Taggarkiv | organdonation

Lite lugnare tempo

Av Emma Dalman den 18 april, 2015 i Träning

Igår bar det av till mina hemtrakter – nämligen till Hasseldalens badplats utanför Grums!

Åtta glada cyklister.
Sju mil tur och retur.
Sex grader varmt vid start.
Fem cyklister på vägen hem.
Fyra chocolate chip cookies vid fikat.
Tre kedjeavhopp (för en och samma person).
Två poserande män – hänvisar till bilder, varsegoda!
En bakömmad och oerhört nödig Emma som svischade hem jäkligt fort sista biten..

Och en oerhört fin mamma som kom ut till badplatsen med kaffe, kanelgiflar, bananer och cookies – det var väldans mysigt att det gick att kombinera nöje med nöje, så att säga.

Den här turen var lite mer i min takt.

Vi hade satt 20 km/h som snitt, när vi lade ut att vi skulle cykla, så fick de som kände för ett lågpulspass haka på. Fast det sprack redan på Våxnäs när Micke drog iväg i 27 km/h. Men i det stora hela var det en lugnare runda än förra helgen. Vi snittade totalt på 22 km/h – helt okej. Längs landsvägar och mindre vägar för att undvika alltför mycket trafik, i strålande sol, med gött sällskap – vad mer kan man begära?

Nu är det schpännande, för nu sitter jag på tåget på väg till Göteborg.

Det är dags för tvåårskontroll!

Träning

Lördag - landsvägscykling 75,5 km. Totalt 459,5 km.

Söndag - vilodag.

Backintervaller from hell..!

Av Emma Dalman den 17 april, 2015 i Träning

Mina ben!!

Det här var verkligen ingen bra dag.

Lite smått trött efter två utbildningsdagar på rad i Sthlm, fortfarande sliten i kroppen efter tio-mila-cyklingen i söndags, ett mensutbrott och dåligt humör på det. Och idag var det inplanerat backintervaller med Lena.

Idag är en dag då jag kan börja gråta.

Så sa jag till henne när vi möttes ute vid Tyrstugan. För det var så det kändes.

Tio gånger upp och ner i backen. Fem olika sätt, à två omgångar.

Första varvet:
1) Jogga upp till toppen.
2) Kick i baken upp.
3) Skridskohopp snett framåt hela vägen upp.
4) Utfall upp.
5) Sprinta så fort det bara går upp.

Och så allting en gång till.

Det regnade och var fint om vartannat. Till slut vann solen, och samtidigt kom mitt goda humör fram. Det var som jag hade misstänkt – om jag tränar så har jag i alla fall chansen att må bättre och bli gladare, få lite endorfinskjuts i systemet liksom. Men det var tungt.

Min kropp funkar inte som alla andras.

Som jag har nämnt förut så har jag inga nerver till hjärtat längre, de kapades i och med transplantationen, och man sätter inte fast dem igen på det nya hjärtat (misstänker att det kan vara mikroskopiskt jäkligt litet och tiny). Så min puls kan inte öka toute suite via nerver, utan det måste ta omvägen via hormoner. Lite så här går det till, om jag har fattat galoppen:

- Först ska kroppen inse att det är en ökad belastning på gång, vilket tar en stund.
- Den skickar då signaler till huvudkontoret, om att systemet behöver öka.
- Hjärnan ska sända denna information vidare till binjurarna, och där ska adrenalin insöndras till blodbanan.
- Adrenalinet tar sig sedan via blodet till hjärtat och verkar på hjärtat, som då börjar få upp kapaciteten och arbetsförmågan.

Vid det här laget är backen slut för länge sedan.

Det är därför inte konstigt att min puls kan fortsätta att stiga rejält även efter att jag har slutat anstränga mig. Om den är på 170 när jag kommer upp i backen så kan den ligga på 180 innan jag är helt stilla, och fortfarande krypa upp mot 185 när jag står och flåsar.

Och flåsat har jag gjort idag. Men det var riktigt gött! Tänk att jag orkade tio omgångar upp och ner i Tyrsbacken, på en dag då jag egentligen ville dra ett täcke över huvudet och käka Ben&Jerry’s tills jag exploderar. Nu tänker jag njuta av Let’s Dance!

Träning

Torsdag - en till vilodag, med lite Krav på kvällen. Inte mitt bästa pass, mycket fall och rullningar, vilket jag behöver öva mer på.

Fredag - backintervaller med Lena, se ovan.

En helt vanlig onsdag

Av Emma Dalman den 15 april, 2015 i Media, Organdonation, Träning

Så här var min onsdag tänkt att se ut:

När det är busy days måste jag börja räkna bakifrån för att se vilken tid jag behöver gå upp, för att hinna det som ska hinnas med.

Så här blev dagen:

Ibland är man för trött.

Jag märker att jag behöver mycket mer sömn nu för tiden, om jag ska vara pigg och hänga med i tankarna. Annars blir jag seg, jag fattar långsammare (om än alls), jag blir ineffektiv och börjar kopiera Trassel – dvs somna överallt, närsomhelst.

Så det fick bli sovmorgon helt enkelt, innan intervju och fotografering, och sedan kom gäng nummer två till vår utbildning MOD 101. Fotograferingen blev mitt på Drottninggatan i centrala Stockholm. Folk stannade och tittade, en man tog till och med bild med sin mobil! Undrar vem han trodde att jag var. En toppmodell kanske? (!)

Efter ett tag brukar jag börja undra om jag fortfarande ler eller what my face is up to.
Då har jag fastnat i samma uttryck och känner mig mest som Jokern i Batman.

Träning

Onsdag - vilodag, fast det inte skulle bli det.

Twerking med Gal BePole!

Av Emma Dalman den 10 april, 2015 i Okategoriserade, Roligheter

Jag vet. Jag är lite knäpp.

När jag såg den är videon i onsdags så reagerade jag på följande sätt:

1) Skrattade omedelbart. Högt och länge.
2) Höjde sedan förtvivlat på ögonbrynen och tänkte att det är fan inte klokt vad tjejer gör för att verka sexiga och för att objektifiera sig själva.
3) Satt tyst i ungefär tre sekunder.

Sedan anmälde jag mig till båda workshopstillfällena på fredag.

–> Se videon här.

Jag ska försöka förklara what went through my mind under de där tre sekunderna.

”Asså, lite roligt vore det ju. Jag kommer skratta ihjäl mig. Det är ju alltid kul att testa nya saker. När skulle jag annars lära mig twerka? Det kan ju vara skoj att kunna liksom. Tänk partytrick. Eller bara för att få folk att go wild and crazy på dansgolvet. Jag får ta det för var det är, det är ju inte direkt seriöst. Eller.. Ska jag? Varför inte? Gör jag något på fredag? Nej, inte vid den tiden.. Jamen, jag kan la ta och skaka lite röv. Let’s go for it! Vilken workshop ska jag ta – den första där man får lära sig en koreografi eller den andra där man går igenom teknikerna mer i detalj? Aaaahh, kan inte välja. Jag tar båda. Sådär. Bokat och klart. Jahapp, då vet jag vad jag gör på fredag. Nu ska vi se om jag kan få någon med mig, eller om ajm gåing solo.”

Ungefär så.

Gissa vad?

Det var SÅ JÄKLA ROLIGT! Och svettigt, och svårt, och kul, och svårt, och jobbigt, och svårt, och kul igen.

Instruktören, Gal BePole, från Israel/USA, var extremt bra på att förklara, visa och twerka. Hennes beskrivning av hur hon började med dansen är klockren. Hon har alltid haft kurvor, stor rumpa och väl tilltagna lår – helt enkelt, en riktig kvinnokropp. Men så som dagens skönhetsideal ser ut så har hon haft svårt att acceptera sig själv. När hon testade twerking i Miami fastnade hon direkt.

Twerking är en hyllning till kvinnokroppen – och ju mer kurvor du har desto bättre är det. Gal lärde sig att uppskatta sina former, sin kvinnlighet – här var en dans som hyllade henne, precis som hon var. Hon blev bekväm i sig själv och fick större självförtroende. Det är därför hon lär ut twerking – inte för att få tjejer att dansa sexigt (även om det kan vara en bonuseffekt), utan för att det är en dans som kan hjälpa tjejer att se sina kroppar i ett annat ljus.

Här kan ni se resultatet från workshop nummer 1, där vi lärde oss en koreografi:

Jag har enormt ont i ländryggen idag kan jag lova, ändå kommer jag på mig själv med att vilja testa att twerka i tid och otid. Typ på XXL. Och på gymmet.

Ett gott skratt förlänger livet säger man.

Jag och mitt nya hjärta har samlat på oss många år den här helgen!

”Emma, you’re bootyful!”

Träning

Fredag - twerking i över tre timmar får räknas som ett distanspass…

MOD-möte i Sthlm!

Av Emma Dalman den 9 april, 2015 i Organdonation, Träning

Heldag med jobbet, i hufvudstaden – där polisen hälsade mig välkommen med en hästparad!

Alla konstaplar bar även sabel. Eller ja, synål modell större.

Inre Hamn (typ my hoods), klockan sex på morgonen, på väg till tåget.

Fick ingen bra bild av synålarna. Vågade inte riktigt fota så nära…

Idag har MOD haft planeringsmöte! Vi har lagt upp en specifik planering för de kommande fem månaderna, utifrån våra respektive ansvarsområden. Det är alltid lika kul när vi sitter tillsammans alla fyra, det ger så mycket energi och vi får tillfälle att verkligen synka och se över vem/vilka som jobbar med de olika projekten vi har på gång. Att få en överblick över allt vi jobbar med – verkligen ALLT vi jobbar med – är både överväldigande och spännande.

Det är en hel del som ska kickas igång den närmsta tiden.

Vilken tur att jag går upp till 100 % från och med första maj!! (maj gaad)

Då är det exakt ett år sedan jag började jobba. Först halvtid, sen sjuttiofem procent i höstas, och nu tar jag steget fullt ut till heltid. Det känns också spännande. Och väldigt roligt!

Jag har världens bästa jobb! As they say;

Choose a job you love, and you’ll never have to work a single day for the rest of your life!

Men hallå, vi ser helt slut ut – det blev ju ingen bra bild, vi är ju superpigga och peppade!

Sådär ja, lite bättre. Bra Jocke, bra.

Träning

Onsdag - intervallpass på SATS Färjestad med Lena. Vi körde tabata-intervaller. Fyyyy faaaaaan….

Torsdag - vilodag.

Påskmassage

Av Emma Dalman den 7 april, 2015 i Träning

Igår passade jag på att få behandling hos Kim på Svealandskliniken! #ledigpåskhelg

Det kändes väldigt udda att även måndagen var a day off, nästan så jag blev lite stingslig och fick abstinens… #harintemailatpåhelahelgen

Behandlingen var välbehövlig kan jag lova. Jag hade lite låsningar både här och där. Det small till bra i revbenen, och vid skuldran, och i nacken. Jag stretar fortfarande emot en del. Det kan ha att göra med den gången i gymnasiet då min polare Martin fick för sig att han kunde knäcka rätt min nacke när jag hade nackspärr. Ni vet, stå bakom, ta tag om huvudet och hakan och snärta till fort som fan. #läskigtashell

Som tur var hann jag stoppa honom. #vetintevarförjaggickmedpådettillenbörjan

Men tanken på att det kunde gått fel finns kvar. Tänk om det skulle blivit knas. Ända in i väggen-knas, eller bara lägga senor fel-knas. Så när Kim grabbar tag i nacken så spänner jag mig och står plötsligt i korridoren på Älvkullegymnasiet med min nuvarande webbmasters händer runt nacken. #flashback

Skillnaden är att Kim vet vad hon gör. #winkwinksmileyriktadåtmartin

Hann även med lite backintervaller. #fysatan

Upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Åtta stycken vändor upp för den där jäkla backen (på Lamberget, upp till vattentornet). #högpulshögpulsHÖGPULS

Lena hade sagt att det är bra om jag lyckas komma upp i 170-174 i puls, även om det bara är sista lilla biten uppför backen. Ha! Den var aldrig under 177 när jag kom upp. Som högst låg pulsen på 183. #andfådd?noshit

Träning

Måndag - backintervaller, 8 stycken – högintensivt pass. #yayjagklaradedet

Tisdag – aktiv vilodag med Krav på kvällen #nyablåmärken

This bike is amazing. You’ll never believe what I can do with it!

Av Emma Dalman den 5 april, 2015 i Träning

Asså seriöst.

Den här cykeln.

(nu försökte jag skriva ”cykeln” tre gånger, och råkade skriva ”cyklen” varje gång – hatar det uttalet, likaså nycklen som många säger i skåne/södra småland. Skärp er sydsvenskar – säg det rätt eller säg det inte alls)

Iaf, min racer är helt amazing!!

Den är überlätt!

As you can see..

Jag kan till och med lyfta den med bara ett pekfinger!

Jag kollade idag upp vinnartiderna i WTG Durban för cykel 20 km etc, och låt säga att jag behöver skala av 10-15 minuter för att vara någonstans i toppen.. Så vår lugna söndagstur blev lite tuffare än planerat, när motivationen helt plötsligt dök upp att försöka åka fortare. Men med en så lätt cykel så går det undan.

Igår hade jag goa och glada peeps över på middag, några blev sovgäster och imorse lärde de mig hur man gör äggvitepannkakor. Jag hade totalmisslyckats med aiolin igår kväll, så det blev till att göra ny – och då blev det massa äggvita över. Vispa, vispa, vispa och vispa. Sen vispar du lite till. Smaksätt med salt, peppar, kanske lite timjan, och stek. It was delish!

Träning

Lördag - ofrivillig vilodag, skulle kört styrka men hade väldigt ont i magen och kände mig lite sliten, så jag tog det lugnt.

Söndag - 20 km landsvägskörning på cykel. Totalt 262 km.

Långfredagstur på cykel!

Av Emma Dalman den 3 april, 2015 i Heartcore, Organdonation, Träning

Ah! Det är så här det ska vara!

Sol, vår, sopade gator och över hundra cyklister som tar över vägarna!

Långfredagscyklingen är ett motionslopp (ingen tävling) på sex mil, som arrangeras för tredje året i rad av Lugnets Massage i Karlstad och Karlstad Cykel och Sportcenter. Samarbetar gör även Frisk och Fri, en förening mot ätstörningar, Team Rynkeby som åker till förmån för barncancerfonden och, nytt för i år – Heartcore & moi!

Karlstad Cykel och Sportcenter och Haibike kommer det skrivas mer om här på sidan, då de är de senaste av mina sponsorer – idag fick jag nämligen överräckt min nya racer, som jag kommer få ha under min träning inför, och självklart även under, Vätternrundan. Om jag ber snällt kanske jag även kan få låna med den till Argentina.. Det är en karbonracer, så den superlätt och väger i stort sett ingenting. Jag kan inte lyfta den med lillfingret, däremot med pekfingret går det alldeles utmärkt. Så lätt är den!

Och så galet snygg!

Mattsvart med lysande gröna detaljer. En riktig damsportsadel med hål (mmm! säger underlivet). Cykeldator och två vattenflaskor. Lättväxlad som tusan. Och snabb. Riktigt snabb. Det är Mikael på OK Tyr som har hjälpt mig att fixa spons på cykeln, han har även kirrat en mountainbike som jag ska köra Karlstad XC-loppet på i september – den cykeln kommer vi att lotta ut efter loppet, så håll utkik längre fram!

Birger var med och dokumenterade hela färden, och Rebecca som fotade för tidningen Cykla var med en stund innan vi for iväg. Vi var över hundra cyklister, uppdelade på tre klungor.

Det blir en lugn tur, sa de. Vi kommer hålla 25 km/h som hastighet.

What? Jag brukar ligga på snitt 20 km/h…

Självklart hamnade jag nästan längst fram i tredje klungan, och fick i stort sett bara motvind. Efter en dryg mil insåg jag att det gick mycket lättare längre bak, då fick man draghjälp av de framför. Då var det inte svårt alls att ligga på 25-27 km/h i snitt.

Det blev en vurpa där några drog sig i backen. Jag klarade mig, jag var framför och hörde bara hur det smällde till rejält. Allt gick bra, men man kan ju tänka sig hur det skulle gått om hastigheten varit den dubbla.

Det var några sega backar, där mina benmuskler och min puls protesterade, men i övrigt var det en väldans fin tur – och när vi kom tillbaka till Karlstad och intog Drottninggatan var det många som undrade vad som hände. Vart kom alla cyklister ifrån? Tar det aldrig slut? Hur många är de?

Nu, en korv med bröd senare, tar jag igen mig i soffan och njuter av det faktum att jag har klarat av min första sexmilstur på cykel, och att det inte gör det minsta lilla ont i rumpan.

Ingen dum start på påsken minsann.

En av killarna gjorde en timelapse på sin cykel – han var i min klunga så stoppet för vurpan kom också med. Tyvärr dog batteriet så slutet filmades inte, och kameran växlar lite i olika vinklar:

Kolla länk här.

Träning

Torsdag - vilodag, fast vi körde lite Krav på kvällen ändå, jag, Thomas och Mats.

Fredag - långfredagstur på cykel, sex mil landsvägskörning. Totalt 242 km.

Happy bday to me!

Av Emma Dalman den 29 mars, 2015 i Roligheter, Söt Likör, Träning

Då var man 29.

Ett år kvar till trettio.

Yikes.

Jag har gillat tjugoårsåldern. Det känns konstigt att jag bara har 365 dagar kvar. Jag vet, eftersom jag fyllde år igår så borde det vara 364 dagar kvar till nästa födelsedag – men icke sa nicke. Jag har tajmat det så bra att det är skottår 2016, så jag får en hel extra dag som tjugonioåring! Coolt va!

Jag hade en finfin födelsedag. Den inleddes med en solig cykeltur till Grums på drygt tre mil. Där blev jag firad med favoritmaten (karibisk lax, mangosalsa och sötpotatismos), och tårta tillsammans med familjen. Jag slapp cykla tillbaka, då det inte riktigt fanns tid, utan jag och min mor lassade in cykeln i bilen, körde till stan och röjde lägenheten inför kvällens festligheter.

Det var sång, det var dans (sort of), och det var Earth hour.

Vi släckte alla lampor, tände levande ljus, stängde av musiken och sjöng i mörkret. Många av gästerna ingår i Söt Likör och CMB, så det bjöds på stämsång, stämd sång och ibland bara sång. Gôrmysigt, som en säjjer i Värmland.

Ack Värmland.

Det är lite skämskudde när man ser på den serien. För lite så där är det ju faktiskt. Fast inte helt. Jag kan inte riktigt slappna av och skratta åt det hela, då och då fnissar jag till, men ofta tänker jag bara ”Åh. Maj. Gaad. Vilken bild får inte folk av Värmland nu?”

Det räcker inte med att Filip och Fredrik narrade Grums i ”Lite sällskap” för några år sedan, att ”Uppdrag granskning” sågade Grums som drogernas ort nummer ett där ungdomarna tar livet av sig om de inte jobbar på bruket, och att Grums ligger i botten gällande i stort sett allt. Nej då, nu ska hela Sverige få se att i Värmland är vi karaktärslösa (Mia Skäringer’s roll som går med på (nästan) allt), lata (Ida Hallqvist’s roll som bara gnäller (btw, IRL så är hon dotter till min gamla klassföreståndare på högstadiet)), omogna och vägrar växa upp (Johan som spelar den 35-årige pojkvännen), lite menlösa (Björn Starrin’s roll som saknar stake) och jävligt snuskiga (grannparet som är besatta av sex).

Missförstå mig fel. De har lyckats. Jag vill gärna se vad som händer, för det är ju underhållande.

Men även mina fniss kommer ut som grimaser. Ack, ack, ack…

Det är vad vi har gjort idag – kollat ikapp Let’s Dance (äntligen åkte Jonas H ut!), Ack Värmland och gårdagens ”Smartare än en femteklassare”, då Charlotta som tränade Krav med oss i höstas deltog – och hon tog sig väldigt långt! Kolla in programmet här!

TACK så mycket för alla gratulationer på min födelsedag – de värmer mitt nya hjärta – och för två år sedan visste jag inte om jag skulle få bli tjugoåtta ens en gång, och nu är jag tjugonio.

Det, om något, är värt att fira.

Det är svårt att ta tydliga bilder när det är Earth Hour..

Jag klockan fyra på morgonen.
Ganska tacksam för att det här också är en suddig bild.

Träning

Lördag - cykla till Grums, 33,4 km. Totalt 161,9 km.

Söndag - vilodag, med chips, choklad och TV4play.

Ny i gänget – välkommen Kim!

Av Emma Dalman den 27 mars, 2015 i Söt Likör, Träning

Senaste tillskottet i teamet stavas Kim Kessler – min kiropraktor och simtränare!

Kim och jag känner varandra via Söt Likör (hon är andrasopran, jag är förstaalt), och på en övning frågade hon mig om jag inte kunde behöva lite tips och råd inför Vansbrosimningen. Gärna! svarade jag.

Vill du så kan du också få behandlingar på min klinik?

Ja men det är ju helt underbart!

Så nu passar vi på att fixa till min kropp, vi knäcker och bänder, och drar och lirkar. Eller ja, Kim gör. Jag ligger stilla och fokuserar på att andas. Jag har varit där tre gånger nu, och det är fortfarande lite läskigt när det ska knäckas till, framför allt vid nacken. Men det går bättre och bättre. Jag litar fullständigt på Kim – hon har verkligen stenkoll. ”Här gör det lite ont va?” säger hon ibland och trycker till. ”Ouch! JA, det gör det” kvider jag och undrar hur fasiken hon hittar så rätt.

Hon känner saker som jag inte ens visste om, hittar muskler som har hamnat fel, krampat ihop och stelnat till. Och jag känner mig lika mjuk varje gång jag har varit där. Lite som en lealös docka. Det är himmelskt.

Snart ska vi också komma igång med simträningen inför Vansbro – vi ska se om jag kan lära mig att crawla!

Det känns också lite halvläskigt, att komma ut och öva i öppet vatten. Undrar hur länge jag kan skjuta på det, så att det blir aningens varmare ute, och hinna fixa en bättre våtdräkt, med långa armar och ben.

Här kan ni läsa mer om Kim, och här kan ni ta del av Svealandskliniken!

Första besöket hos Kim.

Jag har haft världens träningsvärk i veckan. Efter att ha gjort cykeltest, intervallpass med Lena, ett hårt Krav-pass och tre mils cykling på tre dagar, så tyckte mina ben att det blivit just a tad too much. Jag har fått sänka mig ner på toasitsen med stöd av handfatet, dunsat som en sten nedför trappor och gått som att jag har skitit på mig.

Vanligtvis gillar jag träningsvärk. Det är ett tecken på att jag verkligen har rört på mig. Men till slut tröttnade jag. Det var inte ens roligt längre. Som tur var släppte det mesta idag, så jag kunde ge mig ut på en löprunda på kvällen. Jag har fasat för att börja springa – jag är verkligen inte bra på det – men det gick bättre än vad jag trodde. Jag gick raskt i en halvtimme som uppvärmning, sedan sprang jag i fem minuter, gick i fem – och upprepade tills dess att ytterligare en halvtimme hade gått. Funkade helt okej, och det ska faktiskt bli kul att se om jag kan springa längre redan nästa gång (inte längre tidsmässigt, utan hinna lite längre på fem minuter).

Nu laddar jag rejält inför morgondagen – jag ska cykla till Grums och få tårta, sedan får jag gäster på kvällen – det är nämligen MIN FÖDELSEDAG! Nu lämnar jag tjugoåtta bakom mig, och går in i sista året innan 30.

Wowawewa.

Några varv runt Lambergstjärn. Försökte jaga ikapp, men hann inte..

Träning

Torsdag - vilodag (välbehövlig).

Fredag - rask promenad i tre kilometer som uppvärmning, följt av en löprunda på fyra kilometer (bestående av gå-springa-gå-springa-gå-springa).

← Previous 1 … 6 7 8 … 11 Next →