Taggarkiv | hjärttransplantation

Fem kilometer!!

Av Emma Dalman den 26 maj, 2015 i Organdonation, Träning

Jag har sprungit första rundan på 5 kilometer sen transplantationen!

Wowawewa!

Och jag sprang HELA TIDEN. Inte ett enda stopp. Förutom 10 sekunder att ta nedanstående bild, men det räknas inte. Jag pausade både Runkeeper och pulsklockan.

En ensam liten ända på Gubbholmen.

Rundan (sprang motsols).

De första drygt två kilometrarna gick jag som uppvärmning (fasiken vad tid det tar, men det är bara att gilla läget). Lite stretch vid Kroppkärrssjön – typ vid den blå skylten 236 – innan jag började springa (okej, småjogga). Nu följde jag ditt råd Sigrid, och tog det jättelugnt i början. Det var nästan löjligt hur långsamt jag tog mig fram. Tidigare har jag hållit koll på tiden – springa 5 min, gå 5, springa 5 – för att sedan öka till springa 10, gå 5, springa 10, gå 5 etc.

Nu tänkte jag se hur långt jag orkade springa i ett svep innan jag behövde gå. Ingen tid. Bara låta kroppen avgöra.

Fatta vad förvånad jag blev när jag aldrig slutade springa…

Visst, det tog 43 minuter - jag är inte särskilt snabb. Men då kan det bara bli bättre!

Martha och Peter var i Karlstad igår – vi hade möte på Kanalkontoret med Kenneth Johansson, ordförande i Donationsrådet och tillika landshövding i Värmland. Efteråt passade Martha på att kolla in Karlstad på rekordtid – hon hann också få sig en kik på min mountainbike från Haibike som ska lottas ut efter Karlstad XC i september. Den fick tummen upp!

Om ni vill vara med i utlottningen av min kanonfina MTB – och samtidigt stödja MOD och organdonation – då ska ni köpa lotter här –> Vinn Emmas cykel!

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - 5 km löpning, 43 minuter.

Volontärshelg!

Av Emma Dalman den 24 maj, 2015 i Media, Träning

Igår hade vi vår första volontärsdag på MOD!

Vi var ett glatt gäng som sågs på kontoret i Sthlm, pratade MOD, organdonation och vad som behöver göras i Sverige. Deltagarna fick lite mer insyn i vår verksamhet – vad vi jobbar med och varför, våra prioriteringsområden och en sneak peak på vad som är på gång framöver – och framför allt, vad kan VI göra tillsammans!

Efter en härlig lunch på Dramaten-trappan (vi kollade in alla snygga bilar som skulle åka Gumball 3000 idag) så avrundade vi med lite mer discussions innan det var dags för FUN TIME! Femkamp på Gröna Lund + åkturer och middag stod på agendan – och gissa vilket lag som vann? Mitt, såklart! Och gissa vem som vann den individuella tävlingen? Nämen, inte var det väl jag?

Det var en fantastiskt härlig dag – och vilken fin kväll vi fick – strålande sol, relativt varmt, och en dundersuccé i Eurovish!

Det blev en hel del träning också i dagarna som gått – rörlighetsträning med Lena i fredags och nio mil på cykel idag. Är så jäkla glad att jag fick ihop nio mil!! Hade inget dragplåster med mig, förutom att Birger var med och filmade de första tre milen. Efter det drog jag söderut mot Grums, och avslutade söndagen med middag hos les parents. Jag hann till och med se 5-6 stycken Gumball 3000-bilar, när de svischade förbi på E18 utanför Gruvön.

Inte så illa pinkat.

Testar SATS Lamberget

Träning

Fredag - rörlighetsträning med Lena på SATS Lamberget (första gången jag var där).

Lördag - vilodag.

Söndag - landsvägscykling, 9 mil (Alstern runt, sen till Vålberg-Hasseldalen-Grums-Slottsbron-Grums). Birger var med och filmade Alstern runt. Totalt 712,5 km.

The Man Cave

Av Emma Dalman den 21 maj, 2015 i Okategoriserade, Roligheter

Jag älskar att cykla, men jag är en kass cyklist.

Eller ja, kass på att sköta om mina babies.

Jag skyller på att jag inte har något garage, och att det bara inte blir av att man åker och ställer sig vid en bensinmack och tvättar cykeln, smörjer kedjan och pillar på växlarna (ha! som att jag ens kan det).

Voilà, enter The Man Cave.

Mikaels cykelkompanjon Daniel har en riktig cykelmekarverkstad i Viken i Karlstad. Komplett med cykeltvätt, ställ, öl och alla konstiga tillbehör man kan tänka sig. Det knepigaste var nog en smörjolja som luktade fruktig läppglans. Jag ville seriöst ha det på läpparna, smaka på det, slicka på det. Mmm…?

Ännu ej rengjord mountainbike (lottas ut här!)

Nu är båda mina vrålåk skinande rena, kedjorna är smorda, växlarna är justerade och ramarna är till och med impregnerade! Ett tag framöver kommer regn och slask att bara rinna av, och det blir inga fläckar där vatten torkar. Som sprillans nya!

Träning

Torsdag - aktiv vilodag med Krav på kvällen.

Nämen, då var man i ToppHälsa!

Av Emma Dalman den 20 maj, 2015 i Heartcore, Media, Träning

Kom och köp, kom och köp – senaste numret av ToppHälsa!

Extra extra, läs allt om hjärtbytet!

Skynda, skynda – skaffa ditt exemplar idag!

Träning

Tisdag - aktiv vilodag med Krav Maga på kvällen (jeez vilket pass, jag som skulle ta det lugnt..).

Onsdag - hade tänkt att springa lite lätt, men en svag, svag raspning i halsen gjorde att det fick bli 5 km promenad istället. Nu tar vi det säkra före det osäkra.

Hashtagg cykla

Av Emma Dalman den 18 maj, 2015 i Träning

Susade fram längs Klarälvsbanan i morse #racedaypass

Klockan var strax efter sju och solen stod högt på himlen #ajlöövspring

Det var perfekt #medvindpåvägentillbaka

Jag var så glad när jag kom hem #wonderbarstartpådagen

It’s a bit funny att jag har blivit så beroende av träningen #adrenalinjunkie

Inte konstigt att jag nästan blev deprimerad när jag var sjuk #netflixdugerintelängre

Men jeeez så stel jag kommer bli..

#intetränatpåTVÅveckor
#träningsvärkfromHELL
#detärSÅvärtdet

Träning

Måndag - raceday på cykel = så fort pulsen kommer under 160 så sticker jag som attans i 30 sek (27-32 km/h-ish), sedan cyklar jag lugnare takt (20-22 km/h) tills pulsen gått ner igen, och så sticker jag igen. Repeat tills helt färdig. Hann 22 km. Totalt 622 km.

Min anmälan till donationsregistret

Av Emma Dalman den 11 maj, 2015 i Heartcore, Organdonation

Rensade bland pärmar och papper igår.

Hittade det här.

Min anmälan till donationsregistret.

För över 10 år sedan.

I februari 2005 kl.15.17 stod jag i Macsalen på Älvkullegymnasiet med mina vänner. Det var rast eller så var ingen lärare i rummet at the mo. Av någon anledning hade vi börjat prata om organdonation. Alla sa att det var självklart att de skulle donera sina organ. Jag kände likadant. Någon, jag kommer inte ihåg, ställde frågan:

Är ni med i donationsregistret då?

De flesta svarade nej. Nej, men vi hade alla tänkt registrera oss. Så många gånger. Tänkt. Men inte gjort. ”Men då gör vi det nu då!” sa vi. ”Vart går man in?”

Efter 30 sekunders googlande fann vi donationsregistret på Socialstyrelsens hemsida. Och efter ytterligare 30 sekunder var vi alla registrerade.

Alla var glada – äntligen hade vi fått tummen ur. Vi skulle alla donera våra organ och rädda liv.

Ingen av oss, allra minst jag, tänkte någonsin tanken att vi kanske skulle behöva ta emot organ för att överleva. Det fanns inte på kartan.

Men här är jag nu.

Så tacksam för att någon annan också hade tagit beslutet att donera organ.

Och rädda mitt liv.

En sjuk, sjuk vecka

Av Emma Dalman den 9 maj, 2015 i Okategoriserade, Organdonation

Första dagen utanför dörren sen i söndags!

Jag har bokstavligt talat inte rört mig på hela veckan. Säng. Soffa. Säng. Soffa. Det var en hel dag. Och så börjar vi om. Säng. Soffa. Säng. Säng. Soffa.

Feberyra tisdag och onsdag. Lite bättre torsdag-fredag, men fortfarande inte mycket aktivitet på hjärnkontoret. Hur kan man vara så enormt seg och trög och trött? Allt jag gjort är att sova. Och hosta. Hostan går mig rejält på nerverna vid det här laget. Är det inte markant bättre på måndag får farbror doktorn får lyssna på lungorna.

Nyponsoppa och polkaglass – gör allting bättre!

Jag har inte duschat sen i tisdags, inte städat på över en vecka, inte diskat på flera dagar, och bara borstat tänderna på kvällen för att jag fastnat i soffan efter frukost.. Största utmaningen har ändå varit att hålla Trassel borta från alla plastiga halstablettsöverdrag. Stolliga katt. Äta plast. Suicidal much..?

Men idag kom viljan tillbaka.

Dags att aktivera musklerna! Halvvägs till Coop sjönk jag ihop på en bänk, dubbelvikt av hosta. Vilopaus, ja tack. Det är helt galet. Jag är vältränad. Muskulös till och med (eller på god väg). Och mina ben darrade efter trappan NED från lägenheten..

Okej, på plussidan – det blir ett minor set back, jag får ta det jäääävligt lugnt när jag ska börja träna igen – men Vätternrundan är om en dryg månad. Jag hinner skynda långsamt. Sett ur den synvinkeln gjorde det inget att jag blev sjuk just nu.

Och för att ändra perspektiv helt och hållet: En som jag känner fick nya lungor för några veckor sedan, men ligger fortfarande sövd på intensiven i respirator och kämpar för sitt liv mot en infektion. Ingen vet hur det kommer att gå. Sett ur den synvinkeln ska jag inte säga ett jävla pip..

Busy onsdag – träning och åter träning

Av Emma Dalman den 29 april, 2015 i Organdonation, Träning

Drog ett tidigt intervallpass med Lena innan jobbet – det var knappt att jag var vaken – dock vaknade jag fort..!

Under dagen föreläste jag för hela Thoren Business School – tre årskurser, två föreläsningar – för att sedan träna Krav i tre timmar på kvällen med mina boys.

Det var Tabata-intervaller som stod på schemat idag, plus en tiominutersintervall och lite ländrygg på slutet.

Fyra stycken Tabata-intervaller, med två övningar à fyra gånger vardera. Ni vet Tabata? Man jobbar i 20 sek, vilar 10 sek osv. Mycket hett för några år sedan, och fortfarande poppis. Det blir helt enkelt HIT-träning: High Intensity Training.

Tabataintervall 1:
- snabba ben på bräda
- armhävningar

T-intervall 2:
- mage: ligga på rygg och cykla med benen, möta sida till sida
- boxhopp upp på bräda (gå ner)

T-intervall 3:
- vandrande plankan (vilket jag döpte till gående armhävningar)
- smala armhävningar

T-intervall 4:
- stå i plankan
- hopp över bräda, sida till sida

Tiominutersintervall – ”Ökenräven” – går ut på att göra så många varv man hinner på tio minuter. Varv ett: en repetition av varje övning. Varv två: två repetitioner per övning. Varv tre: tre rep, ja ni fattar.

Övningarna i Ökenräven:
- Boxhopp upp på bräda (gå ner)
- Truster – håll en kettlebell mot bröstet, gör knäböj, sträck på benen och tryck kettlebell upp mot taket
- Burpees

Ländryggsintervall, avslutande tabataövning, två omgångar per övning:
- Simma bröstsim
- Paddla upp och ner med armar och ben
- Vanliga rygglyft
- ”Helikoptersvingar” – föra en viktplatta runt kroppen med så raka armar som möjligt

Härliga ungdomar på Thoren Business School!

Jag fick till och med ett diplom!

Det är enormt kul att föreläsa för ungdomar – de tycker det är ett väldigt intressant ämne, och de har lika smarta frågor som sjukvårdspersonal – I swear, det är ingen skillnad! Om jag så föreläser för IVA-personal eller för åk 1 i gymnasiet så är det samma frågor som kommer.

Exempel är ”Vad vet du om din donator?”, ”Hur länge beräknas ditt nya hjärta att hålla?”, ”Kan du donera ditt hjärta vidare när du dör?”, ”Vilka mediciner äter du?”, ”Får du några biverkningar?”, ”Är det något du inte får göra?”, ”Varför har du nedsatt immunförsvar?”, ”Känner du dig annorlunda?”, ”Hur KÄNNS det att ha en annan människas hjärta?”.

Det var riktigt roliga timmar – även om jag var lite pirrig innan, det var ett tag sedan jag var ute till just ungdomar, och jag var orolig att jag inte skulle lyckas förklara allting smidigt, utan att jag skulle trassla in mig och göra det hela onödigt krångligt. Men det gick vägen!

Så här gött kan man också ha det när man tränar Krav – sol, Vänern, tandskydd och susp!

Rätt var det var så var klockan efter nio – tiden går fort när man har roligt!

Träning

Onsdag - intervallpass med Lena på SATS på morgonen, tre timmar Krav på kvällen.

Mountainbike – så jäkla kul!!

Av Emma Dalman den 25 april, 2015 i Roligheter, Träning

Det är mycket träning i helgen, och mycket nya saker i veckan – först bågskytte och nu mountainbike! Idag följde Mikael med ut till I2-skogen, instruerade mig i MB-teknik och lekte loss i en och en halv timme!

Jeez louise, vad roligt det är att köra i skogen!

Jag har cyklat en del mountainbike tidigare, men det var mesvarianten – ingen riktig mountainbike utan en slags korsning med ”vanlig” cykel, alldeles för smala däck, ingen bra stötdämpning, och så höll jag mig till vägar där bilar skulle kunna köra, typ.

Men nu – wowawewa!

Jag och min bulldozer till cykel svischade fram på stockar och sten, stigar och ibland inga stigar alls. Det går inte att jämföra landsväg- och skogskörning, det är enormt olika stilar. Båda är på cykel, men helt och totalt skilda från varandra. Det är ungefär som äpplen och apelsiner. Båda är frukter, men där slutar likheterna.

Det blir mer intensivt i skogen, mer intervallträning. Man måste också vara alert varje sekund, så att man inte fastnar bakom en för stor sten, voltar över en rot, eller glider ner i en lerpöl. Och så sitter man fast med fötterna! Jag trodde inte man hade SPD-pedaler på mountainbike, men ack så fel jag hade. Det resulterade i några rejäla vurpor då jag inte hann klicka ur i tid, men inget värre än några blåmärken och lerindränkta ben.

Värre var det för Per, som gjorde en riktig volt över styret och slog i axeln så att det blev skador på ligamenten (= en tripp till akuten, värktabletter och ordinerad vila i ca en vecka). Birger var med och filmade, men han missade Pers flygande flopp (fasiken, hade varit klockren för Funniest Homevideos)..

Min mountainbike kommer man även att kunna vinna senare i år btw!

Den lottas ut efter Karlstad XC-loppet 20:e september – håll utkik här på Heartcore, men också på MODs Facebook och Karlstad XC – fler länkar kommer!

Träning

Lördag - drygt en och en halv timmes mountainbikekörning i skogen, blev 17 km sammanlagt. Totalt 476,5 km.

Rekord på arbets-EKG!

Av Emma Dalman den 21 april, 2015 i Organdonation, Sjukhus

Jävlar vad jag var taggad inför arbets-EKG’t.

Jag menar, det är ju en del som har hänt sen förra året. Träningsmässigt, alltså.

Ett arbets-EKG går till på följande sätt:

Jag kopplas upp med EKG-elektroder, får en blodtrycksmanschett runt höger arm, och så tas EKG och blodtryck i vila. Sedan flyttar jag över till en träningscykel, med elektroder och manschett kvar. Väl läkaren har varit inne och hört sig för om mitt allmäntillstånd så börjar jag cykla.

Hastigheten ska hållas mellan 60-63, och ca varje minut ökas belastningen. Då tas också nytt blodtryck, och jag ska skatta på en skala hur andfådd jag är, hur ansträngt det är för benen och om jag har någon bröstsmärta.

Sen kommer den jobbiga delen.

Jag får hålla på precis hur länge, eller hur kort, jag vill.

Det är alltså upp till mig att ge mig när jag tycker att det räcker. Vilket är skitsvårt. Inte att ge sig, utan att fortsätta. Min hjärna funkar så att om jag inte absolut måste ta i så ger jag mig. Och direkt efteråt tänker jag att jag skulle kunnat ge det iaf två minuter till. Eller fem.

Förra året kom jag upp i 117 % av förväntad kapacitet. Det ville jag slå i år.

Vi transplanterade förväntas klara 80 % av vanliga icke-transplanterades kapacitet. Så vårt 100 % är 80 % för en vanlig dödlig. Om vi gör 120 % så är vi alltså uppe i 100 % för vanliga. Hänger ni med?

Förra året var jag 3 %-enheter under en ”normal” människas kapacitet. Skulle jag komma över 120 % (räknat för mig) så skulle jag alltså ha bättre kondition än genomsnittssvensken, som inte genomgått en transplantation.

Självklart ville jag över 120 %. Sköterskan hjälpte mig räkna ut hur många watt jag skulle behöva komma upp i för att nå mitt mål.

Nu pushar du mig, okej?

..sa jag till henne innan testet skulle börja. Jag ville veta när jag närmade mig 120, så att jag inte gav upp för tidigt.

”Nu är det en minut kvar till 120 %!”

Redan? Det här går ju bra. ”Och där passerade du 120! Nu är det bara upp till dig, i ditt huvud, hur länge du vill hålla på.” Jahapp. Där kom det där svåra igen. Hur länge skulle jag orka. Hur många watt cyklar jag på nu? frågade jag. ”187″. Okej, tänkte jag. Över 200 borde jag klara.

Vid 201 gav jag upp.

Vilket visade sig vara REKORD!

Jag verkar vara första kvinna (hjärttransplanterad?) som cyklar över 200 watt! Det motsvarade 135 % av förväntad kapacitet. Jag är alltså 15 % bättre tränad än genomsnittssvensson, det ni!

(mitt skryt fick jag äta upp med råge i tisdagskväll på krav’en, när uppvärmningen var att springa – ha! jag som inte kan springa om jag inte redan är varm, pumpen måste fått komma igång i minst en halvtimme innan jag kan springa… jaja, så kan det gå)

← Previous 1 2 3 4 Next →