när jag diagonalar, böja ryggen tillräckligt för att sen räta mig helt, komma ihåg att stå på tå, slappna av och vila i nedförsbackarna, se till att stavarna inte pekar rakt upp när jag åker utför, sätta i stavarna på annat sätt vid diagonal åkning, springa i uppförsbackarna… med mera!

Det var mycket att tänka på. Jag fokuserade så mycket att det ibland låste sig helt. Men det märktes oerhörda resultat på bara två och en halv timme. Nu gäller det bara att få in det så det sitter i ryggmärgen.

Och träna upp triceps, rygg och mage.

(Här går det väääääldigt långsamt, vi misstänker att fästvallan låg på aningens för långt. Jag fick kämpa mig UPP för den här sega backen, vända och åka ner, och så upp igen. Då var det rätt okej att det gick långsamt nedför… lite mer vila…)

Peter Jihde unt rollerblades

Av Emma Dalman den 7 oktober, 2014 i Media, Organdonation, Träning

Donationsveckan är här!!

Det drog igång med råge igår – jag inledde veckan i TV4 Nyhetsmorgon (favorit i repris) tillsammans med Kristina Hambreus. Tillsammans betonade vi vikten av att donera och ta ställning, vi skickade en hälsning till Jenny som inte kunde vara med oss och ja, vi fick väl med kanske en tiondel av vad vi hade velat få ut.

Vilade från träningen under måndagen. Var totalt utpumpad efter förra veckan och helgen. Så idag gav jag mig ut igen på inlines. Själv. Det blev totalt 8.5 km, vilket kändes rätt gött. Durandet i benen slutade mycket snabbare idag, men i gengäld var jag lite öm i baksidan efter söndagens utflykt.

Jag måste sett väldigt rolig ut på några broar – när det började slutta nerför så tog jag spjärn vid broräcket för att sakta ner och i stort sett släpade mig fram på vingliga ben.

But I don’t do nerförsbackar. Uh-uh.

Riga

Av Emma Dalman den 10 september, 2014 i Organdonation, Träning

Att föreläsa på engelska. Hmmm, ja, jo, det var ju… UNDERBART ROLIGT! Mer mer mer!!

Sju tusan så peppad jag var – jag hade förberett min presentation in i minsta detalj, skrivit ut stödord (just in case), och fått allt genomläst av en tvättäkta amerikansk engelsklärare. Det var ju ändå lite pill att få klart en föreläsning som skulle vara i 90 minuter. But I was as ready as I could be.

Så döm om min förvåning när skärmen på golvet som ska visa hur många minuter man har kvar börjar räkna ner – inte från nittio minuter – utan från tjugo… Say whaaat?

Jag tyckte det hade varit lite konstigt att moderatorn hade inlett med att vi hade många intressanta föreläsningar under den här modulen. Vaddå många? Jag har ju hela tiden på mig, från 11 till 12.30?

Det visade sig att föreläsningarna som stod under mig i programmet INTE hölls i andra salar, utan vi skulle alla dela på 90 minuter. Jaha. Det var SÅ det var tänkt. Ja, um, jo, det var ju en miss. What now?

19.59. 19.58. 19.57. Tiden började ticka ner.

Think fast goddammit!

Okej, jag fick stryka min personliga berättelse som skulle tagit 12-13 minuter och köra 30-sekundersvarianten. Jag kunde inte hoppa över några bilder (liiite oprofessionellt och skulle säkert leda till att jag tappade tråden och kom på att det hade nog varit bra att visa den där som jag zappade förbi ändå), och jag kunde inte ta upp alla detaljer om vissa slides, jag fick skippa 4-minutersdokumentären i slutet, samt diskussions- och frågestunden, och prata JÄVLIGT FORT.

Drog över med två minuter.

Jepp. I’m that good.

Efteråt var jag helt slut och tänkte ta en tupplur. Den blev förskjuten med några timmar, då jag blev haffad av en man från Irish Kidney Association sekunden jag gick ut ur salen. Vi satt och snackade ett bra tag, innan nästa irländare tog vid. Vi två gick igenom våra olika presentationer, då han skulle hålla sin föreläsning nästa dag och ville ha lite pointers, och utbytte erfarenheter. Det hela var mycket trevligt, socialt och kul att höra hur andra arbetar med frågan i deras länder. Särskilt roligt var det att få höra hans föreläsning dagen därpå.

Efter en välbehövlig vila gick jag på upptäcktsfärd i Riga – eller ja, gamla stan. Den är ganska liten, och jag gick runt hela på ca en timme (gick då inte in i varje kyrka, museum etc, utan traskade på rätt raskt). Bärnsten är stort i östeuropa. Det fanns överallt. Samt en katt som verkar vara speciell för Riga. Så jag köpte en kylskåpsmagnet av katten, med bärnsten runt.

Aftonen spenderades på TGI Friday’s med en bok, en lettisk öl och ribs – följt av en kvällspromenad i stadsparken och så lite mer socialiserande på konferensen.

Jag hade inga direkta förväntningar på Riga, trodde jag. Men tydligen så hade jag nog det ändå – för staden överträffade dem rejält. Det var fint (för det mesta), ståtligt (typ överallt) och riktigt tjusigt (om man tittade åt rätt håll). I en liten butik med mystiska tecken, apotekslådor överallt och mörka fåtöljer hittade jag Rigas godaste choklad. Den var magisk – black gold. And a butterfly.

Det var varmt, soligt och massor med mygg i parken.

Igår var det Krav-träning på schemat – hujedamig vad konditionen har blivit lidande! Men det ska det snart bli bot på! POW BANG TJONG!

Pass. Pass. Pass.

Av Emma Dalman den 6 september, 2014 i Organdonation, Roligheter

Tre dagar i rad har jag befunnit mig utanför polisen innan de har öppnat på morgonen. Första dagen var jag nummer tre i kön. Andra dagen nummer ett. Tredje dagen också nummer ett – men folk som kom sist gick före!

Det är fanimej dödsstraff på det.

Varför var jag hos polisen tre dagar i rad? Har jag fått flipperspel och blivit kriminell? Inga kommentarer.

Nej då. Fick i tisdags frågan om jag kunde åka till Riga i helgen och hålla en föreläsning om MOD’s arbete på en internationell konferens. Eller ja, fråga och fråga – är det en fråga om svaret är självklart? Tror sjutton att jag åker!

Yabba dabba… oops. Mitt pass har gått ut. I januari. Förra året.

Onsdag morgon: Förnya passet.
Onsdag kväll: Bekräftat att jag ska åka.
Samma kväll: Inser att passet inte hinner komma.
Torsdag morgon: Tänkte skaffa provisoriskt pass…
Hos polisen: Får reda på att jag kanske hinner få mitt riktiga pass. Åker hem igen.
Fredag morgon: Nope, jag var ute en dag för sent. Får skaffa provisoriskt pass ändå.

För 980 spänn.

Äh, det är lärpengar. När passet går ut – förnya. Man vet aldrig när man ska iväg någonstans. Det är en av många saker jag älskar med mitt jobb. Det händer otroligt mycket spännande.

Så nu har jag förberett en 90 minuter lång föreläsning. På engelska. Åkt till Stockholm. Varit på möhippa. Fick lämna möhippan mitt i (lite småtrist). Åkt till flygplatsen. Checkat in. Hittat gaten.

Nu sitter jag och ska lära mig föreläsningen utantill. Piece of cake.

Imorgon smäller det.

EDTNA/ERCA International Conference, Riga, Lativa – look out.

Emma is coming to town.

Jenny’s väntan

Av Emma Dalman den 24 augusti, 2014 i Organdonation, Sjukhus

Idag fick jag mitt alldeles egna Jenny’s väntan-armband!

Jenny väntar på en njure och en bukspottkörtel och har väntat sen februari 2013. Hon bor heltid på sjukhus, får dialys 12 timmar per dag varje dag i veckan och trots ständiga motgångar har hon en enorm fighting spirit – och tillverkar sedan några veckor tillbaka egna stödarmband. En del av intäkterna går oavkortat till MOD (så på ett sätt har jag finansierat mig själv) och resten används främst till Jenny’s oerhörda medicinkostnader.

Vill ni också stödja Jenny?

Köp ditt egna armband på http://jennysarmband.tictail.com !

← Previous 1 2 3 4 Next →