Drygt två veckor sedan mitt senaste inlägg – yikes vad fort tiden går! Vad tusan höll jag på med för två veckor sen?
Just det – jag var på väg till en kunglig middag på Residenset i Karlstad tillsammans med Prins Carl Philip och Prinsessan Sofia.
What a night!
När jag anländer möter jag landshövdingen Kenneth, som meddelar att jag fått en väldigt bra bordsplacering. Jag ska sitta vid prinsens bord.
Oh la la.
Det var jag inte förberedd på. Jag som googlat flera gånger vad för sorts klänning som avses när det står ”mörk kostym” på inbjudan, men inte googlat en enda gång på hur man tilltalar en prins.. Jag fick vackert fråga Kenneth.
Du säger ”Prinsen” och ”Prinsessan”.
Jaha tänkte jag, det här kan bli problematiskt. Jag har lite svårt med titlar.. Men jag lyckades ta mig igenom hela middagen och kvällen utan att säga ”prinsen” eller ”prinsessan” en enda gång. Jag formulerade helt enkelt alla meningar så att jag slapp använda pronomen överhuvudtaget!
Okej, tre stycken ”du” slank ur mig..
Två stycken ”Vad sa du?”. Det var mycket sorl i salen och lite svårt att höra allting. Och när vi pratade om Vasaloppet, som Prins Carl Philip också åkt (för elva år sedan), så råkade jag fråga ”Vad fick du för tid?”
Lyckligtvis var det ett av tillfällena när han inte hörde vad jag sa, så jag fick en chans till. Inte för att jag tror att han bryr sig särskilt mycket egentligen, om man råkar dua. Men men, kutym är kutym.
”Vad blev det för tid?” formulerade jag istället elegant.
Sex timmar och 21 minuter (typ). Hehe, ja, det var ju lite snabbare än vad jag fick. Bara sisådär sex timmar och sex minuter snabbare. Men han åkte Öppet Spår. För elva år sen. Med bra underlag. Och med sitt ursprungliga hjärta.
Vi var sex personer runt bordet och samtalet kom att handla om allt från bröllop, rally, indiska bröllop, rally, en Svensk Klassiker, rally, lite organdonation och väntelista – och så rally! Vi hade väldigt trevligt hela kvällen, jag tyckte att det var mycket lättsamma och spännande personer allesammans.
Middagen var utsökt! Jag är en riktig foodie och älskar mat, och när man blir bjuden på fancy dinner så pirrar det lite extra i mina smaklökar.
Förrätten var värmländsk getost med rödbetor, rostade pinjenötter och ruccola. Fuck, tänkte jag innan den serverades. Rödbetor – sitta och bli helt röd runt munnen. Det kändes inte så lockande.
Men de hade gjort en väldans fiffig grej. De hade gjort rödbetsmousse (vet inte hur jag ska beskriva det på annat sätt), och på tallriken låg moussen i form av, ja det liknade ett hallon modell större till formen. Så man kunde ta en liten klick mousse tillsammans med getosten och nötterna – och bara njuta. Mmmmm!
Varmrätten bestod av lättrimmad vänergös med trattkantareller, primörer, potatis och calvadossås – enormt gott! Prins Carl Philip fick nog fisken med mest ben. Jag hittade bara ett. Antingen hade jag en väldigt benlös fisk eller så märkte jag inte att jag käkade upp dem. Nio dagar Krav Maga i Oslo can do that to you.
Och efterrätten bestod av blåbärsparfait med lemoncurd och biscotti – alltså kära nån, kan jag få en till? och en till?
Under middagen bjöds det på underhållning av elever från Ingesunds Musikhögskola och Hebbe Sisters. När Hebbe Sisters kom fram jublade jag (tyst för mig själv) – jag har varit med i en vårkonsert med Söt Likör tillsammans med Hebbe Sisters, för drygt ett år sedan, och när deras första låt var ”Tre trallande jäntor” så fick jag bita mig i tungan för att inte sjunga med! Den är så catchy, samt att min stämma har melodi på den!
Middagen var klar närmare halv tolv på natten och då var det dags för mingel. Med på middagen var en salig och härlig blandning värmlänningar. Allt från en frisörska från Arvika och en tjej som driver ett bageri i Storfors, till kommunalråd, EU- och folkhälsoutvecklare, bankmän och medlemmar i Karlstad Crusaders (har ni inte hört om det senare så handlar det om amerikansk fotboll, inte motorcykelgäng).
Jag pratade även en stund med Prinsessan Sofia, och demonstrerade lite Krav Maga. Nej nej, gud nej, inte med prinsparet – det skulle allt sett fint ut i tidningarna dagen efter.
Prinsen strypt av hjärttransplanterad kvinna på middag i Karlstad.
Nej jag höll mig till representanterna från Storfors kommun, och jag skippade knäet i skrevet, för artighetens skull.
Under kvällen pratade jag med flera intressanta personer, och har fått många fina kontakter – förhoppningsvis, om jag inte skrämde dem alltför mycket, så lutar det åt att jag t ex kommer föreläsa i Storfors inom en snar framtid.
Jag var hemma strax före ett på natten, och kunde drömmande konstatera att, ja, vad är väl en middag på Residenset? Den kunde varit tråkigt, och dödtrist, men var alldeles, alldeles underbar! 
